När allt kommer till kritan så är det ju familjen som gjort att man finns till. Sen spelar det inte så stor roll vem man är idag, om man är mamman, pappan eller kanske barnet eller om det vill sig illa, kanske en kombination av dessa märkliga karaktärer. 
Utan att krångla till det med en massa undanflykter så tycker jag vi börjar med mamma. Här är Metallica och Mama Said.

Så vilken video ska få representera Farsan då? Nu finns det kanske inte så jäkla mycket att välja på så det blir faktiskt Papa Don´t Preach med fröken Kelly Osbourne men om man tänker ett steg längre så kanske det inte är så dumt. Jag menar, vem tusan är hennes farsa egentligen? Och bättre (?) farsa finns ju inte……eller?
  

Till sist så har vi då kommit fram till de små ynglen vi ibland kallar barn och vad kan vara mer passande än en Engelsk översättning av Barn av vår tid? Precis, Deep Purple med Child In Time….

Den frågan ställde en polare till mig för några veckor sen. Och nu såhär snart två år efter att jabb hoppade av Hathor så har jag knappt tänkt på musik. Grejjen var väl att jag knappast tänkt på musik de sista åren alls då det blev mer och mer ett jobb att göra låtar istället för att låtarna föll på plats när de föll på plats, oavsett hur lång tid det tog.

Givetvis så var det jag själv som satte den ribban men man vill ju alltid göra bättre och bättre låtar samt göra mer för bandet medans det å andra sidan klev in så mycket mer i mitt liv än musik dessa år som gjorde att allt bara kändes pressat och krystat och det kan aldrig vara rätt.

Sen fortsatte jag ju spela med Sarcastic men där tag vi det bara lite på skoj och jag tror vi kanske har repat 5 ggr på de sista två åren och då har det mest varit kul att få komma ner till replokalen och snacka skit med de andra. Lite som en fika medans man spelar gammal hederlig dödsthrash. Perfekt faktiskt.

Jag pratade med Pierre för några veckor sen som sa att de hittat en basist och det är väl den nyhet som jag väntat på de sista åren. Dels för att det ska bli jävligt kul att ett av mina absoluta favoritband fortfarande kan fortsätta sparka arsle men även att det blev ett defenitivt avslut mellan bandet och mig, eller en nystart med Germ Bombs om man ska vända på det.

Nu ska det bli jäkligt kul att invänta både plattan (som jag iofs redan har) med omslag och allt men det roligaste av allt ska bli release-partyt med Pierre, Hampus och den nya basisten (han får heta så sålänge, ungefär som Jason i Metallica) så man verkligen får se de live för det har jag ofta funderat på hur det skulle vara, men trodde aldrig att det skulle vara något som skulle inträffa.

Kan bara önska Germ Bomb lycka till och hör av er när det vankas spelningar eller när ni far uppåt så vi får ta några öl. Här kommer en liten bild på bandet dessutom, utan basist tyvärr så ni får ha översende med att de ser lite bögiga ut. 

Sarcastic – Fistful Of Hate

Jag tror den här spelningen äger rum i Februari 2009 på Skagerack i Strömstad. Det bör ha varit den sista spelningen med Sarcastic (hittils) och det är snart två hela år sen. Det märkliga är att det inte känns så länge sen men det beror väl på att man har haft fullt upp med allt annat.

Vill minnas att även Hathor och When Hope Falls spelade samma kväll och jag fick köra dubbla skift då jag även spelade med Hathor och trots att jag trodde det skulle vara rena döden att spela två gånger samma kväll så gick det faktiskt över förväntan.

Handen gick sönder lite och det blev blod överallt vilket var ganska tröttsamt för plektrumet halkade omkring i näven på mig medans jag spelade. Nu hade ju i-å-för-sig min mamma tagit sig ner för att kika på oss och hon kom med papper och sa något i stil med att ”det ser ju förjävligt ut, ta nu och torka av dig”. Mer metal än så blir det inte….

Kuk? Ja, det har jag 2 meter hemma!!!
(Dag 2 – tisdag 12 sept)

Man vaknade på morgonkvisten av att det var blött i sängen. Trodde nästan att man hade pissat ner sig eller att någon annan hade gjort det åt en men det var lika fuktigt i hela källaren så det var lika bra att få sig en dusch. Det var lite Auswitch över duschen och man kunde inte sluta kika upp mot dusch munstycket om det skulle börja strömma ut gas medan man försiktigt skruvade på kranarna. Han som säger att han inte gillar Coldplay hade hittat nått som hade varit kaffe för länge sen och blandade ihop nått som definitivt piggade upp. Tror blandningen skulle kunna uppbringa ansenliga summor i rätt kretsar.
Innan vi gick till studion så fick Patrik och Hampus sitt svar till varför Pierre ville ha det lilla rummet. Det satt en superdupersofie plansch i rummet som han antagligen låg och…. gluttade på hela natten. 

Vi fortsatte att lägga grunderna för låtarna men det här var nog den jobbigaste av alla dagar. Vi fick bara ihop 9 låtar på lika många timmar. Det blev till och med så jobbigt att Pierre blev full i röret(?) och Patriks armar hängde lite löst.
Det var tur att vi hade Pontus som peppade oss med lite roliga historier om diverse ”bror duktig” hantverkare. En del fick vi helt om bakfötterna på grund av det skånska språket kontra vår svenska. Bland annat så berättade Pontus om en snickare som hade varit inne i köket i studion och noterat att de hade diskmaskin. Han skulle då ha sagt -”Jaha, ni har diskmaskin, Jag har en tvåbent där hemma”, och då syftat på sin fru. Vi hörde helt snett och trodde i 2 dagar att snickaren hade sagt -”Jaha, ni har diskmaskin, Jag har 2 meter hemma”. Vi hade gått och tjatat om 2 meter till alla möjliga scenarion innan Pontus tillslut frågade oss vad vi menade med 2 meter och efter att ha rett ut hela historien så tyckte han att vi både var döva och idioter, vilket i och för sig inte var helt fel då en del i bandet inte ens hade förstått att det var frugan som snickaren hade syftat på.
På lunchen fick vi se lite olika kulturella inslag i Värnhem. Bland annat så verkade Värnhems torg stå för ca 70-80% av hela Malmös uppfödning till nya Christer Pettersson kopior. I ämnet onödigt vetande så fick vi även veta att det går 3 falaffer på varje person härnere.
Efter denna slitsamma dag så fick vi för oss att ta oss ut i Malmö city för att få i oss lite öl och att repa lite mod i oss inför morgondagen. Och redan på första krogen så fick Coldplay mannen ragg. En negress-man började spela lufttrummor till musiken på hans axel. Eftersom vi alla hade varsin öl så tog vi ingen notis om den tvåkönade saken. Vi tog oss tillslut hem till källaren och lade oss tillrätta i vattensängarna. Sen blev allt svart.

Inte för att skryta men jag vet ju att jag är en väldigt ståtlig man på alla sätt och vis och jag vet att alla som träffat mig håller med mig till fullo. Min vältränade kropp, mitt stora intellekt samt min ödmjukhet får varenda kotte på fall. Synd att det inte fungerar på de flesta människor bara men här kommer iallafall ett brev från en sådan kotte.

Hej! Jag Charity hur mår du! hoppas du har det bra och i perfekt skick health.I gick igenom din profil och jag läste den och tog intresset för det, om du inte har något emot jag kommer att vilja att du skriver mig på den här ID: (charity7x7@yahoo.com) hoppas att höra från dig snart, kommer jag vara väntar på ditt mail eftersom jag har något mycket viktigt att berätta.
Massor av kärlek välgörenhet!

Så här får man alltså brev från ”Charity”. Antingen så är hon en klassisk white trash kvinna eller så kan det vara TV4 som kör nya grepp i kampen för/mot välgörenhet. Och är det då Agneta Sjödin som är programmledare så är stämmer ju bägge punkterna. Trots att jag är i perfekt skick health så blir jag ändå väldigt nervös över vad hon har som kan vara så viktigt att berätta för mig.

Kan det vara om mannen som blev skjuten i huvudet men inte märkte det förrens fem år senare? Det visste jag faktiskt inte men jag vet ju hur okänsliga vissa folk är så det är ju egentligen ingen nyhet.
Kan det då vara om att världens dyraste öl kostar nästan 6000 spänn och man får den då insydd i en hermelin? Det låter ju riktigt intressant men vad jag egentligen vill veta är vad man ska ha för öppnare? En vanlig eller nån slags skalpell, resten är ju oviktigt.

Nje, jag tror nog det bästa är att vänta och om ”Charity” vill mig något så skickar hon säkert fler mail och eftersom det verkade vara något otroligt viktigt så lär jag väl inte vänta alltför länge misstänker jag.

Våra körkortslösa grannar i väst har ju förutom att de luktar fisk även en massa olja att kränga. Nu tror man ju att det är det enda de har men nejdå, de har en jäkla massa underbar musik också, och påfallande många är åt det mer manliga hållet. Vad är det egentligen som är manligt då? Ärligt talat så har jag ingen aning men med ett bandnamn som Brutal Kuk så måste man vara på väg åt rätt håll. Låten heter ”Samme Gamle”:

Nästa band att hålla stånd är ett klassiskt band med den ännu mera klassiska kommentaren av att ”de var bättre förr” då de behöver en jävla massa viagra för att ens komma upp i samma hårdhet som de hade förr. Men här kommer en låt från den tiden de var högst potenta, OCH manliga. Bandet är självklart Turbonegro som är så extremt manliga att de kan se ut som de gör och med en låt som ”Fuck The World”, där de knullar hela världen gör att de inte kan kallas för annat än ett jävligt manligt band.

Sist men inte kvinnligast, är det relativt nya bandet Kvelertak. Och med ett namn som man tappar andan av och med en låt tillägnad något så manligt som Mjöd så bara måste man vara med här i inlägget. 

Superduperskåne
(Dag 1 – måndag 11 sept)

Dagen började lite segt eftersom vi gick upp alldeles för tidigt (kl 7) men en härlig nyhet på text-tv piggade upp. Det var tydligen en värmlänning som hade irriterat sig på en norsk bil och dess körstil så till den milda grad att han tillslut körde på den för att få den att stanna. Efter att ha fått stopp på fordonet så hade han jagat upp den norska föraren och hans 2 passagerare upp i skogen för att sedan tända eld på deras bil. Man kände ett visst lugn över att nån hade varit så snäll att fått bort en norrman ifrån trafiken men tydligen så hade Värmlänningen kört in i en parkerad lastbil en stund senare. Vad lastbilen hade för nationalitet förtäljde inte historien men dagen hade iallafall börjat bra. 

Vi fick vänta 20 minuter extra på att komma iväg för en gitarrist i bandet sade att han inte var hemma och lyssnade på Coldplay. Väl på plats så träffade vi Pontus som skulle vara våran mixsnubbe och hans assistent Johannes.
Vi började rigga upp och körde tillslut igång iallafall och efter nån timme så tog vi en kaffe paus. Och precis när man hällt upp en kopp java så dök det upp en kort gubbe/man/snubbe som verkade lite skum. Efter en stunds pratstund så visade det sig vara artisten Dr. Bombay och han var väldigt trevlig och bjöd på både roliga anekdoter och japanska c-vitaminer i tuggummiform. 

Vi tog varsin påtår och började släntra tillbaks in i studion för att fortsätta men då möttes vi av en ännu skummare figur. Han såg ut som en typisk ”brat” men lite bögigare och tillbakadragen. Han sa nått namn och såg lite nervös ut när han sträckte fram handen för att hälsa. Vet inte om man vill skryta med det men nu har vi träffat Basshunter, fy fan!!! Vi förstod inte riktigt varför han skulle skaka hand med oss och det gör vi faktiskt inte i dagsläget heller. Vi fick iallafall ihop grunderna till 5 av de 17 låtarna första dagen och det var vi ganska nöjda med. 

Vi tillbringade resten av kvällen i nått som såg ut som en källare med undantag att den låg ovan jord. Det fanns ett litet rum och ett stort så Vi delade upp oss i 2 lika stora grupper med Pierre i den ena gruppen och Patrik och Hampus i den andra och det blev Pierre som fick den lilla kammaren. Nån hittade dessutom nått som skulle föreställa en porrtidning men alla objekt i blaskan såg ut att ha miss piggys ansikte och Tina Turners kropp så man kan ju lätt förstå varför den blev kvarlämnad. Förutom negrisblaskan så fanns det fanns 2 jättefina tv-apparater, men ingen antenn och eftersom vi redan hade sett alla avsnitt av myrornas krig så drack vi ”lite” öl istället och sen blev allt svart.

Hathor – Beväpna er

En jävligt kul låt att spela även om just den här versionen kan ha sina brister, men egentligen så är det helt skit samma. Det är ju för fan punk vi spelar och inget jävla plipp plopp och den här låten är riktigt svår att göra rättvisa. Visst är låten i sig superenkel men Nicke i Hellacopters sa en liknande sak angående att försöka spela Ramoneslåtar. Han menade att låtarna är förjävla enkla men att göra det där enkla lika bra som orginalet är snudd på omöjligt och det är lite samma visa här.

Ebba Grön var/är förjävla bra fortfarande men jag hoppas det aldrig återförenas. Det räcker med att Sex Pistols prostituerade sig och vill verkligen inte att det ska hända med detta legendariska band.

Jag förstår inte varför jag inte tänkt på det här innan men under årens lopp så har jag fått flera fina kärleksbrev på Helgon och det slog mig nyligen att varför inte publicera dom? De har ett stort mått av humor, även om det kanske inte var tanken bakom dom från början, men jag måste varna för att de kommer i kronologisk ordning och de äldsta är tyvärr de tråkigaste men här kommer iallafall det första:

SalamAm Miss Jane 22yrs från Etiopien, ledsen för min embrassement till din profil, (http://www.helgon.se) Jag var bara intresserad och ville veta om vi kan utveckla en bra härlig relation.Jag önskar om det är Guds vilja att vi kan flytta härifrån.Men för bättre presentation vänligen fånga mig direkt med denna min brevlåda: janna4allah@hotmail.com

Ja, jag vet ärligt talat inte riktigt hur de tänkte här. ”Hon” är ledsen för min ”embarressement”? Jag bara undrar vem fan som har berättat för henne om ”den”?
Sen ska vi flytta ”härifrån”? Menar ”hon” mig och henne eller henne och nån/några till? Menar de då att hon och jag ska flytta härifrån eller ska hon och hennes vänner flytta därifrån? Och vart då i så fall? Hit?
Sen att man ska fånga henne direkt med denna hennes brevlåda är det enda som jag egentligen känner att jag kan nappa på då jag aldrig tänkt tanken på att trycka in någon i en brevlåda innan men är det någon som man borde testa det på så ligger nog Janna4allah väldigt nära till hands.

Jag gjorde en sökning på Janna 4 allah och ”hon” här kom upp och tidigare så undrade jag varför hon inte skickade med en bild på sig själv i mailet men nu har vi rätat ut det frågetecknet iallafall: 

Det har väl inte hänt så mycket i det sista, eller jo, det har det men då jag inte hinner skriva ner allt som hänt just nu så får jag ta lite i taget.

1: Jag har fått brännskador på handen från att ett ägg exploderat. Nu heter det ju äggxploderat i Göteborg men det är inget vi andra ska hänga upp oss på.

2: Det ringde ett stolpskott från energibolaget häromdagen och det lät ungefär såhär:

*Ring*
PK – Ja, vad gäller det?
Energibög – Hej, mitt namn är ”bla bla” och jag ringer från energibolaget.
PK – Jaha, vad gäller det?
Energibög – Jag söker ”min frus namn”.
PK – Jaha, vad gäller det?
Energibög – Vi skickade ett brev till alla i er kommun och….
PK – Och då tänkte du att, eftersom dom inte hört av sig eller svarat så är de säkert intresserade?
Energibög – Öh, nej…
PK – Precis!!!
*Klick*

3: Jag stod i kön på statoil och tydligen så hade jag en utlänsk snubbe framför mig som gjorde sig förstådd på Engelska. Han pratade dessutom väldigt bra Engelska vilket jag inte direkt kan påstå att tjejen bakom kassan var.
Hon förstod det antagligen själv då hon gjorde allt för att det inte skulle höras så hon pratade väldigt tyst så att vi andra i kön inte skulle höra exakt HUR dålig hon var men efter att Engelsmannen bad henne upprepa det sista hon sa inte en gång, utan två så blev hon nog så illa tvungen att tala tydligare. Det här klämde hon ur sig:
-”have you tanked your car?”
Hon svepte dessutom med blicken över oss i kön för att se om det var någon av oss som råkade höra då hon såg minst sagt pinsam ut och jag fick förstrött kika bland en hög med plopp för att låtsas som att ”nehe ja har inte hört nått alls, vadårå?”.

4: Jo, Ska försöka få en tid hos tandläkaren med minstingen också…