Dagens predikan kretsade kring nattvarden – måltiden. Prästen började med att konstatera att altarringen är formad som en halvcirkel. Naturligtvis hade jag redan noterat detta faktum, men när prästen började prata om symboliken i detta blev jag djupt berörd. Altarringen ska nämligen inte ses som en halvcirkel, det vill säga den del som är synlig för oss. Den ska betraktas som en fullständig cirkel som fortsätter på andra sidan in i evigheten. Vi delar alltså nattvarden tillsammans med alla de människor som nu lever tillsammans med Gud; de som faller på knä kring den för oss osynliga delen av altaret.

Kyrkans symbolik stannar bara inte vid altarringen. Jag kom att tänka på själva kyrkporten. För visst känns det som att stiga in i en helt ny värld då du sätter foten över tröskeln in till kyrkan? För mig betyder kyrkan en plats för eftertanke, men också en plats där du kan prisa Gud:

Praise God!