Känns som att jag får mer problem med maten då jag skriver i den här bloggen. Inte att allt är bloggens fel, men att jag tenderar att hamna här då jag är som mest besatt av mat.
Hoppas på dig Plupp.
Du Kan. Vi kan. Alla kan.
Klyschan: Lyssna inåt. För Du vet innerst inne. Kanske låter flummigt men du är kapabel till att vara den bästa versionen av dig själv. Och alla resurser finns i dig redan nu.
Kram Marie
Du skriver här när du känner tvång av att mixtra med mat och dieter. När du ska banta och när du ska gå ner i vikt. Gör du inte det så håller du dig ”friskare” men det gäller ju att acceptera hur man ser ut då när man inte bantar.
Hoppas du kan prata i egen sak och be om hjälp hos dietist. Du är ätstörd och kommer alltid vara det men sen har du inte alltid aktiv eller galopperande symtom. Den dagen du är ”frisk” kommer din ätstörning vara latent och när du utsätts för tillräckligt svåra saker eller grejer som triggar tillräckligt, ja då kan du lätt halka tillbaks igen. Den sårbarheten kommer aldrig försvinna men det går att leva ett bra liv ändå.. bara man hittat ett sätt att hålla demonen borta och inte ropa på henne mer än nödvändigt.
Heja dig!
Du har rätt att jag har lätt för att falla tillbaka till impulsen att banta för att sedan övergå i bulimi, men att detta skulle ligga latent i hela mitt liv tror jag inte alls på. Jag är övertygad om att jag och många andra med ätstörningar har chansen att bli fullt friska. Kram / p
