Det är snart tre månader sedan jag födde min andra son, och än har inte smärtorna upphört. Idag har jag haft så ont att jag nästan har kreverat – och då har jag inte gjort något krävande alls idag, utan enbart suttit på sittringen och vilat, duschat samt badat. Det onda jag känner idag går inte att beskriva i ord. Tro då inte att Alvedon hjälper något, utan jag har starka smärtstillande som hjälper först i början, men i längden ger de mig ingen verkan. Men imorse fick min pappa syn på detta, citerat från ”FRÅGA DOKTORN” i damtidningen Året Runt, nummer 45 år 2009:
Jag är en 28-årig frisk kvinna som födde barn för fem månader sedan. Alltsedan förlossningen, som var ganska jobbig på grund av barnets storlek, har jag smärtor i ryggslutet. Det är en molande, skärande smärta som strålar framåt mot analöppningen. Det blir värre då jag sitter på en hård köksstol, men är oförändrad vid avföring. Jag har provat med Alvedon upp till 8 tabletter dagligen, ,men det har endast liten effekt på smärtorna. Hur kan jag komma tillrätta med dessa smärtor, jag börjar bli lite ”nervig” av att aldrig vara helt smärtfri.
Ingrid
SVAR: Det du beskriver stämmer mycket väl in på coccygodyni, det vill säga smärtor från den yttersta delen av svanskotan. Det mest troliga är att du helt eller delvis bröt av den yttersta spetsen i samband med förlossningen och detta ger de typiska smärtor du beskriver. Jag tycker inte att du ska gå längre med dessa smärtor! Du ska snarast gå till din husläkare och be om hjälp. Mest sannolikt är att husläkaren då undersöker området och därefter kan spruta en liten mängd lokalbedövningsmedel in i det smärtande området. Smärtan ska då försvinna direkt och om så sker, kan denna injektion upprepas några gånger och detta brukar ge permanent smärtfrihet. Om inte smärtan upphör kan läkaren remittera dig till en kirurg för bedömning av eventuell operation. Det är en liten operation och den kan göras i lokalbedövning.
Läkare Stefan Lindroth
Nu har jag förvisso även förtvinade muskler att träna upp, men det kan jag inte börja med förren svanskotan har läkt. Det här har inte jag vetat om, det här med injektioner av vanlig lokalbedövning. Tänk om den så kallade ryggspecialisten jag besökte vid två tillfällen hade kunnat berätta detta för mig, eller alla andra femtioelva doktorer jag har besökt sedan förlossningen ägde rum? Det är nästan som så att jag känner mig lite besviken såväl som bestulen på dyrbar tid (med Joshua som liten) jag aldrig kommer att få igen.
