Tänk om…

Tänk om vi hade obegränsade mängder pengar. Vad mycket vi skulle kunna göra då.

Vi skulle till exempel kunna bygga höghastighetsjärnväg till varenda buske i Sverige. Om ingen åker med de flesta tågen spelar ju ingen roll. Vi har ju obegränsat med pengar.

Fast i verkligheten har vi inte alls obegränsade mängder pengar. Tvärtom är tillgången högst begränsad. Det som staten har till sitt förfogande ska räcka till järnvägar, vägar, universitet, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, förvar, polis, rättsväsende och en massa andra.

Det finns dock en hel del debattörer som skriver alldeles som om de trodde att svenska staten i stort sett har oändliga penningmängder till sitt förfogande. Ett exempel på sådana är de som propagerar för höghastighetsspår i Sverige, trots att det inte finns tillräckligt stort befolkningsunderlag i landet för det.

Det senaste förslaget går ut på att blanda in grannländerna Danmark och Norge och dra en höghastighetsbana mellan Oslo och Köpenhamn, över Göteborg och Malmö.

Det hjälper ändå inte. Befolkningen är ändå för liten för att det ska finnas tillräckligt många passagerare för höghastighetståg.

Visst har många europeiska länder satsat på höghastighetsjärnväg de senaste årtiondena. De är alla länder med betydligt högre befolkningstäthet än Sverige. De är länder med förutsättningar att passagerarantalet på höghastighetstågen ska bli tillräckligt stor för att de ska bli lönsamma.

Ändå har många av dessa satsningar haft problem med lönsamheten. Tillräckligt många åker inte med och höghastighetslinjerna blöder pengar.

Hur ska det då kunna bli bättre i Sverige, när förutsättningarna redan från början är sämre? Jo, det går ju naturligtvis inte, om vi struntar i drömmar och är realistiska.

Till kostnaderna för de föreslagna höghastighetsbanorna kan vi i stället bygga fyrdubbla spår på många sträckor. Då finns det tillräckligt med plats för alla typer av tåg och utrymme för att leda om trafik om det blir stopp någonstans.

Det skulle antagligen vara en lönsam satsning.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-05-10 av Lars Kamél

Mer S&M i svensk politik?

Per Gahrton brukar ha fel om det mesta. Men när han anser att det mest logiska regeringsalternativet efter nästa val är S+M har han nog rätt.

Den borgerliga alliansen verkar trött på att regera och utan nya idéer. Å andra sidan vore en regeringskoalition med de röda och gröna partierna S+V+MP en katastrof för Sverige. Bäst är då en allians över blockgränserna, där S bildar regering med ett eller flera borgerliga partier. S+M blir då vara det starkaste alternativet, såvida inte något oerhört omvälvande händer med väljarsympatierna fram till nästa val.

Har Gahrton rätt om att en koalition S+M är bästa regeringsalternativet efter nästa val, så har han i sedvanlig ordning fel om nästan allt annat. Han påstår att kärnkraft inte är grönt, alltså miljövänligt. Få energislag är så miljövänliga som kärnkraften. Riktiga miljövänner är för kärnkraft. Miljöflummare är det inte. Men så bryr sig miljöflummare egentligen inte om miljön, utan använder den som en förevändning att driva igenom marxistiska tankegångar.

I den tyska storkoalitionen som beslutade att avveckla kärnkraften fanns naturligtvis nästan inget miljötänkande alls, eftersom den just beslutade att avveckla den miljövänliga kärnkraften. Trots miljöflummarnas mytspridning, finns det inget annat än fossila bränslen som kan ersätta den tyska kärnkraften. Sol, vind och vatten räcker långt ifrån till. De två första kan förresten inte ge de kontinuerliga elleveranser ett modernt samhälle behöver.

Gahrton hävdar att gröna grundbegrepp är uthållig utveckling, förnyelsebar energi, kollektivtrafik, biologisk mångfald, matkvalitet, alternativ, vindkraft och solenergi. Det mesta av detta är inte alls grönt. Det är ruttnande vattenmelon. Alltså: Tunt grönt skal, rött innanför skalet, men längst in brunt.

Uthållig utveckling är ett ”buzzword” (OK, egentligen uttryck och inte ord) som miljöflummarna gillar att slänga sig med, men vad betyder det egentligen? Det förklarar de aldrig riktigt. Men det verkar mest handla om att mänskligheten ska få ett helvete i ett lågenergisamhälle utan några bekvämligheter i en värld där jordbruket inte är i närheten av att producera tillräckligt med mat till alla människor. Fattiga, svältande människomassor kommer naturligtvis inte att bry sig ett dugg om miljön, utan bara försöka överleva. Bra för miljö och biologisk mångfald är då inte denna ”vattenmelonvärld”.

Vad spelar det för roll om energin är förnyelsebar, bara den kan leverera tillräckliga mängder under en överskådlig framtid? Kärnkraft kan det. Solenergi och vindkraft kan det inte. Vindkraften är dessutom miljöskadlig industriverksamhet.

Miljöflum är helt enkelt skadligt för både människor och miljö. Miljöflummarna påstår sig verka för en bra miljö. Funderar man lite på konsekvenserna av deras förslag, inser man att de absolut inte är bra för miljön, utan tvärtom. Dessutom är de förödande för mänskligheten. De flesta av förslagen går ju ut på att backa tillbaka utvecklingen minst 200 år, och ofta mer. Världen för 200 år sedan var ingen trevlig plats att leva på för de flesta människor. De ”ruttnade vattenmelonernas” drömvärld är heller ingen trevlig plats. Den är i själva verket en mardrömsvärld.

De ”ruttnande vattenmelonerna” finns inte bara i Miljöpartiet, utan också i Vänsterpartiet. De finns dessutom i Socialdemokraterna, där de utgör en liten, men inflyteslerik minoritet. Alla koalitioner, över blockgränsen, som kan hålla ”ruttnande vattenmeloner” borta från regeringsmakten är bra för Sverige!

Lämna kommentar
Publicerat 2012-05-03 av Lars Kamél

Sverige ut ur EU!

Är han en dumskalle eller en lögnare, den debattör som på två ställen, i Aftonbladet och i Göteborgsposten, hyllar datalagringsdirektivet?

Vi ska vara glada när staten ökar kontrollen över vanliga medborgare, tycker han.

Nej, det garanterar inte medborgarnas säkerhet och frihet att myndigheter får rätt att kontrollera varje medborgares telefonsamtal, surfande och E-post. Än så länge i och för sig inte innehållet i telefonsamtal eller E-post, men det är allvarligt nog att det registreras för människor som inte är misstänkta för något brott vilka de kommunicerar med. När väl fördämningarna har brustit, lär  det heller inte dröja länge förrän innehållet i telefonsamtal och E-post börjar att lagras. Förresten får ju redan FRA avlyssna telefonsamtal och E-post utan någon misstanke om brott. Det enda som fattas är att det blir obligatoriskt för operatörerna att informationen lagras.

Sveriges riksdag skulle naturligtvis ha vägrat att införa datalagringsdirektivet och vägrat att betala några böter till EU. Detta med motiveringen att direktivet strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, så som de till exempel formuleras i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. En konvention som för övrigt samtliga EU-länder har förbundit sig att följa, men ändå väljer att bryta mot genom ett direktiv om övervakning av vanliga människors privatliv.

En gång var jag positiv till EU och röstade ja i folkomröstningen. Kunde jag vrida tillbaka tiden, skulle jag rösta nej.

EU var en fin tanke om samarbete för att säkra freden i Europa. Det övergår alltmer till att vara en byråkratisk koloss som vill skaffa sig mer makt och kontroll över medborgarna. Medan övriga delar av världen försöker bli mer demokratiska, håller EU på att försöka avskaffa den inom unionen. Och detta i den världsdel som en gång sammanförde en rad idéer från olika kulturer till just demokrati!

Det är dessutom inte den enda fråga där EU är på väg åt totalt fel håll. När det gäller klimatet, vägrar EU:s makthavare att fatta att klimatfrågan är död, att klimathotet inte finns och att dyra och omfattande klimatåtgärder är helt onödiga. Bland annat har man inlett ett handelskrig mot resten av världen angående om flygtrafik ska betala skatt på koldioxidutsläpp. Resten av världen håller ju fast vid internationella överenskommelser om att flygbolagen ska slippa sådana skatter.

Även EU:s klimatpolitik är ju i och för sig ett led i makthavarnas försök att skaffa sig mer makt och kontroll. Den påstådda ambitionen att rädda klimatet är bara en förevändning. Nog borde de flesta av dessa makthavare innerst inne inse att klimatet inte behöver räddas?

Det bär mig emot att erkänna att Vänsterpartiet har rätt i någon fråga. Sverige bör faktiskt lämna EU. Det finns ingen anledning att följa med i den marsch mot avgrunden som EU:s makthavare har inlett.

1 Kommentar
Publicerat 2012-03-21 av Lars Kamél

Rösta nej på onsdag!

För ovanlighetens skulle har Eva Franchell presterat ett vettigt inlägg. Fast då handlar det om ett förslag där alla utom några ytterligheter på höger- eller vänsterkanten borde vara emot.

Obegripligt nog ser är det tvärtom i den svenska riksdagen. Alla utom några ytterligheter på höger- eller vänsterkanten tänker visst rösta ja.

Alla riksdagsledamöter som kallar sig liberaler röstar naturligtvis nej till datalagringsdirektivet på onsdag. Det är helt omöjligt för liberaler att vara för ett sådant intrång i mäniskors privatliv. Efter ett nej ska dessutom Sverige vägra betala några böter till EU, men hänvisning till svensk grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, med vilka datalagringsdirektivitet är oförenliga.

Fast det verkar inte hända. Trots att direktivet är ett vansinnigt ingrepp i privatlivet, ett ingrepp som inga utom extremhögern och extremvänstern borde kunna stödja, och trots att det i de länder där det har införts har varit tämligen verkningslöst, tänker visst en majoritet rösta för. Datalagringsdirektivet beslutades ju för att lättare få fast brottslingar, men det har inte blivit fallet. Till priset av en oacceptabel övervakning av vanliga människor, har alltså inga fördelar vunnits när det gäller brottsbekämpning.

Naturligtvis har Franchell fel att datalagringsdirektivet är sista steget in i övervakningssamhället. När datalagringen väl är genomförd, kommer nya steg att tas mot ytterligare övervakning. Det kommer inte att sluta förrän det verkar fullständigt naturligt att installera övervakningskameror i alla människor hem. Argumenten för varje steg dit kommer naturligtvis att vara omtanke om vanliga människor, fast följden blir den motsatta. Den dagen vi vaknar upp och inser att vi lever i en totalitär, allvetande diktatur är det för sent att protestera.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-19 av Lars Kamél

1984=2012?

George Orwells mest kända bok skrevs 1948 och heter 1984. Den beskriver ett övervakningssamhälle i en diktatur som ständigt är i krig med andra diktaturer. Övervakningen har gått så långt att det till och med finns kameror i folks lägenheter. Ett av mottona i samhällena är ”Storebror ser dig”.

Inför år 1984 tävlade kvällstidningarna om att beskriva det övervakningssamhälle som var på väg. Efter 1984 glömdes det hela visst bort.

Aldrig kunde väl människorna på den tiden tro att ett ännu värre övervakningssamhälle än det i 1984 skulle växa fram i västvärldens demokratier. Vi har i och för sig inga övervakningskameror i folks sovrum än, men det är väl bara en tidsfråga innan det kommer.

Allt annat i folks privatliv anser ju politiker och myndigheter att det är acceptabelt att övervaka. Ja, allt utom vanliga brev då, men vem skriver sådana nu längre.

E-posten du skriver kan snappas upp av myndigheterna och granskas. Telefonsamtalen registreras och informationen sparas under lång tid, ”för säkerhets skull”. Uppgifterna om vilka webbsidor du besöker, och när, sparas och kan lämnas eller läckas ut när som helst.

Den tilltagande övervakningen innebär naturligtvis att demokratin avskaffas, steg för steg. Det är väl enda sättet att avskaffa demokratin. Avskaffas den i ett enda beslut, kommer folk att protestera. Går det långsamt och stegvis, protesterar få.

Makteliten motiverar införandet av övervakningssamhället med välvilja. Vanligt folk ska skyddas från brott, framför allt från terrorism. Men när makteliten vill övervaka undersåtarnas privatliv är det inte välvilja som ligger bakom! Det är avsikten att hålla undersåtarna på plats.

Politiker innebar en gång att vara en allmänhetens tjänare. Nu är politiker ett yrke som alla andra. Den som vill bli politiker väljer den banan i ungdomen och fortsätter den antagligen till pensionen. Den politiker som lämnar yrket innan pensionen, gör det förmodligen för en post på någon myndighet eller någon internationell organisation. Följden blir att få politiker har någon erfarenhet av livet utanför politiken.

Dessa politiker vill naturligtvis inte förlora sitt jobb genom sådana petitesser som att väljarna röstar bort dem eller kanske till och med går ut på gatorna och protesterar. Bäst då att övervaka undersåtarna, med påstådd välvilja som grund.

Det finns de som protesterar, men det verkar förgäves. Politikerna lyssnar inte och de flesta väljare verkar inte bry sig.

Så när personerna från den nyinrättade Myndigheten för Personskydd kommer hem till dig för att installera övervakningskamerorna i sovrummet och de andra rummen, säg inte att varningstecknen inte fanns tidigare. Men då är det för sent.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-17 av Lars Kamél

Ohållbart med höghastighetståg i Sverige

Angående den planerna på höghastighetståg i Sverige, kom idag i två olika tidningar med inlägg som påpekar hur vansinnig idén är.

Det ena är en signerad ledarkolumn i DN, av Johannes Åman. Han tar upp flera av de argument som redan har framfört mot höghastighetsspår i Sverige, argument som alla är övertygande och borde betyda att tanken en gång för alla försvinner från den politiska debatten. Höghastighetsspår i Sverige skulle vara ett gigantisk, meningslöst slöseri med skattepengar.

Tydligen har det blivit populärt att jämföra Sverige med Spanien, där höghastighetsspår har byggts, bland annat mellan Madrid och Barcelona. I Spanien har dessa satsningar varit en ren förlustaffär för samhället, och då har Spanien ändå en större befolkning och högre befolkningstäthet än Sverige.

Tanken att jämföra just med Spanien kommer från tre professorer, som idag ger sin slutreplik i frågan i SvD. Som i deras förra inlägg, är argumenten oerhört övertygande. Vi får hoppas att svenska politiker tar till sig dem. De tre professorerna tillbakavisar också några av de märkliga argument som har förts fram av anhängare till höghastighetsspår. Dessa anhängare står helt utan fungerande argument för sina planer.

Staten har faktiskt inte obegränsat med skattemedel att slösa bort på alla möjliga projekt. De satsningar som ska ske på järnvägar ska vara på vanliga spår, inte på några dyra och olönsamma höghastighetsspår!

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-09 av Lars Kamél

Det blir ju för dyrt.

Så har då åter igen idag det hänt att en person ger argument för en allmän satsning på järnvägar och försöker inbilla oss andra att de också är argument för en satsning på höghastighetsspår. Det är de naturligtvis inte. Det är stor skillnad på järnväg i allmänhet och de specialspår höghastighetståg behöver. Höghastighetsspår i Sverige blir för dyrt och kan aldrig bli samhällsekonomiskt lönsamt. Detta är fakta som det inte finns någon som helst anledning att diskutera mer.

Sören Belin försöker dessutom inbilla läsarna att höghastighetsspår inte kostar mer att bygga än vanliga järnvägsspår och att vanliga spår är omoderna medan höghastighetsspår är det senaste.

I alla länder där höghastighetsspår har byggts, har erfarenheten varit att de kostar mer att bygga än vanliga spår. Varför skulle just Sverige vara ett undantag?

Järnvägen har visserligen anor från början av 1800-talet, men moderna spår byggs naturligtvis med modern teknik ändå, även när det gäller vanliga spår för vanliga tåg.

Anhängarna till höghastighetståg i Sverige står helt enkelt utan acceptabla argument. De vill bara politikerna ska slösa bort massor av skattepengar på drömprojekt som dessutom kommer att göra stora förluster varje år. Sådana projekt ska politikerna helt enkelt säga blankt nej till.

Visst ska Sverige satsa på järnvägar, men då ska det vara alldeles vanliga spår för alldeles vanliga tåg och inte bortkastade satsningar på specialtåg.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-08 av Lars Kamél

Låt inte terroristerna vinna!

För en gång skull kommer ett bra förslag från centerpartister: Rösta nej till datalagringsdirektivitet! Fast tyvärr lär väl inte de centerpartistiska riksdagsledamöterna lyssna.

Al Qaida och andra muslimska extremister och terrorister ser västerländsk demokrati som sin fiende. De har angripit sin fiende och ser den kapitulera utan vidare. För västerländska politikers reaktion på attacken är ju att avskaffa demokratin i sina länder.

Demokrati är ju faktiskt inte bara att kunna rösta vart fjärde år. Det är också grundläggande rättigheter, som att inte riskera ogrundade angrepp från myndigheter och rätten att få ha sitt privatliv i fred. Dessa grundläggande rättigheter är nu västerländska politiker på väg att avskaffa, den ena efter den andra, med det påstådda syftet att skydda medborgarna från terrorister. I själva verket går ju politikerna terroristerna till mötes! I stället för att kämpa för de västerländska idealen, ger politikerna bara upp. Västerländska ideal, förresten, många av dem kommer faktiskt från andra kulturer. De är inte alls bara västerländska och många andra kulturer skulle må bra av att ta till sig dessa ideal. Förmodligen vill en majoritet av befolkningarna också i muslimska länder ha mer av ”västerländsk” demokrati. Men de har ju sällan så mycket att säga till om. Utvecklingen i Nordafrika för ungefär ett år sedan tyder i alla fall på att folken där hellre ser mer av demokrati än mer av muslimsk fundamentalism.

Vill västerländska politiker verkligen skydda sina medborgare, ska de naturligtvis säga nej till alla förslag som avskaffar rättigheter och friheter som länge har ansetts som självklara! Därför borde ett NEJ till datalagringsdirektivet vara en självklarhet.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-07 av Lars Kamél

Det är för dyrt!

Fortfarande vill anhängare till höghastighetståg att vi ska strunta i  sans och vett och satsa på det. Inte ens på sträckan Madrid-Barcelona, med betydligt fler möjliga resenärer än sträckan Stockholm-Göteborg, är höghastighetståg lönsamma. Hur kan då någon inbilla sig att det ska kunna bli lönsamt i Sverige? Tror de att svenskar kan lägga ut höghastighetsspår billigare än spanjorer? Knappast. Det lär snarare bli dyrare.

En rejäl satsning på att bygga ut och förbättra spåren på befintliga sträckor är vettigt och samhällsekonomiskt lönsamt. Det ger mer plats för både passagertåg och godståg och gör också att resorna kan gå snabbare. Höghastighetsspår gör visserligen också att resorna kan gå snabbare, men kan helt enkelt aldrig bli samhällsekonomiskt lönsamt.

Redan X2000 ligger tidsmässigt bra till jämfört med flyg, från centrum till centrum, på sträckan Stockholm-Göteborg. Ändå väljer många flyget. Varför skulle det ändras med höghastighetståg? Biljetterna på dessa tåg lär inte bli billigare än biljetter till X2000, om det nu inte är meningen att staten ska gå in med gigantiska subventioner på biljettpriserna. Då borde ju vem som helst kunna begripa att det är vettigare att se till att X2000, eller åtminstone dess ersättare, kan åka lite snabbare på sträckan, med samma biljettpriser som idag (justerat för inflation). Fast tydligen inser många inte det.

Argument för satsningar järnvägen i sig är naturligtvis inga argument också för speciella höghastighetsspår. Det är ju två olika saker som bara har det gemensamt att de tillåter tågtrafik. Men det är inte alls samma typ av tågtrafik.

För höghastighetsspår i Sverige finns det ett mycket enkelt budskap, som det är hög tid att alla tar till sig: Det blir för dyrt!

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-07 av Lars Kamél

Nej tack till vansinnig järnvägssatsning

En satsning på höghastighetståg i Sverige skulle vara rent vansinne. Det är så självklart att till och med tre professor begriper det. De framför en rad goda och övertygande argument. Låt oss hoppas att politikerna tar till sig dem.

Inte ens på sträckan Madrid-Barcelona är höghastighetståg lönsamma. Och då har Madrid fler invånare än Stockholm och Barcelona fler än Göteborg. Det i sig borde räcka som argument. Men den oheliga alliansen av miljöflummare och folk som hoppas tjäna pengar på byggandet av höghastighetsspår lär inte ge sig. Då är det bara för politikerna att slå dövörat till.

Det behövs en satsning på vanliga järnvägsspår i Sverige, inte på några höghastighetsspår. En utbyggnad av enkelspår till dubbelspår eller dubbelspår till fyrdubbelspår behövs på många sträckor. Det är dessutom lönsamt på de flesta av dessa sträckor.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-03-06 av Lars Kamél