Ibland är det tydligt att konsten är betydligt större än den konstnär som ligger bakom den. Ja, det går till och med att säga att konstnären ibland är en riktigt otrevlig typ, trots att konsten håller hög klass.

Ett exempel är Michael Wiehe som har gjort många fina låtar, men också ger uttryck för rent otäcka åsikter. Vi ska hata kapitalismen, tycker han, för den har misslyckats. Samtidigt försöker han hylla en vänsterdiktatur och hävda att den inte är en diktatur.

Faktum är att kapitalismen sedan 1800-talets slut har fört ett par miljarder människor från fattigdom till åtminstone en dräglig tillvaro. Den gjorde det inte ensam, i och för sig, men tillsammans med demokrati och marknadsekonomi. Kapitalismen står för ökande välstånd, arbete för många, bot mot sjukdomar, mer mat för allt fler och ökande medellivslängd. Medellivslängden under 1900-talet, som väsentligen var kapitalismens århundrade, fördubblades, från drygt 30 år till dryg 60 år. Och detta gäller alltså för genomsnittet för världen, såväl i rika som fattiga länder.

Alla dessa vänsterideologier som bygger på marxismen, och vars anhängare säger sig stå på de fattigas sida, har däremot totalt misslyckats att ge fattiga en dräglig tillvaro. Varhelst dessa ideologier kommer till makten, är det snarare armmod och massvält som präglar samhället.

Jämför fakta med Wiehes struntprat om kapitalismen, och du inser att han är man så förblindad av sin ideologi att han inte förmår se hur verkligheten faktiskt ser ut.

Visst går det att hitta enstaka fördelar med vänsterdiktaturer, men det går också för Nazityskland eller olika fascistiska diktaturer. Betyder dessa enstaka fördelar att vi ska bortse från alla nackdelarna, att vi inte ska verka för att förtryck och diktatur ska avskaffas?

Kuba är faktiskt inte en förebild i Latinamerika. Åtskilliga länder har nu ersatt högerdiktatur med demokrati, marknadsekonomi och kapitalism, med goda resultat. Länder som verkar vara på väg att slå över och hamna i vänsterdiktatur i stället, som Venezuela, har däremot stora problem, både ekonomiskt och politiskt, med brist på ekonomisk tillväxt, frihet och yttrandefrihet.

Typiskt för vänstermänniskor som Wiehe är också att de försöker beskylla det mesta av det som de ogillar för att vara nyliberalism. I själva verket har nyliberalism knappast provats någonstans. Det har blivit ett bekvämt skällsord för vänstern att ta till när argumenten tryter. Vilket de gör ofta för dem som försöker se något gott i marxisminfluerade ideologier.