For other languages than Swedish, please use an online translation tool. Details will unfortunately be missed by this, but at least you will get an idea what this is all about. If you want an explanation of something, please leave a comment (find comment field at the bottom of this page) and I will respond in English. You are also welcome to read my old (March 2009) English blog here: http://www.metrobloggen.se/pp7gaftzeb2

Nedan bemöter jag Crashdiets egna samt andras påståenden i dialogform. Någon verklig dialog går det inte att ha med bandet eftersom de konsekvent vägrar att besvara frågor som berör ämnet.

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Davids självmord (jan 2006) gjorde självklart att bandmedlemmarna blev mycket chockade, ledsna och förvirrade. Det är väl inte så konstigt att de redan omgående meddelade på hemsidan och i media att de splittrades i samband med detta? Splittringen kan väl inte ses som ett problem med tanke på vad som faktiskt hände? Är inte splittringen efter Davids självmord i själva verket ett bevis på – och erkännande av – hur oerhört mycket han betydde för bandet och därigenom något behjärtansvärt?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Nu var det ju tyvärr inte så det gick till, hur mycket Crashdiet än önskar och upprepar att det var så. En lögn blir inte mer sann bara för att man upprepar den många gånger.

Bandet splittrades bakom Davids rygg och därefter begick David självmord (Jag påstår inte att detta har ett samband, jag visar bara på den korrekta kronologiska följden). Anledningen till att bandet splittrades bakom ryggen på honom var att David kunde vara extremt svår att ha att göra med av olika anledningar (vilket alla som kände honom säkerligen kan intyga. David var en exceptionell människa i många avseenden, på gott och ont). Originalsättningen hade splittrats med David som enda kvarvarande medlem och nu hade även den nya sättningen splittrats. Tveklöst uppstod spänningar mellan David och alla hans bandmedlemmar förr eller senare och i varierande grad. Detta bekräftas även av nya Crashdiet i intervjuer på senare tid, omedelbart efter Davids död var de dock noga med att hålla inne med den informationen.

Bandet hävdar bestämt, från 2006 till idag, att splittringen skedde efter självmordet. Och när Peter London i oktober 2007 får en direkt fråga (i nättidningen Critical Mass) om det inte var tvärtom så avfärdar han det lättsamt men nedlåtande som ”rykten” och undviker att gå in närmare på saken.

I det här läget uppstår en massa problem för Crashdiet. Vi kan nöja oss med att ta tre av dem här:
1) En medlem i nya Crash berättade för mig personligen – så sent som i februari 2007 – om att splittringen skedde före Davids självmord och han framhöll dessutom att detta var ”ett problem” för dem när det gäller namnfrågan.

2) Bandet hade berättat om splittringen i sin umgängeskrets redan före självmordet. Här ser ni t.ex. en nära vän till Peter London som i Flashbacks forum berättar om att han redan kände till att splittringen varit bestämd. Observera datum och klockslag. Det är bara ett halvt dygn efter att David hittades död. Han skrev flera inlägg om detta.

Andra inlägget uppifrån: https://www.flashback.org/t289797p2

Inlägget näst längst ner: https://www.flashback.org/t290535p2

Femte och åttonde inläggen uppifrån: https://www.flashback.org/t290535p3

3) Davids mamma Lisbeth berättar öppet i denna intervju (2008) om att splittringen skedde före Davids död. Här framgår att David själv uppgett att bandet hade splittrats bakom hans rygg och att skivbolaget dessutom hade avvisat honom. (Observera även: Om ni tittar på intervjulänkarna på Crashdiets hemsida så ser ni att denna länk inte finns med, däremot en länk till den senare Lisbeth-intervjun i Rockeyez där hon är mer Crashdiet-vänlig): http://www.rockeyez.com/interviews/int-lisbeth-helllman.html

Några frågor som uppstår: Hur kan bandet än idag fortsätta ljuga om Davids död och splittringen, till och med efter att Lisbeth gått ut offentligt och sagt sanningen? Var är samvetet? Och var är omtanken om David, personen de utger sig för att hedra med sitt bandnamn? Det har jag frågat bandet om – utan att få svar naturligtvis.

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Men många band bråkar och splittras i tid och otid, så det är väl inte konstigt om Crashdiet gjorde det? Man kan heller inte veta vad som hade hänt en vecka senare, om David hade levt. Vad är det som säger att splittringen var definitiv den här gången? De kanske rentav hade varit tillsammans igen en vecka senare? Eftersom ingen vet detta säkert så borde väl bandet kunna heta Crashdiet med gott samvete ändå?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Det är ofrånkomligen så att denna splittring var mer definitiv än de tidigare tendenserna. Både bandet och David hann sprida till utomstående att Crashdiet var splittrat och till och med skivbolaget var införstått med problematiken. Och David hann tyvärr ta livet av sig innan vi får veta om han hade önskat fortsätta i ett senare skede. Jag tycker att det faktum att han tog livet av sig visar rätt klart att han inte såg någon framtid för Crashdiet – som var hans stora livsprojekt – men det kan ju vara min felaktiga tolkning.

Och om vi ändå föreställer oss att David hade levt, så uppstår ju t.ex. följande frågor: Hade bandet kunnat fortsätta heta Crashdiet utan David efter splittringen om han fortfarande varit i livet? Och hade de varit lika angelägna om att heta det? Svaret på frågorna är självklart: Nej, det hade varit fullständigt omöjligt!

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Det går, allt ovanstående till trots, självklart att lägga fram flera argument som talar för att dagens Crashdiet gjorde rätt i återförena bandet under namnet Crashdiet även efter Davids död. Medlemmarna (förutom Simon, och Olli före honom) utgjorde faktiskt Crashdiet tillsammans med David – och det var också den sättningen som släppte debutplattan. De har dessutom juridisk rätt till namnet. Så vad är då problemet?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Crashdiet har många trovärdighetsproblem (se länken i den inledande engelska texten) men man kan egentligen skala ner det till ett gigantiskt huvudproblem:

Vad skulle David ha svarat på frågan: ”Skulle du acceptera att bandet kallar sig Crashdiet utan dig, och ersätter dig med andra sångare, personer som du aldrig ens träffat?”

Ingen som kände David kan tro att han skulle ha svarat ja på den frågan. Inte heller bandet tror detta. Observera att de aldrig i något sammanhang har sagt ”Vi fortsätter bandet under namnet Crashdiet eftersom vi tror att det är vad David själv hade velat”. Att de aldrig uttalat dessa ord beror naturligtvis på att de själva i själ och hjärta vet att David aldrig skulle ha accepterat ett Crashdiet utan honom. Det finns inte en chans i världen! Och eftersom de nu vet detta – hur kan de ens komma på tanken att fortsätta under namnet Crashdiet och samtidigt påstå att de gör det för att hedra honom? Jag har frågat dem, utan att få svar.

Så istället för att fråga sig (eller snarare – istället för att öppet erkänna) vad David själv skulle ha velat så uppgav Crashdiet 2006 att det var ”fansen som krävde” att de skulle fortsätta – precis som om de skulle ha större skyldigheter gentemot fansen än mot David. Och för att ge legitimitet åt sin handling så hänvisade man till att man fått godkännande från Lepard-familjen. (Återkommer till detta strax nedan).

Vad gäller sättningen så stämmer det ju att det var Peter, Eric och Martin som spelade på debutplattan. Men kan de räknas som originalmedlemmar? Det hade ju varit helt andra medlemmar innan och grundaren David var den enda kvarvarande från denna epok. Den första sättningen spelade in tre demos med 10 låtar (motsvarar en fullängdare), de spelade live flera gånger, hade fotosessioner, tryckte t-shirts, brevpapper, affischer m.m. De omnämndes också på flera olika ställen (bl.a. Close Up #49). Det originalupplagan av Crash skapade är alltså för mycket för att kunna ignoreras. Efter Davids död ignorerade dock den nya sättningen under lång tid att ens nämna att denna originalsättning fanns, det stod inget om den på vare sig deras hemsida eller myspace. Under 2008 nämndes inte ens David själv på dessa sidor, vilket kanske kan framstå som lite märkligt för ett band som 2007 lovade att ”arbeta hårt” för att hålla hans minne vid liv. Observera här att David själv ofta nämnde den tidigare sättningen i intervjuer m.m.

Här kan man se en intervju där han nämner att han år 2000 bildade bandet med helt andra medlemmar än de nuvarande. Intervjun är även intressant på det sättet att den mycket tydligt illustrerar det sociala och emotionella glappet mellan David och Martin. Det är en väsentlig skillnad i förhållningssätt och ambitionen med bandet mellan dessa två personer. (Läs mer om detta i länken i den inledande engelska texten)

http://www.youtube.com/watch?v=gkDlMr0p-q0

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Men nu är David död och då spelar det egentligen ingen roll vad han hade tyckt. Han avsade sig rösträtten genom att begå självmord och får faktiskt ta konsekvenserna av det. Dessutom fick bandet stöd att fortsätta av dem som stod David närmast, Lepard-familjen. Och Martin Sweet uppger ju (i Rockeyez) att de diskuterade med andra kring bandet och att alla var positiva till att de skulle behålla namnet. Vad kan väl vara fel då?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Om det inte spelar någon roll vad David hade tyckt om en viss handling, så kan man heller inte påstå att man utför handlingen för att hedra honom. Det är en krock här som Crashdiet aldrig har förklarat. Hur kan de påstå att de spelar för att hålla hans minne vid liv när de samtidigt uppenbart inte bryr sig om vad David själv hade tyckt om det som de gör (t.ex. att de heter Crashdiet och har ändrat i hans logga osv)?

Och att de fick stöd av Lepard-familjen är faktiskt bara delvis sant. Davids pappa har t.ex. aldrig ens tillfrågats om vad han tycker om saken. Crashdiet har aldrig kontaktat honom överhuvudtaget. Det är i praktiken helt och hållet Lisbeths ord som bandet och omgivningen gick på 2006, när hon var positiv till bandnamnet. Godkännandet från Lisbeth m.fl. kom i en tid av chock, kris och sorg. Alla kring David ville så väl. Man ville självklart ogärna inse vad som hade hänt och i något slags desperat försök att hålla honom vid liv så trodde man att det skulle ske genom att Crashdiet fortsätter. Detta synsätt bekräftar Lisbeth – i den senaste Rockeyezintervjun – att hon har än idag.

Hursomhelst, Lisbeths ord vägde mycket tungt 2006 och jag kan bara beklaga att hon inte fick samma genomslagskraft när hon 2009 ändrade uppfattning helt och skrev följande i Dave Lepard-forumet (2009-03-22):

Efter detta inlägg så följde en rad inlägg från andra personer kring David (bl.a. en av hans systrar, långtida flickvän, vänner till David…) som också tyckte att det var dags att byta bandnamn. Motståndet kom efter att Crashdiet utlyst en tävling om vem som på bästa sätt kunde ändra i Davids logga. (Tänkvärt i logodiskussionen: Både Martin och Peter uttrycker direkt efter Davids död att hans logga var en ”blessing from the sky” och någon menar att David själv ska ha sagt något i stil med att den loggan var the ”finest peez of art” som han någonsin gjort. Detta framgår i tråden ”About the logo??” i Crashdiet-forumet. Ändå ville det ”David-hedrande” Crashdiet ändra hans logga några år senare). Hela denna tråd raderades dock plötsligt, vilket gjorde att massan aldrig hann uppfatta att den mest tongivande personen (Lisbeth) plus en massa andra personer faktiskt tyckte att bandet borde byta namn…

Efter en tid så ändrade Lisbeth uppfattning igen och stödjer återigen bandet. Detta framhåller hon dels i Rockeyez-intervjun från 2010, men också indirekt genom att låta den nya(ste) sättningen spela på RIS-festivalen. (Jag kommer troligen att bemöta hennes anmärkningsvärda påståenden i Rockeyez-intervjun vid ett senare tillfälle)

Om man nu av någon anledning ska ha varit tveksam om Davids egen vilja i namnfrågan – vilket ingen kan ha varit, inte ens Crashdiet eller Lisbeth – så kunde man kanske ha kompletterat samtalen med Lepard-familjen med att t.ex. vända sig till alla i Davids tacklista på skivan (som man väl får anta måste ha stått David nära eller som han i varje fall uppskattade av olika anledningar) och frågat dem samma typ av frågor som ställts här ovan: ”Tror du att David hade önskat eller accepterat att bandet fortsätter under namnet Crashdiet utan honom? Och vad tycker du själv om saken?”

Nu råkar det vara så att alla från denna tacklista som jag har pratat med (det är ett antal, men inte alla), entydigt har svarat Nej på frågan om de tror att David skulle ha accepterat ett Crashdiet utan honom, samt att alla – bortsett från ett par ambivalenta – anser att Crashdiet inte har moralisk rätt att använda sig av namnet.

Utöver de som finns på tacklistan så är det andra i Davids bekantskapskrets och närhet som resonerat precis som jag. Och anmärkningsvärt i sammanhanget är kanske att en medlem från originalsättningen svarade ”Det är en total omöjlighet med ett Crashdiet utan David” när jag frågade honom om hur han ser på saken.

När Crashdiet ”diskuterade” namnet så gjordes det bara med ja-sägare. Det blir inte mycket till diskussion då, utan snarare ensidigt övertygande som bara kan leda åt ett håll. Peter London var den ende av medlemmarna som faktiskt öppnade upp för ett samtal med mig (under 2006-2007), men även han tystnade när frågorna blev allt för besvärande.

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Okej, gjort är gjort. Men faktum är att Crashdiet hyllar David och ger honom cred på båda plattorna efter debuten och de bedyrar sin kärlek till honom i intervjuer och andra sammanhang. Det finns ingen som helst anledning att betvivla att deras kärlek och saknad efter David är äkta. Så vad är då problemet?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Problemet är inte bristen på kärlek, problemet är bristen på respekt! Jag tvivlar inte på att de älskar honom (vissa mer än andra kanske). Men den kärleken är ganska irrelevant i namnfrågan faktiskt. Kärleken och respekten är här olika saker. Man kan exempelvis jämföra principen med en man som slår sin fru. Även om han älskar henne och dessutom säger till alla i hennes omgivning att han älskar henne, så har han väl inte rätt att slå henne? Crashdiet älskar säkert David men det ger dem väl inte rätten att köra över honom fullständigt? Det spelar ingen roll hur mycket de älskar honom eller hur ofta de upprepar att de gör det. De har ändå inte rätt att disrespektera honom. Detta på samma sätt som att mannen som slår sin fru inte heller har rätt att göra det, hur mycket han än älskar henne och deklarerar det öppet.

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Men nu när Crashdiet blir allt mer kända över hela världen, är det inte bra att Davids namn sprids? Bandet uppgav ju också att en anledning till att fortsätta under namnet Crashdiet var att sprida Davids namn. (Och Lisbeth resonerar ju också så.) Det kan väl inte vara fel på något sätt?

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Här är det säkert många som resonerar så och jag kan absolut köpa fördelarna med detta. Men samtidigt, är det verkligen värt priset? Är det värt paradoxen att köra över en människa fullständigt med motiveringen att sprida dennes namn? (För förtydligande, utöver vad som redan framgått här, av vad jag menar med att David blir fullständigt överkörd, se länken i den inledande engelska texten).

Och: Det finns väl inget som hindrar att de hade kunnat sprida Davids namn under ett annat bandnamn? De hade fortfarande kunnat ha bilder på honom och skrivit ”we love you” osv på sina skivor, spelat Crashlåtar på gigs osv.

Dessutom kan man fråga sig (man får tyvärr fråga sig själv om detta eftersom bandet vägrar svara på frågan) om bandet hade fortsatt att heta Crashdiet ”för att sprida Davids namn” om de fortfarande varit ett garageband? Tveklöst nej. Då uppstår några nya frågor (som bandet inte heller har lyckats svara på): Varför hade man inte varit lika angelägen att sprida Davids namn och minne om man fortfarande varit ett undergroundband? Och varför splittrades de bakom ryggen på David om hela meningen med Crashdiet nu är att sprida hans namn och anda som de hävdar? Hade det inte varit bättre att göra det med honom kvar i bandet? Hur kommer det sig att behovet av att sprida Davids storhet plötsligt är större när han är död än levande – de ville ju (vilket splittringen visar) inte ha med honom att göra när han levde?

TILL BANDETS FÖRDEL KAN SÄGAS:
Nu är det faktiskt som det är, vare sig man vill eller inte. Bandet har givit ut två skivor efter Rest in Sleaze och man kan väl inte begära att de ska byta bandnamn nu? Det har gått alldeles för lång tid, låt Crashdiet leva vidare!

TILL BANDETS NACKDEL KAN SÄGAS:
Om bandet vill fortsätta den egoistiska kommersiella bana de påbörjat så ska de naturligtvis behålla namnet. De kan fortsätta ignorera kritiken och låtsas som att solen skiner. De kan (och måste, eftersom de lovat Davids familj, vänner och fans det) fortsätta bedyra sin kärlek för David om det nu får dem att stilla sitt samvete. Men om de vill visa äkta respekt för David så byter de namn. Så enkelt är det.

(På samma sätt som när Joy Division – som i likhet med Crashdiet hade släppt sin debut och stod inför en internationell break through – bytte namn till New Order när sångaren Ian Curtis tog livet av sig. Ni som nu jämför med Bon Scott och Ac/Dc bör läsa mitt resonemang i länken i den inledande engelska texten)

AVSLUTANDE RESONEMANG:
Jag har med detta inlägg visat att bandet dels kört över David på olika sätt och att de dessutom konsekvent ljuger offentligt om splittringsfrågan – vilket också är respektlöst mot David, hans familj, hans vänner och till sist hans fans.

En fråga som flera i Davids omgivning ställer sig och som vi önskar svar på från bandet är: Eftersom det hade varit helt omöjligt att efter splittringen heta Crashdiet utan David medan han lever, hur kan det då komma sig att det är helt okej att göra det när han är död?

Det är genom att byta bandnamn som Crashdiet skulle visa David den verkliga respekten som han förtjänar. Det skulle signalera att han inte är utbytbar i sitt eget band, sitt livsprojekt.

För betydligt mer ingående reflektioner kring David och bandet än vad som har ventilerats i detta inlägg, besök länken i det inledande engelska stycket.

Denna fråga handlar även om något mer än David, något större. Det handlar om allmän moralisk resning och princip. Den allmänna moraliska principen gör att du själv – genom ett enkelt tankeexperiment – kan sätta dig in i Davids situation för att få svar på vad du anser är rätt och fel:

Du bestämmer dig för att förverkliga din barnadröm och startar ett band. I detta band är det du som skriver både texterna och musiken, det är du som fixar kontakter osv. Du är den självklara huvudpersonen. När den första sättningen splittras så är du ensam kvar – som ytterligare bevis på att det är du som är bandet. Ny sättning tillkommer, på din inbjudan, och även i denna konstellation har du den yttersta makten i alla avseenden. Alla, både i och utanför bandet, vet att det är du som är den självklara centralfiguren. Din dröm från barndomen går i uppfyllelse. Du får (när framgångarna börjat komma) dock veta att bandet träffas utan dig och t.o.m. har möte med skivbolaget bakom din rygg. Det omöjliga händer: Bandet splittras bakom din rygg för att du är ett problem för dem. Här begår du självmord (Återigen, jag påstår inte att splittringen är orsaken till detta).

Frågan är då: Skulle du i det här scenariot tycka att det var helt ok att bandet återtar ditt bandnamn ”för att hedra dig” när du ligger six feet under, eller skulle du uppfatta det som det största svek som kan göras mot dig?

Mitt eget svar på rubrikfrågan är i alla fall: Ja, bandet må ha juridisk rätt till namnet Crashdiet, men de har definitivt inte den moraliska rätten. Aldrig!

Avslutningsvis min egen syn på hur denna märkliga moment-22-situation har uppstått kring bandnamnet:
Det räcker inte med att vilja väl. Man måste reflektera över innebörden och konsekvenserna av det man gör också. 2006 var alla kring David och bandet i chock och sorg och ingen ville trampa någon annan på tårna. Det är i och för sig förståeligt. Det är på något sätt ”socialt förbjudet” att såra någon i svår sorg. Effekten blev att alla som tyckte en sak (d.v.s. att bandet skulle återuppta namnet Crashdiet) enades om detta och kunde uttrycka det högt, medan de som hade avvikande uppfattning var relativt tysta p.g.a. omtanke med de andra sörjande. Ingen i dessa båda läger ville riskera att såra någon annan. Men faktum är att det var en viss person som blev rejält trampad på tårna mitt i allt detta. Ironiskt nog just den person som vi alla sörjde och ville hylla.

Staffan Fredelius / PP7 GAFTZEB, April 2010
(du finner mitt namn i Davids tacklista på RIS samt på hans skinnjacka)

Med stöd av följande personer kring David som helt eller i huvudsak instämmer med budskapet i denna blogg (fler namn tillkommer):

FAMILJ

Roberto Soria (Davids pappa)

Stephanie Soria (Davids syster)

Ex-CRASHDIET

Carlos Sathanas (basist i originalsättningen)

FRÅN DAVIDS TACKLISTA I REST IN SLEAZE

Åsa Pihl

Tomas Persson (Pöbeln n’ Das Scharks i tacklistan)

Tim Hellström (Punk Martin i tacklistan)

ANDRA VÄNNER OCH BEKANTA

Marie Björkman

Björn Larsson

Veronica Ek (Abigora)

Alexandra Barbie Holm