Salvia, timjan, mejram, rosmarin och basilika står i små lerkrukor i mitt kök. Det rycker i resenerverna. Bort från slasket vill jag ta min sockersöta för att se henne hoppa runt i vattnet och kisa mot solen. Inget D-vitamin utan sann sol som gör susen för kropp och själ. Men vi måste vara hemma och jobba. Vakna, gå till dagis, komma hem och se dagarna passera som flyktiga moln som flyter samman i en porös massa utan början och slut. Är det här livet? När kommer dagen då man bara bestämmer sig för att sätta ner foten och sluta slösa liv?
By the way, i Expressen idag kan ni läsa om mitt nya TV-projekt. Är ni med mig?
