Jag har insett att det är lite väl jobbigt att skriva på två bloggar samtidigt, så jag har bestämt mig för att inte skriva här mer, utan skriva alla privata/pappa/personliga grejer på min och Henkas blogg http://www.20initiativet.se istället. Visst ni får Henka med på köpet, men det är bara bra. Han är världens bästa kille, och en således en del av mitt liv.

Fortsätt läsa, så ska jag bli duktigare på att skriva.

Nej då, bara lathet och en massa att göra.

Numera bor jag dock med min söta flicka Mikaela, och vårat lilla knyte i hennes mage, i byn Frillesås.

Frillesås påminner mest om en liten liten håla i Hälsingland. I själva verket är det en liten liten håla i Halland.

Vi bor i en fin tvåa bredvid en skola och en busshållplats. Tio minuter härifrån ligger ett ”centrum” med en Konsum-affär, en skoaffär och en gödselaffär, och en bankomat. Varje dag går jag och handlar godis åt Mikaela, och snus åt mig själv. Vi äter olika maträtter varje dag, då Mikaela är väldigt kräsen med mat just nu.

Mikaela har gjort sitt första ultraljud, och konstaterat att det INTE är tvillingar! Kanon! I övrigt ser allt väldigt normalt ut, värden, längd, vikt osv är helt ok.

Mikaela har dock mått rätt risigt på dagarna, förutom idag faktiskt. Idag var vi för första gången ute och shoppade lite. Det handlades mamma-kläder, och lite baby-bodys med fina tryck på.

Själv köpte jag några fina stenar åt Mikaela. Hon blev glad. Jag är glad om hon är glad.

Vad gäller jobbsökandet så går väl själva sökandet bra, men jobb har jag inte fått ännu. Men som ni alla vet är jag ingen som nånsin ger upp. Jag kämpar på, varje dag.

Kort sagt, allt är väl, och dessutom bättre än på länge. Nu ser vi en ljus framtid framför oss. Om inte Mikaela kalvar halva dagen i morgon….

Over and out

//Andreas

Kommer sakna deras kurrande, och gosande. Kommer sakna Lillis damp-anfall, och Sussies vassa klor.

Men men, det är inte farväl, bara hej då.

Just nu sitter jag bara och nojar mig över svininfluensan. Jag har fått ont i halsen och nyser. Kan ju iofs vara en helt vanlig höstförkylning, men man vet ju aldrig.

ELLER! Så borde jag ju förstå att det är en överdriven hype för att läkemedelsindustrin ska sko sig. Jag menar, influensa har vi ju varje år. Var det inte fågelinfluensa för nåt år sen. Blev det katastrof? Nej.

Ta det med en nypa salt gott folk. Men sluta inte tvätta händerna eller ta skydd när folk hostar ändå. En vanlig jävla snuva är jobbig nog som den är.

Det kommer bli intressant. Dags att lära sig lite dåliga skämt om Kålle å Ada?

Nja. Nån som har koll på teater/filmbranschen i Götet? Får väl prova mina vingar där likväl….

Framtiden ser ljus ut!

//Andreas

Förlåt för att jag varit lat och inte skrivit på en stund.

Uppdatering då:

Mikaela spyr. Jag försöker stödja och trösta. Det går bra ibland. Ibland inte.

I morgon åker jag till Åsa igen.

Snart börjar de kalla mig vid namn på tågen, så frekvent jag reser.

Lite mysigt ändå, när man smält åksjuketabletten och känner ruset av dåsighet, och kan glida in i dimman med en film.

Då är dryga tre timmar inte så farligt ändå.

Men skiter på tågtoaletter gör jag fortfarande inte. Aldrig. Kommer inte på fråga.

Mer om detta i nästa inlägg.

Kanske.

Det är ett märkligt fenomen att planera egentligen. Varför gör man det? Jo, för att man tror att man nånstans har kontroll. Men sanningen är att livet skiter fullständigt i hur du planerar, utan det är bara att flyta med.

Vem hade trott att jag skulle vara en blivande far för ett år sedan? Mycket få människor förmodligen. Men sen så träffade jag Mikaela och blev blixtförälskad. Sådär som man inte tror man kan bli, vid första ögonkastet alltså.

Allt på grund av att jag var med i ett sketet tv-program….

Nu sitter jag här och är väldigt lycklig. Visst, det är tuffa tider, mycket ångest fram och tillbaka, men jag skulle aldrig byta bort det. Inte för allt godis på ICA. Eller Konsum.

Åsa är för övrigt ett samhälle lika stort som min hemort, Iggesund. Iggesund är ett fishål i Hälsingland, som luktar fis. Iggesund alltså, inte Hälsingland. Jag menar att jag trivs i små byar. Knappt ett ljud nånstans ifrån, bara hav och måsar, och en viss fislukt här med. Fast från algerna i havet.

Alla har vi vår fislukt som vi älskar.

Nu har jag två.

Mikaela fyllde år igår i alla fall, och jag gav henne min lilla presentkorg. Hon blev väldigt glad, och det kändes äntligen som jag gjorde något rätt. Jag vill ju göra så mycket jag kan för henne, men det känns som jag inte räcker till ibland.

Tillbaka till rollsökandet nu.

Förresten, har någon några bra kontakter inom bostadsförmedling skulle jag bli överlycklig. Vi behöver en bostad här och nu.