Follow my new blog

Final

Dags att dansa en sista dans i årets final av Let’s Dance. Vilken Andersson vinner?

Nu ska jag börja blogga på Your Life. Ni hittar mig på: http://blogg.yourlife.nu/alexandra-pascalidou/

Metrobloggen har varit min hemvist länge och ni har följt mig under mitt livs viktigaste händelser. Min graviditet, Melinas födelse, amningar och en amatörmammas möra vandring genom moderskapet. Jag tackar er för all den kärlek, uppskattning, uppmuntran och omtanke ni förmedlat. Ni har ofta mildrat min ensamhet och gett mig hopp när allt verkat hopplöst. Jag kommer att fortsätta skriva i Metro och den här bloggen läggs inte ner utan kommer att finnas kvar som mitt vackraste minne.

Må ni alltid ha vinden i ryggen.

5 Kommentarer

När allt blir fel..

Ibland borde man bara hålla sig hemma och dra täcket över huvudet. Som igår. När det mest gick fel. Ett möte som spårade ur. Ett annat möte som inte ledde någonvart. En natts sömn som avbröts av en massa tankar som aldrig ville ta slut. En lämning på dagis imorse som inte kunde avrundas. Och som körsbäret på tårtan idag, stressade jag till genrepet på Let’s Dance där det visade sig att jag fått fel kallelse. Nu tvättar jag kläder i tvättstugan och hoppas att det i alla fall ska gå bra. Har ni sådana dagar?

4 Kommentarer

Morgonsamtal

Jag: ”Ska vi åka till Grekland i sommar och bada Melina?”

Melina: ”Ja, men du måste lova mig att farmor Barbro, pappa Johan, jajja Hrisula, Dimitra & Pavlos, Jordana & Leo, Sofia, Pippi & Lilla Gubben får följa med. Snälla mamma.”

Det blir en dyr semester i år. Dags att börja spara.

Igår på Junibacken. Det blev återigen en traumatisk upplevelse. Melina gick till kassörskan och sa: ”Det är farligt här. Jag tycker inte om Junibacken med drakar och pirater.” Hon fick en rosa ballong.

2 Kommentarer

Dagens miss och lustiga frågor.

Vaknade 05.45 av att grannens TV stod på högsta volym. Jag låg kvar i sängen och väntade på att han skulle sänka ljudnivån men det bara fortsatte och jag förbannade grannen och undrade om jag skulle ringa på hans dörr, ringa störningsjouren eller börja banka på elementen. När eländet fortgick klev jag så upp ur sängen för att upptäcka att det var min egen TV som stod på högsta volym. Melina hade glömt stänga av barnkanalen och de tecknade figurerna skrek ikapp. Stackars mina grannar. Hoppas de inte väcktes. Eftersom jag aldrig kan somna om var det bara att hoppa upp och konsumera DN och nyhetsmorgon. Nu väntar träning inför fredagens final. Vi får se vad jag klarar av med det skadade låret och nästäppan.

Ibland ställer vissa så lustiga frågor. Här kommer svar.

”Varför är du förkyld så länge?”  Det undrar jag också.

”Är hela din familj dysfunktionell?” Nej. Inte hela.

Ha en underbar dag. Må kärlek skölja över er.

3 Kommentarer

Me – The Fighter

Såg ”The fighter” nyss och identifierade mig så med hjälten att jag inte kunde sluta gråta. Min fascination för boxning går långt tillbaka i tiden men det var inte fajterna som fick mitt hjärta att brista utan alla nyanser av den dysfunktionella familj som skildras i filmen. Gripande film som inte får missas.

1 Kommentar

God vecka!

Inledde veckan med inhopp i Riks Morronzoo med sköna Roger och Ola. Det var vitaliserande för min förkylning. Nu skriver jag på artiklar och sen är det dags för fotvård för mina slitna dansfötter inför fredagens final i Let’s Dance. Annars är det ångestmoln på min himmel. Idag ska Melina hem till pappa och farmor som har längtat efter henne och jag vet just nu inte hur jag ska överleva två dagar utan henne. En separerad förälders förbannelse.

3 Kommentarer

Docklik diktator

Vad gör jag en ledig lördag när doktorn ordinerat strikt vila för att bota den numera kroniska förkylningen? Jo, jag går upp innan tuppen med en Melina som står upp i sängen och frågar: ”Mamma, har du vaknit?” Något alternativ till att inte vakna finns inte när hon sen beordrar: ”Välling, bok och blöja!” Jag fostrar en diktator utklädd till docka. Efter hes bokläsning när jag knappt kunde andas av nästäppa var det dags för ägg och kalkonmackor till frukost. Därefter lek i parken som bestod i att min älskling åt snö, slickade på en fontän och rullade i lera. Därefter lagade jag hennes favoritlunch och bjöd över några vänner. När jag dukade av dansade barnen till Melinas nya favoritlåt: Barbie Girl. Blir det någon feminist av denna lilla kvinna eller hyser jag ett litet våp i min famn? ”Mamma, sminka mig!”

Hennes ord min befallning. Sen bad hon om dans 43 gånger till samma förbaskade låt som hon hörde på minidiscot i Gran Canaria, sen bokläsning och bad. Nu är jag helt utmattad. Hur har ni tillbringat lördagen?

7 Kommentarer

Varde ljus!

Vardagsrumslampa äntligen inköpt:

6 Kommentarer

Folk på Färjan

Då har jag överlevt ett dygn på Viking Lines Cinderella med Let’s Dance live där bl.a. jag och Ludde dansade samba och quickstep och Andreas Weise och Sigrid dansade slow fox och chacha med Tony Irving som konferencier och några riktiga proffsdansare som fick dansgolvet att brinna. Vi fick även agera jury när resenärer dansade. Det var en hisnande rolig upplevelse. Goda middagar, fina viner och mycket skratt blev det. Jag passade på att shoppa dockor, skor och godis till Melina och att skälla ut ett par överförfriskade typer imorse som ville ha autografer.

Sen barndomen har jag traumatiska upplevelser av alkoholmissbruk och blir djupt provocerad när jag ser människor supa till frukost. Den ansvariga på Viking Line berättade att det finns en gammal tant som heter Rut och åker färjan flera dagar i veckan för att frälsa folk från supandet. Jag är nog lite som hon minus gudstron.

I övrigt fick jag träffa otroligt intressanta människor från pappersbruk i Avesta, två tjejer som var lastbilschaffisar i Kristinehamn, ett par från Nora som berättade sin osannolika kärlekshistoria, kvinnor som jobbar 14-timmarspass i köket ombord tio dagar i sträck för att sen vara hemma tio dagar. De lever halva sitt liv i mikroskopiska hyttar på undre däck och jobbar så hårt att de lider av belastningsskador. Och så fick jag en laserbehandling av min brustna lårmuskel av estniskan Virre som hävdar att jag borde ta kortisonsprutor rätt in i min onda sätesmuskel och berättade att lidandet bara har börjat. Det kommer att ta flera månader innan jag är återställd och jag kommer förmodligen aldrig mer att bli lika vig och rörlig på vänster ben. Så var försiktiga kära vänner och träna era kroppar varsamt.

1 Kommentar
Annonser: