Tillbaks till bloggen efter att den exporterats och det ser så meckigt ut att man tröttnar. Suck. Well det är väl bara att ta tag i det antar jag. Jag som hade så mycket jag ville säga och visa.

Vi har fått kontakt med våra grannar i vårsolen, eller rättare sagt Elvirisen har skapat kontakt med granntjejerna. Dom har tvillingar nästan i hennes ålder och i söndags lekte dom på deras nya studsmatta. Hon hade sååå kul, var inne på deras rum och lekte och massa annat. När det var matdags blev det sen kris för henne och gråt. Den här gången var det L som tog striden. Hon vägrade lämna deras hus!!

Inte långt kvar till påskledigt nu. En liten tjej här hemma längtar enormt efter mormor och morfar.

När vårsolen tränger på sover tösen bättre, verkar det. Eller är det fullkornsvällingen? Herregud vi får ju släpa upp henne ur sängen. Istället vaknar vi båda som idag klockan 05 och kan inte somna om. Well.

Några händelser senaste dagarna: Igår satt hon och läste högt för sig själv i en Pippibok vi lånat på biblioteket. Satt och dramatiserade hela filmen ”Pippi på rymmen” utifrån bilderna, filmen, hur jag läst sagan osv. Helt fantastiskt. I onsdags när vi var ”hemma” hade vi springlek i vardagsrummet. Elvira hade flagga och räknade ” ett, två, tre…kör” och viftade för glatta livet medans jag eller hon sprang över rummet. Hur kul som helst.Och igår var det Pippis sommarvisa som gällde också. Helst under såpbubbleregn också. Hon sjöng och sjöng. Mycket ”blubblor” nu. När jag lämnade på dagis igår sa hon att Alexander var hennes bästa kompis. Värme.

Så skönt att vara ute nu. Elvirisen tycker det är mycket trivsamt med asfalt istället för snö, regn istället för snö och sol istället för kyla. Precis som pappa alltså.

Vaknar till ett tyst hus. Tjejerna sover och klockan är sex. Snart kommer ljudet av tassande steg höras. Eller så hörs ett ”pappa” eller ”mamma” från hennes rum.

Det är litet småljust ute. Våren är på väg. Igår skottade jag och Elvirisen grus på uppfarten och promenerade runt kvarteren. Hon med stavar. Hon tycker mycket bättre om att vara ute när det inte är så förtvivlat kallt och snöigt. Minns såväl alla ”inte pulkabacken!” gnäll från vintern.

Nu laddar vi för pigghet, Skåne, påsk och ljuvlig sol.

Efter över en veckas halsfluss och elände börjar jag komma tillbaka till livet. Det har varit tufft, inte minst för L som tagit hand om det mesta här hemma. Sakta men säkert har väl vår tolerandsnivå sjunkit när det gäller skrik och stoj, och så har vi börjat hojta åt Elvirisen för mycket. Igår gick jag över gränsen för första gången. Jag skrek nog åt henne.

Det hade varit en sån bra dag för osss tillsammans och kvällen kom och allt var klart för gos i sängen och saga och välling. Jag jagade upp mig för något ovesäntligt som jag inte hittade (när jag är som sämst) och jag och L försökte kommunicera på ett omöjligt sätt samtidigt som Elvirisen kom emellan med sitt prat och jag sa åt henne på skarpen att vara ”TYST”. Oron och oförståelsen gjorde att ho började gråta. Vi kramades direkt alla tre och jag bad om förlåtelse, Sen började jag gråta, och det var nog det värsta för henne. Varför gråter pappa? Kanske jag gjort något fel?, såg man hur hon tänkte. Sååååå jobbigt och såååå svårt. Det hela avslutades i sängen med så mycket kramar vi kunde få ur oss, men hon var misstänksam mot mig och ledsen ända in i sömnen.

Imorse var allt bra. Allt är bra. Men hon minns. ”Elvira lessen och pappa lessen”. Underbara unge. Aldrig mera skrika åt dig. Älskar dig.

Förlåt.

Utanför huset för första gången på 10 dar. En prestation.

6:ans buss i Elviras perspektiv:

På väg mot Stadsparken hörs Elviras rop skalla: ”Fågelsången!” Sagt och gjort. Chokladbollsfest.

Vi sitter i vår stora sköna soffa och läser tidningen och FBar efter maten. Elvira i fåtöljen. Plötsligt hör vi svaga snarkningar. Klockan är inte ens sju. Hon är så vacker när hon sover. Att bära sin treåring när hon somnat är ljuvligt. Instinktivt slår hon armarna runt ens hals, håller Herr Nilsson om svansen och suckar tungt. Och sover.

Det har varit en bra helg. Igår söndag var kanske litet väl slö, men jag fick ut henne på en promand i vårsolen med såpbubblor. Hon sjunger i såpbubbleregn, helst. Hur länge som helst. I lördags hade vi det riktigt bra, och teatern ”Lilla Robot” var en succé. Jättebra pjäs om vänskap som Elvira tog till sig och levde sig in i. Värt varenda spänn. Hon fick hamburgare och vi handlade efter teatern, solen sken och alla var glada. Kan det bli bättre. Sen fick pappa dricka öl på kvällen och sova i gästrummet.

Teaterdax!

Och så premiärtur för egen maskin på trehjulingen!