Det är en fråga som jag skulle besvara olika under olika perioder av mitt liv.

15-åriga jag skulle säga att det vet jag inte, men jag hoppas jag får veta snart.

17-åriga jag skulle säga att det svider, bränner och sliter i bitar; kärlek gör ont.

21-åriga jag skulle säga att kärlek är överskattat!

23-åriga jag skulle säga att det händer aldrig mig.

Idag säger jag att kärlek är något fint. Det kan svida och bränna men också pirra och kittla. Kärlek kan finnas i en rad former och ingen är sämre än någon annan. Jag känner stor kärlek till min sambo, son, vänner och familj.

Ingen kärlek är minder värd än den andra. En människa som är singel kan dessutom ha minst lika mycket kärlek i sitt liv som någon i ett parförhållande. Det är vad jag skulle säga till det 23-åriga jag.