Åhhhhhhhhhhhhhhh vilken stress det blev igår kväll!
Skulle ta ut alla hundar själv, och då bör man ta ut tyson först, annars får han stress, men han skulle jag ju ta med till skogen, så då tog jag ju ut de bruna först.
sedan ut med Tyson, SUCK, inte så lovely, jag mitt nöt GLÖMDE bajspåsar, hur tusan man nu gör det..Han skiter på gården, och vi får gå in för att hämta.sedan är kiten borta bland löv o grejer, spännande att leta bajs…hrmmm…
Han får stress, och kör dragkamp!!!åhh arg!!Är INTE roligt när han gör så, dock händer det nästintill aldrig nuförtiden.
Men igår, när jag hade en tid att passa..
När bajset var hittat och plockat, och tyson samlat sig, så kunde vi ääääääääntligen gå ut från gården.. en kvart försent..SUCK..
när vi kommer till stadsparken,så har han lugnat sig BETYDLIGT, och han lyssnar och är jätte duktig, på bron sedan, möter vi en farbnror med en ilsken schäfer, tyvärr hinner jag inte med där att fånga tysons uppmärksamhet, så han skäller tillbaka, han VET att han inte får, så vi går tillbakai träningen till ”gör-om-gör-rätt” ds vi går fram o tillbaka tills tyson uppför sig. DÅ!!!Börjar gubben skälla på mig!!FAN!
Jag behöver ingen bekärftelse på det jag gör, då jag vet att det funkar, MEN andra hundägare har berömt tyson sen när vi lyckas gå förbi och han uppför sig.
Visst, en del tittar konstigt och undrar säkert vad jag gör, men låt dem titta, och det är ju dessutom så de gör på kurser, vid hundar som är som tyson vid hundmöten…
Nä men den här gubben tyckte han skulle skälla på mig…Jag är stressad (kanske däför tyson skällde?) Och orkar inte vara trevlig, gjorde ett försök, men det rasade,så skit arg går jag vidare, skapligt jäkla försenad!USCH gillar INTE!!
Dock var de snälla och väntade, gulligt!!
Kommer fram till hundgården, där tyson hälsar på vovvarna genom galler, och JAG ÄR SÅ STOLT!!!
Promenaden var trevlig, dock var tyson överenergisk och lyssnade inte mycket, jag gjorde inget större försök heller, då mitt tålamod var borta och dumt att utmana ödet.
Han var så söt, ville gå först, och så gick han och höll koll på var de andra två vovvarna var.
Jag är förbaskat stolt och nöjd över min lilla gris, även om jag förstår att för en utomstående så såg han ut som en dryg och ouppfostrad hund som bara drog.
Men det skiiiiiter jag i, och nästa gång kanske man kan styra upp promenaden i dags ljus, och då utan stress, köra lite kontakt övningar.
Aja nu ska jag ta min onda rygg ut på en promenad. Med mina bruna söta små vovvar.
