Idéerna gror för fullt. Samtidigt som jag precis har kommit in i andra säsongen av 24 och börjat sticka en knallröd mössa. Handarbete, te och spänning. Det behövs inte mer för att få mig på fall. Nackdelen är dock att resten av tillvaron tenderar bli lidande. Inte för att det gör så mycket; mitt liv går ändå på sparlåga.

Hela dagen har jag haft huvudet fullt av idéer. Och vad gör jag av dem? Ingenting. Jag låter dem gro. Tillsammans med Jack Bauer. Natten till igår hängde jag med Johan Falk. Tänkte att jag måste ge honom en andra chans. Och jag får erkänna att de nya filmerna faktiskt är helt klart sevärda. Men eftersom nästa två inte kommer ut förrän om ett par dagar måste jag stilla mitt spänningsberoende med något annat. Så det fick bli 24. En serie jag började se men gav upp efter bara ett par avsnitt. Jag hade inte lust att vara fast på vissa tider på den tiden. Det var trevligare att dricka öl och umgås. Men nu gör den sig ganska bra i mitt liv. Såhär mitt i natten. Får bara passa mig så jag inte glömmer de där idéerna jag odlar.

Mens. Som om det inte vore nog med att det är en gråfuktig söndag. Blod och bajs. Det gör ont och man mår illa. Nästan uppslag till en brutal kriminalfilm. Frågan är bara vem man ska anlita. Martin Beck? Johan Falk? Kurt Wallander?

Foto: psycho©ell

Reality Bites
Kaffe
Huvudbonad

Vad mer kan man kräva av en mörkrets lördag? Kanske att ungarna slutade ringa på dörren eller åtminstone lärde sig läsa det finstilta på min dörrskylt. För jag blir livrädd varje gång det plingar till. Jag smyger ut i hallen med panikångesten dunkande i bröstet. Det brinner, alla måste evakueras. Hur fan ska jag hinna få med mig alla mina älskade pinaler? Men så kikar jag ut genom titthålet och långt där nere står det nån liten häxjävel och spindelman i miniformat som inte fattat att påsken redan har varit. Jag får lust att öppna dörren och berätta för dem att tomten inte finns. Ett år öppnade jag faktiskt. Gav de utspökade barnen var sitt äpple. Men det var på den tiden jag hade frukt hemma. Idag har jag bara morötter. Jag tvivlar på att dagens teknikgenier till barn förstår vitsen med morötter. Jag menar, de har ju eltandborstar att experimentera med.

Nej, det blev ingen fredagsöl. Däremot fredagsshopping. Som om det inte vore nog med torsdagsskorna. Det blev en väska, en basker, en testrumpa, två muggar och två garnnystan. För den som undrar. Jag övervägde ett frisörbesök också men kom på att det är höst. Det är ok att bära någon form av huvudbonad. Mössa, basker, keps, hatt, turban. Jag har ett gäng att tillgå. Och fler blir det. När stickverkstaden drar igång. Hursomhelst. Med något på huvudet behöver frisyren inte vara så värst extravagant. Men sen när blev jag ett modeorakel?

Det går utför. Pengar kommer in och jag tystnar. Köper skor och virkar. Betalar mina räkningar. Ordnar det som ordnas skall. Men det räcker inte. Stundtals tänker jag att jag kanske skulle höra av mig till någon, föreslå en fredagsöl eller till och med en fika. Börja leva på riktigt. Bete mig som folk gör mest. Och pang. Så sitter jag här. I tystnad. Ensam. Tänker. Nej, jag vill inte dricka öl. Jag vill inte umgås. Jag trivs bättre här. På min kammare. Utan att säga ett ord. Men vem ska då få se mina nya skor?

Vissa dagar tar musten ur en. Denna onsdag är en sådan. Jag har farit hit och dit och blivit intervjuad och gjort så gott som allt som förväntas av mig. Ändå är jag inte nöjd. Det är illa. Kanske är det för att jag vet att morgondagen också kommer med en massa farande. Jag hatar sånt. Jag vill färdas på mina egna villkor. Men man kan inte alltid få som man vill. Nu vill jag mest av allt bara ha en kopp kaffe. Något jag glömt bort att hiva i mig idag. Bara det i sig är ju förryckt. Nåväl, det kanske kan vänta till morgonen. Eller så sätter jag på vattenkokaren nu. Sicka spörsmål i den industrialiserade världen.

Hu. Jag hatar dötid. Vilket jag har nu. Visst, jag skulle kunna sminka mig och sätta upp håret i någon piffig frisyr. Men nej. Jag ids inte. Dessutom ska jag till ett sånt där ställe där utseendet inte spelar någon som helst roll. Och bara det i sig, att jag ska iväg, är ett störande moment. Uh.

Gårdagens myckna fejande (och bloggande) resulterade i total utmattning idag. Så jag håller käften, lägger mig tillrätta under ett nytt täcke i en renbäddad säng och tar mig an det senaste avsnittet av Californication.

Foto: psycho©ell

No shit, Sherlock.