Jaa.. Nu tänker jag inte skriva mer. Nu är det över. Tack för allt ert stöd. Men det hjälpte inte.

Ni idioter som påstår er veta mer om fallet blev raderade. Antagligen min fd. som skriver.

Nej jag skiter fullständigt i min fd. och jag är inte intresserad av att ”kontrollera” henne. Men jag vill att min dotters närmiljö skall vara fritt från narkotika. Det är väl inte för mycket begärt.

Ni narkotikaliberaler som skrev till mig, era inlägg raderades för era åsikter går aldrig att rättfärdiga.

Hur kan narkotika vara rätt? Jag bara undrar? Hur kan man rättfärdiga att ett barn växer upp under sådana förutsättningar.
Ni gjorde ett tappert försök, men argumenten håller inte. Droger är alltid fel oavsett hur mycket man klarar att ”hantera” intaget.

Narkotika kan inte likställas med alkohol som en skrev. Och jag är inte dum i huvudet det skall jag försäkra er om.

Denna blogg kommer att bli en bok så småningom är det bestämt nu. Full och i sin helhet med offentlighetsprincipen för ögonen.

Så alla ni som tror er veta vad som är rätt eller fel kommer att få läsa sanningen.

Journalister är välkomna att ta del av hela storyn. Justitiemordet är ett faktum.

.

Jag är hemsk ledsen att jag inte har skrivit på länge nu. Men jag har gått igenom något som ingen förälder önskar sitt barn.

En ny utredning med hennes sambo och ni kan bara gissa vad han utreds för. Min bil har blivit förstörd och det satt en kniv i vår ytterdörr.

Klandra mig gärna att jag inte skriver men jag är bara människa. Jag skall försöka återuppta skrivandet så småningom. Jag har en hel del dagböcker kvar innan vi når dagens datum.

Det har ju hänt en hel del under resans gång.

För alla nyfikna. I en ny utredning som tidigare har mörkats av Socialtjänsten har det nu framkommit att även Jossans sambo är en fd. tung narkoman.

Anledningen till denna avslöjande är att han har utreds för brott mot barn. Hade det inte vart för det så skulle vi aldrig ha fått veta att min dotter bor med två narkomaner. Visseligen är alla min fd. sambo umgås med fd. nakomaner och så fort man säger fd. så är allt glömt och förlåtet.

Att min dotter kommer att acceptera flaxande människor med tix som ett normalt inslag i hennes liv gör att hon själv kommer att acceptera sådana sk. ”vänner” var leder detta om både mamman och hennes sambo tycker ett sådant umgänge är ok??

Jag trodde aldrig att vi levde i en sådan rutten sjuk värd innan jag hamnade där själv.

LITA EJ PÅ SOCIALEN hittils har jag träffat rätt många socialsekreterare och utredare och utredare UTAN barn talar om för mig att jag älskar min dotter FÖR MYCKET???  Socialen kan inte hjälpa någon och borde således avvecklas i alla barfrågor. Nu har jag gedigen erfarenhet, det finns säkert en och annan bra men av de 50 tal jag har träffat är det en katastrof. Många av dessa behöver psykisk vård, dom lever inte ens i verkligheten.

Jag återkommer mina vänner. Tack för etr stöd.

Ja då var man tillbaka, Carro grattis, din formulering visar ditt IQ & EQ är perfekt. Du måtte vara bäst helt enkelt. Att jag tillhör den lägre socialklassen…Tja skulle det spela någon roll egentligen i detta fall? När man skriver mycket och fort är det inte alltid så lätt att hålla felstavningen borta, men det är ju knappast culpöst, eller hur ”Carro”

Till er andra….Nu skall jag återigen skriva

Ja, då kom vi ut ur byggnaden och det var vackert väder. Jossan frågade mig om vi skulle fika.

Jag kände sån olust men samtidigt tänkte jag taktiskt. Jag kanske får reda på hur hon tänker, om hon tänker överhuvudtaget?

Vi gick till ett fik mittemot familjerätten. Jag visste att Jossan inte hade pengar, hur jag visste det? Det får förbli min hemlighet.

Men i alla fall var jag säker på min sak. Jag  insisterade på att betala.Ja henne behövde man inte truga, hon tackade direkt. Men innan hon tackade jag räknade hon sina 50 öringar och småpengar. Visst hade jag rätt, jag känner Jossan hon bränner nämligen sina pengar vädligt fort.

Jossan har nämligen svart bälte i shopping och klarar inte av att ha pengar i plånboken eller banken. Hon bränner dom direkt. Så enkel var min hemlighet.

Det var kanske inte så konstigt att jag höll i räkningarna när vi bodde ihop. Jag fick se till att betala alla räkningar med mina inkomster och direkt hinna ta hennes i anspråk för mat och sånt annars bränner hon dom direkt.

Hursomhelst satt vi där och fikade. Jag drack Cafe au lait och hon drack thé.

Några bekantar gick förbi och jag hälsade, hon frågar då:

-Känner du hela stan eller?

-Ja det borde du veta vid det här laget, sa jag.

-Jo hur tänkte du däruppe på familjerätten? Vad var det för mening med att gå dit egentligen? Frågade jag.

- Jag gör bara som min advokat säger.

- Så du överlåter hela tänkandet åt honom? Ber du honom ljuga också?

- JAG HAR INTE LJUGIT DIN JÄVLA BUFFEL!!! Skrek hon åt mig samtidigt som hon nästan hoppade upp från stolen och sprang från Cafét till sin bil som stog på parkeringen i nära anslutning.

Där satt jag kvar och skämdes inför dom andra som satt där. Mitt kaffe ville jag ha för nu var jag så sugen på det att inte ens Jossan kunde förstöra mitt sug…Mmmmmm Gevalia (eller vad det nu var).

Tiden gick och jag orkar faktiskt inte gå in på djupa detaljer med fannys utveckling, men så mycket kan jag säga, den gick inte åt rätt håll.

Jag skulle kunna skriva ytterligare en spaltkilometer om mellantiden innan besöket av familjerätten men jag hoppar över det.

Då var det dax att få besök av familjerättens järn-ladys. När jag öppnade dörren var båda gravt allvaliga, men så fort dom såg mitt ansikte åkte mungiporna upp och huvudet hamnade på sné. Det såg otroligt dumt ut, dom var precis som Knoll & Tott eller Anki & Pytte eller Piff & Puff you name it?

Fanny log och sov. Dom kom in och krävde direkt att jag skall väcka Fanny. Då undrade jag med vilken rätt dom kan ge mig order om det?

Hon har bara sovit 15 minuter och behöver sin middagsömn. Artig som jag alltid är, bjöd jag på kaffe och kaka.

Vi samtalade om mina förutsättningar som förälder. Jag begrep inte att dom ens ifrågasatte min föreädrarskap men dom vände tvärt när jag ifrågasatte hur dom egentligen tänker samt att jag visade dom en webb-kamera som stod lite längre bort.

-Den kan ta upp ljud & bild i hela rummet.

Dom frågade om den var avstängd

-Tjaaa det vet man aldrig sa jag och då blev deras samtalston mot mig såååååå kärvänlig.

En av kvinnorna tittade bekymmrat i domstolspappren.

-Hmmm, jaa. Hmm, jaha. Hmmmm

Och så här gjorde hon i nästan en havtimme medan den andra kvinnan log så där korkat med huvudtet på sné.

Äntligen börjar hon prata.

- Ja det ser ut som om ni inte kommer överens om Fannys boende ser jag.

- Ja det stämmer, anledningen därtill är följande…..

Sen började jag fylla i och argumentera för mina teser.

Efter en stund vänder sig en av damerna mot Jossan och frågar.

- Kan du tänka dig att låta Fanny bo hos Anders och vistas hos dig torsdag t.o.m. Måndag varannanvecka?

Jossan sa  ingenting. Hon bara tittade ner i bordet och rykte på axlarna.

Då säger den andra kvinnan:

- Men Jossan, visst vill du ha Fanny hos dig, du är ju hennes mamma.

Då nickade Jossan och jag blev ombedd att lämna rummet så att dom fick en enskild diskussion med Jossan.

Jag satte mig ner i väntrummet och väntade, och väntade……OCH VÄNTADE!

Efter ca 45 minuter kallor dom in mig igen. Nu var det annan musik i lådan minsann.

Jossan satt tyst hela tiden och jag fick argumentera med dessa två kvinnor istället. Jossan sa inte ett enda ord.

Det var som att bli korsförhörd av två advokater. Men jag hade svar på tal. Jag kämpade in i det sista.

När dom inte fick mig att trilla dit på något av sina fula knep blev dom frustrerade och bad om en paus där Jossan och jag skulle gå ut och ta en kopp kaffe och damerna skulle språkas vid själva.

Nu hade vi varit där i nästan 3 timmar. Damerna gjorde allt för att få mig att förstå att:

Allt som Jossan har gjort tillhör hennes förflutna.

Nu var allt mycket bättre.

Jossan är mån om Fanny

Att hon kanske brast i sin föräldraroll berodde på hennes ringa ålder.

Men NU har hon förstått hur en bra förälder skall göra

Efter 5 minuter återkommer dessa damer och sätter sig. En av dom förklarar att vi nog inte kommer längre i detta samtal.

Nu återstår bara ett hembesök för att göra utredningen komplett. Vi kommer att få ett brev där det framgår vilket datum dom kommer.

Jossan hade inte sagt ett ord under tiden. Inte ett enda förbannade ord till sitt försvar eller att ens försöka kämpa för Fanny. INGENTING!

När vi gick ut ur byggnaden bettedde sig Jossan som om ingenting har hänt. Hon undrade om vi skulle fika innan vi drog åt varsitt håll?

Jaha….Två advokater, en tingsrättsföhandling och inget resultat. Vad detta måste ha kostat pengar? En advokat tar 1250 i timmen minst. Domaren är inte billig han inte?

Alla skriverierna fram och tillbaka. Detta blir ett dyrt kalas.

Åter till vardagen. Jag måste säga att jag är besviken, väldigt besviken. Att domaren inte vågade ta ett eget beslut på de fakta som lades fram i rätten fattar jag inte. Vad skall utredas? Jag har aldrig varit med om en utredning tidigare.

Jag har inget att dölja, jobb har jag, inga betalningsanmärkningar, bor fint, har fin ny bil. Vem skulle kunna klaga på mig?

Jossan har inget eget boende, sliten bil som inte borde få rulla på allmänna gator, inget jobb, samt nedgågna ”vänner” som liknar och är uteliggare med grava narkotikaproblem.

Detta borde inte vara något problem alls.

Rätt va det va en dag när jag kom hem från jobbet låg ett vitt stort kuvär innanför dörren. Det var från Familjerätsbyrån. Där informerade dom att Tingsrätten har givit dom i uppdrag att utreda min och Jossans situation och att vi skall träffas på deras kontor.

Ok, då kör vi på detta då. Under tiden som rättegången och all väntan runt omkring hade pågott så har det även hänt andra saker. Mycket viktigare enligt mig i alla fall.

Fanny har börjat att uppvisa kraftiga förändringar till det sämre. Nog för att hon alltid har gillat att kramas och pussas men nu blev det frenetiskt. Hon kunde inte släppa mig de första dagarna hos mig. Hon kramades och pussades som om hon inte hade fått göra det på hela veckan. Hon tankade kärlek i massor av mig.

Hmm…jag får nog ringa Jossan. Ohhh. hur dum får man lov att bli, tänkte jag efteråt!!!

Självklart var allt såååå bra hos Jossan och Fanny uppvisar ingenting som kan liknas vid oro eller kärlekstörs.

Hur skall jag kunna hjälpa min tös, jo jag vänder mig till BVC (Barnavårdscentralen)

Där berättar jag för en riktigt flat kärring om Fannys beteende. Då får jag ett konstgjort leende tillbaka och huvudet på sné. Så här gör barn i hennes ålder.

På frågan varför hon inte gör det hemma hos sin mamma då svarar den sk. LÄKAREN det har jag inget svar på, hon kanske gillar dig mer?

Jaha….ingen hjälp här heller. Är alla blinda och totalt intelligensbefriade eller?

Dagen kom för mötet med familjerätten. Vi satte oss vid ett bord. Jossan jag och två kvinnor i övre medleåldern.

Dessa två kvinnor hade det där konstgjorda flinet mot mig precis som på BVC.

Ja så här fortsatte det. Jag skulle kunna återge allt i sin helhet men det skulle kräva en hel bok.

På eftermiddagen var det dax för vittnen. Min advokat kallade Jossan samt hennes vittnen mamma och pappa.

Dessa vittnade hör och häpna till min fördel, så här kunde det låta:

- Anders är en mycket bra pappa.

- Jag är inte orolig när Fanny vistas hos honom för han tillgodoser alla Fannys behov.

Ja så sa alla. Självklart trodde jag att vinsten blev vår och att den här rättegången skulle avslutas idag….men, men säg den lycka som varar för evigt.

Efter vittnesförhören blev det paus igen och när vi åter kom in berättade domaren följande.

- Med bakrund av vad som har framkommit här idag har rätten beslutat att skjuta fram fortsättningen av huvudförhandlingen.

-Rätten anmodar parterna att vända sig till familjerätten som har till uppgift att utreda förhållandena.

-Nästa huvudförhandling blir om 3 månader. Under tiden skall Fanny vistas varannavecka hos respektive part och överlämning skall ske på faderns adress.

Jag stog där som ett frågetecken? Va var detta allt??? Vad händer nu?

Pausen var över, det var dax att gå in. Det lustiga var att ordföranden eller i allmänna ordalag domaren sa till oss att vi inte får diskutera fallet med vittnena och vad som framkommit hittils så åtlyddes inte detta av Jossans advokat.

De satt där och diskuterade vad min advokat hade sagt. Min advokat sa att det inte är något att göra åt.

Alla satte sig ner på sina respektive platser. Hennes advokat började med att vitsorda min advookats inledning om hur vi hade träffats och att hon hade flyttat in till mig mm…

Men sen började cirkusen.

-Jossan tröttnade på Anders lathet eftersom hon fick sköta hela hemarbetet. Allt från disk till omskötsel av Fanny. Ingenting av av vad Anders ombud har sagt är sant. Sa hennes advokat

- Att Jossan skulle ha varit frånvarande överhuvudtaget är lögn. Det har aldrig inträffat.

- Jossan är en ärlig människa utan anledning att ljuga. Hon har i alla fall medgett att under sina unga år ha provat droger, men aldrig gillat det. Något bruk eller missbruk har aldrig förekommit.

- Att Jossan skulle ha vänner som är suspekta element stämmer inte alls, detta är något som Anders hämtar från sin vilda fantasi.

- Anders är en sjukligt svartsjuk människa med ett stort kontrollbehov. Han har gång på gång uppmanat Jossan att komma hem igen, men detta har hon bestämt sagt ifrån att hon inte vill.

-Anders har bett sina bekantar att spionera på Jossan och felaktigt anklagat henne för saker som aldrig har inträffat.

- Någon överenskommelse att Fanny skulle bo hos Jossan på PROV har aldrig aktualiserats. Anders visste mycket väl att man inte kan skriva över ett boende bara på prov.

- Ja det är sant att Jossan tvingades skriva på ett papper som Anders författat, men hon förstod aldrig innehållet. Anders betedde sig då så hotfullt att Jossan gjorde som hon blev tillsagd. Jossan är rädd för Anders eftersom han har visat prov på aggresiva sidor och även det skulle vara en anledning till att hon lämnade honom.

Dagen D hade kommit. Jag tog bilen till Tingsrätten. Strax innan jag finner en parkeringsplats ser jag Jossan.

När jag väl hade parkerat gick jag fram till Jossans bil för ett artigt hälsande, men vad ser jag då?

-Men herregud sa jag. Kör du omkring med Fanny i den här bilen? Det är ju direkt livsfarligt har du inget vett människa??!! Säger jag.

Bakhjulen var så slitna så att radialen och väven (metallväv) tittade fram. På sidan av ett däck var det en stor blåsa som såg ut att kunna spricka när som helst. Dessa däck borde ha bytts för flera tusen mil sedan.

Hon bara tittade på mig och sa på ett uppkäftigt sätt:

-Än har det i alla fall inte hänt nåt. Min pappa säger att man visst får köra på dom.

Hon vände sig om precis som miss piggy gör med håret och gick iväg.

Inne i väntsalen var alla samlade. Vittnen på min sida och hennes sida samt våra advokater. Miljön är som sig bör, sterilt och gammalt trots att det är nyrenoverat ser man sprickor i golvet.

Vi samlades i olika läger, advokaterna hälsade på varandra och gick till var sin ringhörna, oh förlåt jag menar sina respektive klienter.

Din dong! huvudförhandling mellan Jossan och Anders (det är jag) i sal 13. Alla reste sig upp och tågade in i rättsalen likt ett lemmeltåg.

Jossan såg drogad ut. Helt nollställd i blicken och underläppen bara hängde. Hon så ut som en påse potatis när hon satt där, helt apatisk.

Efter lite information av domaren började min advokat att berätta om allt du hittils har läst fast ännu mera detaljerat.

Detta tog ett par timmar. Sedan skulle vi ut på rast. parterna tittade surt på varandra och höll sig i var sin ringhörna långt från varandra. Nästa gång jag bloggar får bli imorgon. Då berättar jag vad hennes advokat sa.

Vi har just passerat 2041 besök på min blogg och 34 kommentarer sedan den förra nollställningen. Mitt mål är att komma upp på topplistan för att flera skall få ta del av denna tragiska historia som inte är slut än. Det är ju topplistan det klickas mest på.

Som jag tidigare nämnde har pengar ingen som helst betydelse för mig men att skapa debatt om jämställdighet i denna fråga är för mig en hjärtesak. Domsolar, familjerätt och socialtjänst skyller alla på alla och den som förlorar i längden är barnet. Mydigheten skapar vinnare eller förlorare. I mitt fall är risken väldigt stor om jag skulle ge upp att min dotter blir som sin mor.

Därför kommer jag att löpande berätta vad som händer. I min blogg har du en historia om hur det har gått till.

Kosta vad det kosta vill även om jag skall få sätta livet till, så kämpar jag för min dotter. För om jag ger upp nu, hur skall jag då kunna stå rakryggad framför min dotter och se henne i ögonen när hon frågar:

-Varför gav du upp mig pappa?

Aldrig att jag ger upp, jag ger aldrig någonsin upp min älskade dotter!!