Datainspektionen har nyligen stoppat ett forskningsprojekt som skulle massor av personlig information om många svenskar till oklar nytta. Det betyder att myndigheten gjorde sitt jobb, men också att forskarna bakom projektet, Lifegen, och en hel del andra människor blev arga.

Generaldirektören för Datainspektionen försöker idag lättfattligt förklara varför beslutet var riktigt. Det är väl tveksamt om beslutets kritiker kommer att fatta ändå.

Lifegen lider av samma feltänk som lagar som tvingar operatörer att lagra information om mobilsamtal och tillåter myndigheter att läsa allas E-post. Detta feltänk är att människors personliga integritet ska kränkas för att samla in stora mängder data som kanske en gång i framtiden kan komma till nytta. Syftet påstås alltid vara gott, som att få fast brottslingar, stoppa terrorism eller rädda människoliv.

Dessa stora ingrepp i den personliga ingrepp i den personliga integriteten är helt enkelt inte värt priset för att kanske få fast några brottslingar, möjligen hindra något terrordåd eller eventuellt förlänga ett eller två människoliv. Stora ingrepp i den personliga integriteten kräver helt enkelt betydligt handfastare och större resultat än så. Snokande i människors privatliv är berättigat om det finns starka misstankar om att på så sätt få fast brottslingar, förhindra brott eller rädda människoliv. Men definitivt inte för några diffusa mål om att det kanske kan göra nytta någon gång.

Datainspektionen har ännu en gång skött sig bra, vilket den ofta gör. Tack för det!