Sveriges oförnuftigaste och mest ologiska ledarskribent har idag slagit till med ännu ett inlägg i sedvanlig stil. Eva Franchell lyckas med bedriften att både klaga på att inte alla de svenska kärnreaktorerna levererar just nu och att på de alls finns. Hur ska hon ha det egentligen?

Och vad menar hon med ”ett högt pris vi får betala för att hålla fast vid en gammal och förlegad teknik”? Hon kan ju inte gärna avse kärnkraften, som är den modernaste energikällan vi använder? Bara diverse energikällor som befinner sig på experimentstadiet och inte är kommersiellt gångbara än, och kanske aldrig blir det, är yngre. Dit hör till exempel vågkraft, men inte sol och vind. Sol och vind är bland de äldsta energikällorna människor har använt. Det enda nya nu är den förvridna föreställningen att de ska användas för att producera elektricitet. Sol och vind kan omöjligt producera elektricitet på det sätt ett modernt samhälle behöver.

Visst behöver Sverige investera moderna energikällor. Med det kan knappast menas något annat, just nu i alla fall, än moderna kärnreaktorer.

En film om Margret Thatcher har ju fått stor uppmärksamhet den senaste tiden. Därmed har också hon själv och den politik hon förde börjat att debatteras igen.

Thatcher är tydligen intensivt hatad av svensk vänster, vilket visat sig gång på gång de senaste veckorna, nu senast här. Allt Thatcher gjorde var fel, tydligen, och hon var en brutal och känslolös högerpolitiker. Hon var ett omänskligt monster som i stort sett ingen britt kan ha tyckt om.

Men vänta ett tag nu…

Thatcher vann faktiskt tre val i rad, vilket är ovanligt för brittiska politiker. Två av valen vann hon som sittande premiärminister. Hur i all sin dar skulle det ha varit möjligt om hon hade varit ett monster, hatat av nästan alla britter?

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg nyhetsbilder från Storbrittanien, när kolgruvarbetarfacket där strejkade, demonstrerade och lamslog samhället. Fackliga aktivister stod till och med på broar över motorvägar och slängde ner saker på passerande bilar, vilket ledde till dödsfall.

Detta kolgruvarbetarfack var helt enkelt för mäktigt och behövde bekämpas. Kanske gick Thatcher för långt i sin kamp mot mäktiga fackförbund. Om detta vet jag för lite. Men jag vet i alla fall att det var rätt och riktigt att bekämpa ett kolgruvarbetarfack som hade för mycket makt.

Enligt vissa uppgifter var det Thatcher som startade klimathysterin, som ett led i kampen mot kolgruvarbetarfacket. Den klimathysteri som nu vänstern över hela världen försöker utnyttja för att bekämpa kapitalism och avindustrialisera världen. Denna vänster hoppas nog intensivt att ryktet inte är sant. Och om det är sant vill de i alla fall inte veta det.

Thatcher var faktiskt en politiker som de flesta andra, med både bra och dåliga sidor. Hon var inget monster och förde inte en omänsklig politik som var dålig för i stort sett alla britter. I så fall hade hon helt enkelt inte kunnat bli omvald. Hon var heller inget helgon, som moderna högerpolitiker kanske skulle vilja.

När vänstermänniskor nu försöker demonisera henne, säger det mer om dem än om Thatcher.

Sverige verkar ha fått en mindre katastrof som energiminister. Hon skriver flummiga inlägg som tyder på att hon just ingenting begriper om energi och energiförsörjning, senast här.

Hon skryter till exempel med att svenska elsystemet tillfördes 18 TWh förnybar energi i fjol. Hur hon nu kan veta det, när ingen officiell energistatistik för 2011 finns ännu.

Vilka kan bidragen till dessa 18 TWh då vara?  Om siffran 18 TWh stämmer, alltså.

Ja, om det var mer nederbörd 2011 än 2010, kan vattenkraften ha bidragit med en del. Men det är ju naturligtvis då en tillfällig ökning som inte borde räknas. Mer långsiktig ökning av vattenkraftens bidrag, genom byggandet av vattenkraftverk i små vattendrag, är ju faktiskt miljöförstöring. Är det något att skryta med?

Något annat som kan ha ökat är biobränslen i värmekraftverk, som eldar bränslen och använder värmen för att göra el. Ökning av biobränslena leder förr eller senare till skogskövling och minskning av livsmedelsproduktionen för användandet av jordbruksmark till energigrödor. Ska det vara något att skryta med, särskilt för en politiker som tillhör ett parti som vill vara ett miljöparti och har sin grund bland Sveriges bönder?

Det som har ökat mest de senaste åren är väl ändå vindkraften. Alltså dessa snurrande monster som dödar fåglar och fladdermöss när de väl producerar men oftast står stilla, tack och lov. Tack och lov för allt som flyger, alltså, och alla stackars djur och människor som befinner sig inom syn- och/eller hörhåll, men inte tack och lov för elförsörjningen. Några elleveranser av den sort som ett modernt samhälle behöver, alltså kontinuerliga, säkra och vid behov, klarar dessa monstersnurror inte av. De skadar miljön, är farliga för djur och människor när de producerar och hotar elnäten, genom att ständigt slås på och av. En politiker med självrespekt borde skämmas över att inte ha stoppat vindkraftsutbyggnaden, i stället för att skryta om den!

Hatt påstår dessutom om att regeringen har en stabil energipolitik. På papperet, kanske, men inte i verkligheten. Överenskommelsen om kärnkraften verkar av Folkpartiet tolkas som att det är fritt fram för nya kärnreaktorer och av Centern som att några nya reaktorer knappast är möjliga, medan de andra två regeringspartierna ligger någonstans däremellan.

Nu har Socialdemokraterna valt en partiledare som verkar ha en vettig inställning till kärnkraften. Förhoppningsvis kan han övertyga de flesta andra partimedlemmarna om att kärnkraften behövs många årtionden framöver också. Vilket naturligtvis innebär byggandet av nya kärnreaktorer i Sverige, eftersom de gamla är nästan skrotfärdiga. De partimedlemmar och -sympatisörer som har gröna drömmar som i verkligheten innebär att avveckla Sverige som industrination, kan få gå till Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Det behövs en uppgörelse mellan de tillväxtälskande och verklighetsförankrade partierna i riksdagen. Förhoppningsvis inkluderar detta Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och eventuellt Kristdemokraterna. Uppgörelsen ska öppna upp för att nya kärnreaktorer byggs, som ersättning för de gamla, och löften om att inte drastiska ändringar av denna realistiska och kärnkraftsvänliga politik kommer att ske de närmaste årtiondena. Om en sådan uppgörelse innebär att Centern lämnar regeringen, så är det väl bara bra. Ministrarna från Centern tillför ingen som helst kompetens och knappast något vett till regeringen.

Gott Nytt År, allihopa!

Datainspektionen har nyligen stoppat ett forskningsprojekt som skulle massor av personlig information om många svenskar till oklar nytta. Det betyder att myndigheten gjorde sitt jobb, men också att forskarna bakom projektet, Lifegen, och en hel del andra människor blev arga.

Generaldirektören för Datainspektionen försöker idag lättfattligt förklara varför beslutet var riktigt. Det är väl tveksamt om beslutets kritiker kommer att fatta ändå.

Lifegen lider av samma feltänk som lagar som tvingar operatörer att lagra information om mobilsamtal och tillåter myndigheter att läsa allas E-post. Detta feltänk är att människors personliga integritet ska kränkas för att samla in stora mängder data som kanske en gång i framtiden kan komma till nytta. Syftet påstås alltid vara gott, som att få fast brottslingar, stoppa terrorism eller rädda människoliv.

Dessa stora ingrepp i den personliga ingrepp i den personliga integriteten är helt enkelt inte värt priset för att kanske få fast några brottslingar, möjligen hindra något terrordåd eller eventuellt förlänga ett eller två människoliv. Stora ingrepp i den personliga integriteten kräver helt enkelt betydligt handfastare och större resultat än så. Snokande i människors privatliv är berättigat om det finns starka misstankar om att på så sätt få fast brottslingar, förhindra brott eller rädda människoliv. Men definitivt inte för några diffusa mål om att det kanske kan göra nytta någon gång.

Datainspektionen har ännu en gång skött sig bra, vilket den ofta gör. Tack för det!

Så God Jul!

Jag finner Göran Greidner vara en människa med vidriga åsikter. Idag skriver han igen, på sitt sedvanliga sätt.

Visst, vid en snabb genomläsning kan det verka som att han står för något bra. Men en noggrannare titt visar på något annat. Karl är ju marxist. 20 år efter Sovjetimperiets fall är han fortfarande marxist. Marxismen, i sina olika former, är den vidrigaste och människofientligaste lära som någonsin har tänkts ut. Ja, den är faktiskt värre än nazismen.

Marxismen har kostat över 100 miljoner människor livet. Det är vida fler än nazismens offer, till och med om man skulle räkna alla dödsoffer i Andra världskriget på nazismens konto. Men faktum är ju att marxismen var medskyldig till Andra världskriget. Först när Stalin gick med på en tillfällig allians och att dela upp Polen, vågade Hitler inleda det angrepp som startade ett världskrig.

Som alla andra i marxismvänstern använder Greider nyliberalism som ett skällsord och en benämning på allt han ogillar, utan att ha en aning om vad nyliberalism betyder. Nyliberalism har aldrig styrt något land och knappast någon stad heller, men i Greiders fantasivärld var Stockholm (och Europa?) fullt av nyliberaler.

Förmodligen ska vi vara glada för att nyliberaler aldrig har styrt något land, men det är ingen anledning att acceptera att marxismvänstern kallar allting de ogillar för nyliberalism. Det är inte några acceptabla argument alls att kasta skällsord omkring sig.

Människan har som art varit framgångsrik både genom att vara självisk och genom att samarbete. Så samarbete är något bra och önskvärt. I rimliga mängder. Men marxisterna vill ju tvinga alla att samarbete med allt. Varje människa ses som en utbytbar kugge i samhällsmaskineriet. Alla är jämlika, men vissa är jämlikare än andra. Denna mer jämlika elit är den som styr allt. Den som motsätter sig elitens åsikter kan utan vidare skickas till mentalsjukhus eller arbetsläger.

Greidner försöker, föga förvånande, utnyttja skandaler som de som har uppdagats på Caremas äldreboenden. Han nämner, naturligtvis, inte ett ord om att missförhållanden också har upptäckts på kommunalt drivna äldreboenden. Det passar ju inte in i hans världsbild.

För att garantera att vård, skola och omsorg, i allmänhet blir så bra som möjligt och att skattepengarna används effektivt, behövs konkurrens och en mångfald av producenter. Dessa verksamheter behöver drivas av både kommuner och privata företag, samtidigt. Det är något som marxisterna aldrig kommer att fatta, förblindade som de är av en ideologi som säger att allt ska skötas av stat och kommuner.

Alla försök att låta nästan 100 % av ett lands ekonomi skötas av politiker och byråkrater har slutat med förskräckelse. Det har blivit länder som inte ens klarar att förse medborgarna med livets nödtorft, som mat.

Marxismen är förskräcklig, och Greider är marxist. Det säger egentligen allt.

Bodströmsamhället borde väl vara bekant för de flesta? Det innebär en övervakning av alla medborgare i stil med storebrorssamhället i George Orwells roman 1984. Allt i bästa välmening naturligtvis, enligt dess upphovsmän, med dåvarande justitieministern i spetsen. Vägen till helvetet är ju alltid kantad av goda föresatser.

Fast tydligen känner den person vars namn användes för att döpa fenomenet inte till det. Varför skulle han annars försöka fördöma att Bodströmsamhället utvecklas vidare?

Eller är han kanske en hycklare? En sån där som genomför en politik när han är med och bestämmer och fördömer samma politik när han har förlorat makten?

Har något terroristdåd alls förhindrats genom denna övervakning mot nästan alla svenskar? Vid det enda självmordsbombardåd som hittills har drabbat Sverige verkar då inte SÄPO eller någon annan myndighet ha haft en aning om att något var på gång.

Ska det verkligen vara acceptabelt i en demokrati att alla övervakas för att kanske, möjligen få fast någon enstaka brottsling?

Ibland är det tydligt att konsten är betydligt större än den konstnär som ligger bakom den. Ja, det går till och med att säga att konstnären ibland är en riktigt otrevlig typ, trots att konsten håller hög klass.

Ett exempel är Michael Wiehe som har gjort många fina låtar, men också ger uttryck för rent otäcka åsikter. Vi ska hata kapitalismen, tycker han, för den har misslyckats. Samtidigt försöker han hylla en vänsterdiktatur och hävda att den inte är en diktatur.

Faktum är att kapitalismen sedan 1800-talets slut har fört ett par miljarder människor från fattigdom till åtminstone en dräglig tillvaro. Den gjorde det inte ensam, i och för sig, men tillsammans med demokrati och marknadsekonomi. Kapitalismen står för ökande välstånd, arbete för många, bot mot sjukdomar, mer mat för allt fler och ökande medellivslängd. Medellivslängden under 1900-talet, som väsentligen var kapitalismens århundrade, fördubblades, från drygt 30 år till dryg 60 år. Och detta gäller alltså för genomsnittet för världen, såväl i rika som fattiga länder.

Alla dessa vänsterideologier som bygger på marxismen, och vars anhängare säger sig stå på de fattigas sida, har däremot totalt misslyckats att ge fattiga en dräglig tillvaro. Varhelst dessa ideologier kommer till makten, är det snarare armmod och massvält som präglar samhället.

Jämför fakta med Wiehes struntprat om kapitalismen, och du inser att han är man så förblindad av sin ideologi att han inte förmår se hur verkligheten faktiskt ser ut.

Visst går det att hitta enstaka fördelar med vänsterdiktaturer, men det går också för Nazityskland eller olika fascistiska diktaturer. Betyder dessa enstaka fördelar att vi ska bortse från alla nackdelarna, att vi inte ska verka för att förtryck och diktatur ska avskaffas?

Kuba är faktiskt inte en förebild i Latinamerika. Åtskilliga länder har nu ersatt högerdiktatur med demokrati, marknadsekonomi och kapitalism, med goda resultat. Länder som verkar vara på väg att slå över och hamna i vänsterdiktatur i stället, som Venezuela, har däremot stora problem, både ekonomiskt och politiskt, med brist på ekonomisk tillväxt, frihet och yttrandefrihet.

Typiskt för vänstermänniskor som Wiehe är också att de försöker beskylla det mesta av det som de ogillar för att vara nyliberalism. I själva verket har nyliberalism knappast provats någonstans. Det har blivit ett bekvämt skällsord för vänstern att ta till när argumenten tryter. Vilket de gör ofta för dem som försöker se något gott i marxisminfluerade ideologier.

Elallergi får då och då uppmärksamhet, bland nyligen då Mora kommun har föreslagit omriktning av mobil- och TV-antenner för att en drabbad man ska få elskugga. Fallet tas idag upp i en debattartikel som efterlyser förslag, råd och bot för alla dem som är drabbade av elallergi.

Elallergi/Elöverkänslighet är en psykosomatisk sjukdom. Besvären kommer inte för att elektriska och magnetiska fält finns i närheten, utan för att hjärnan tror det. Alla förslag och råd ska baseras på dessa fakta. De elallergiska behöver psykatrisk hjälp. Det tjänar ingenting till att ta bort elektromagnetisk strålning, eftersom den inte orsakar besvären. Det är tron att elektromagnetismen finns där som orsakar besvären.

För den sakens skull finns det absolut ingen anledning att se ner på de elallergiska. Deras besvär är hur verkliga som helst, bara det att de inte har några fysiska eller fysikaliska orsaker.

För en gång skull står det också något vettigt i Expressen om något, och då handlar det just om elallergi/elöverkänslighet.

Förslag och råd till bot ska alltid bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det borde naturligtvis också gälla för elöverkänslighet och alla dessa tvivelaktiga, alternativa, medicinska metoder som så många tror på. Om politiska och medicinska beslut fattas på andra grunder leder det dels till onödigt lidande och dels till slöseri med resurser, som skattemedel.