Har gått bra att äta ända sedan i måndags. Har ätit mig mätt och verkligen försökt se till att inte döma mig då jag kanske äter några fler potatiskroketter än planerat till middagen. Dagsmålen ser ut ungefär såhär:
7:00-8:00
1 yoggi 200 g, 1 smörgås med rätt mycket smör samt ost och skinka, kaffe
10:00
1-2 frukter eller 2 knäckebröd med philadelphia light
12:00
En normal portion mat. Om rätten är för liten tar jag en knäckebröd med philadelphia till.
15:00
1-2 frukter eller 2 knäckebröd med philadelphia light
17:00
1-2 frukter eller 2 knäckebröd med philadelphia light
19:30
1 normal portion mat.
20:45
1-2 smörgåsar samt frukt om jag känner mig hungrig.
Är osäker på om detta är för mycket eller för lite, känner inte att jag vill väga mig framöver då endast tanken ger mig enorm ångest. Bättre att känna vilket hål jag kan få i i mina bälten. Blir jag två hål för stor helt plötsligt förstår jag ju att jag måste sänka kaloriintaget.
Saker jag gör för att skingra tankarna kring mat är att inte läsa bloggar där bantning eller ätstörningar är det största temat utan läsa inspirerande bloggar om annat. Jag arbetar effektivt på jobbet för att inte hamna i så mycket matbesatthet och gör lite annat på kvällarna än att endast sitta vid datorn, till exempel att läsa och lyssna på musik. Blir jag alltför nedslagen och trött beror det ju på att jag är hungrig och då äter jag målet jag planerat in lite tidigare än vanligt.
Att sluta räkna kaloriinnehållet på livsmedlen jag köper är dock en svår nöt att knäcka. Det är liksom så invant. Jag får försöka se till hur t.ex. brödet ser ut istället, om det är tilltalande eller inte och gå efter mina smaklökar, något som är rätt nytt då det i första hand alltid handlat om hur många kalorier jag får i mig.
Jag förstår att det kommer ta tid att ställa om mig, men kämpar jag och använder mig av lite smått och gott jag lärt mig på t.ex. DBT:n och ätstörningsenheten, borde jag sakta men säkert få tillbaka mitt liv och äntligen kunna leva det liv jag vill, att lägga energin på saker som är roligt, som leder till att jag känner igen mig själv igen.
