Det är inte lätt att vara så intelligent och på gränsen till genialitet som en viss bloggerska. Att ha en överväldigande tankekapacitet och en hjärna med en effekt som min är inte så lätt som man skulle kunna tro. Det finns nämligen en liten nackdel, min hjärna är så arbetsvillig att den ibland är lite svår att stänga av. Den vill fortsätta jobba fast jag vill sova. Så därför hjälper jag den i sällsynta fall lite på traven med john blund-piller. Det brukar funka finemang. Men ibland låter sig inte hjärnan luras av det. Då blir världen lite jobbig, den rör sig väldigt mycket och allt blir lite luddigt.

I veckan hände detta. Och i samma veva började Lamköttet prata med mig via datamackapären. Eftersom jag omöjligt kunde sova svarade jag. Och när tabletterna kickade in så mycket att jag knappt kunde trycka in rätt tangenter för att formulera mina meningar så förstår ni ju vad som är det logiska beslutet.

Inte att stänga av datorn och krypa ner i sängen och verkligen försöka sova i alla fall.
Nej, nej, om man är så påverkad att man inte kan skriva ordentligt så ringer man såklart upp. Klockan 2 på natten. Hög som ett hus. Typ. Jag kommer ihåg att vi pratade om en rosa pall, att det skiljde ett år mindre på oss nu eftersom han fyllt år (mycket logiskt) och så var det något om bubblande väggar och ninjor. Jodåsåatt…..

Jag är sannerligen bra på att göra intryck.