Alla är nu hjärtligt välkomna till min nya blogg:

Pusselbitarna på Blogger. (http://pusselbitarna.blogspot.com)

Jag har blivit så trött på allt strul på metrobloggen, så jag har börjat ordna med en ny blogg på Blogger och när det är färdigt där ska jag lämna den nya adressen dit på denna blogg, så att ni hittar mig. Man har inte tid att sitta med sådant strul som det varit här, lite annat behöver också göras under dagen.

Det var i april i år jag började blogga för första gången i mitt liv och det råkade bli här på metrobloggen. Under bloggtiden har jag fått trevliga och underbara bloggvänner, som jag absolut inte kommer att glömma av. Jag har er alla på bloggkoll!!

Nu ska jag fortsätta jobba med den andra bloggen… (försöker få med mig alla inlägg och kommentarer härifrån…)

När jag väntade min son, mådde jag illa hela graviditeten igenom. Foglossning kom som ett brev på posten och det var mycket besvärligt att gå, speciellt när man skulle till toan på nätterna. Jag använde mig då av en strykbräda som stöd för att kunna ta mig fram…

Eftersom jag är under 156 cm lång, röntgades mitt bäckenbensbotten och det konstaterades att jag inte skulle kunna föda normalt, det var alldeles för trångt. Det blev kejsarsnitt 14 dagar innan beräknad nedkomst och allt gick bra, även om jag var lite medtagen efteråt och att bedövningen inte riktigt tog som den skulle. Jag kände när de tog ut honom ur kroppen och det gjorde fruktansvärt ont…

Vid min dotters graviditet, mådde jag fruktansvärt dåligt och spydde upp i stort sett allt. Det enda som jag fick behålla var frukt, grönsaker och bär. Jag kunde inte handla, för så fort jag såg kött spydde jag. Det var inte så lätt för min man och denna gång fick jag kryckor pga foglossningen.

När det blev dags för kejsarsnittet, hade jag värkar när jag åkte in på operationsbordet, vilket man ej bör ha… det var lite svårt att ligga såpass stilla, så att de kunde ge mig bedövningssprutan i ryggen…

Denna gång gick det inte lika bra. Jag förlorade massor av blod, livmodern vägrade dra ihop sig. Efter många droppåsar och blodpåsar lugnade det ned sig och jag överlevde, även om jag ett tag trodde att nu är det riktigt kört!

När jag skulle åka hem, fick jag träffa förlossningsläkaren och hon bad mig att inte skaffa fler barn. Hon trodde inte att jag skulle överleva ett till kejsarsnitt pga livmodern. Jag kände då att jag ändå kunde vara lycklig över att ha fått en son och en dotter. Fast visst hade det varit trevligt med fler barn…

sett på ”Liftarens guide till Galaxen” på 9:an och jag tror att min man och barnen gillade den mera än vad jag gjorde, fast den var helt okej.

Under tiden som vi såg på den åts det sista av den hemmagjorda jordgubbsgräddglassen upp. Mums!!

Alldeles strax ska jag titta på CSI och sedan ringa och gratulera min syster (Maria) i USA. Förut idag pratade jag med min allra yngsta syster (Lydia) som också bor där. Ska snart ringa och fråga min syster i Sverige hur resan uppöver går. Hoppas att det gått bra hittills i detta väder…

Nu önskar jag er alla en god natt och söta drömmar!!

May the road rise to meet you. May the Wind be always at your back. May the Sun shine warm upon your face, the rain fall soft upon your fields and until we meet again, may God hold you in the palm of his hand!

Nästa dag, när min syster ligger och sover, ringer min kära mor. Hon säger att hon inte orkar köra upp bilen på måndagskvällen, eftersom hon ska upp tidigt den morgonen och det kommer att bli full rulle hela tiden… dessutom, ska vi verkligen köpa den bilen? Fast, hon tror också att min syster haft fel om att köra förbi här på måndagskväll och sova över till på tisdag. Det kommer de inte att hinna, för hon ska ju sova ut på måndag (jobbat tre nätter på raken) och sedan ta emot en cementbil. De håller på att rusta upp ett hus de köpte för ett tag sedan och de har redan flyttat in….

Däremot vore det bra om vi kommer ned (40 mil) samma lördageftermiddag som hon ringer och ordna med bilen själv. Jag försöker förklara att det är svårt att bara kasta oss in i och åka ned alla dessa mil i en bil som inte startar. SJ:s tåg är inte heller så pålitliga och ack, så dyra och flygbiljetters kostnad ska vi inte tala om… Sedan måste vi ju vara hemma senast söndag kväll, för min man ska ju till jobbet nästa dag.

Igår på söndagen, ringer modern helt plötsligt på eftermiddagen. Nu har min syster med man haft bilen ute på annons och ett par är beredda att åka iväg från Varberg och titta på bilen, innan vi har sagt vad vi vill. Hur lätt är det när min syster ligger och sover, pga att hon jobbar natt? Efter många om och men lyckas jag och min syster få tag på varandra och jag säger att vi köper bilen, för vi är så hjärtligt trötta på den vi redan har. Då enas vi också om att de inte åker förbi här på vägen upp, utan när de ska hem i stället. Nu hoppas jag att det förblir så, fast man vet ju aldrig, de kanske står här utanför vid 21.00-tiden ikväll…

Då var det den 4:e augusti och min kära lillasyster Maria i USA fyller x antal år. Hon leve hurra, hurra, hurra, hurra!!!

Har hört från säker källa att hon inte är ute och reser runt och kollar på något Walmart som ska byggas om, så jag kan ringa och gratulera  henne på kvällen också!! (Hon är byggingenjör…)

Hon får en vanlig hederlig svensk mjukglass, de är så svåra att hitta ”over there”. (Vi är glassomaner i vår familj)

 Sedan blir det iskaffe från Starbucks också, det kan ju vara skönt för henne i värmen.

Vi hade så roligt när vi växte upp och det är bara två år emellan oss.

Det är synd att hon bor i USA med sin familj, ibland blir saknaden så stor…

Under hela hans liv har han varit intresserad av rymden och astronomi. Hur många Star Trek-filmer, andra science fiction-filmer och böcker han har kommit igenom går ej att räkna. Skulle chansen ges honom att få åka ut i eller ännu hellre flytta ut i rymden, tror jag att han skulle ta den. Mitt och barnens val skulle få vara om vi skulle följa med honom eller stanna kvar på jorden. Skönt att utvecklingen inte gått så långt ännu…

Här är det mulet, grått, regnigt och trist med ca 17 graders värme/kyla ute. Jag vaknade med huvudvärk och var helt väck, men några muggar grönt te med vilda körsbär gjorde att huvudvärken försvann och att jag blev någorlunda pigg…

Vi sparade sconesdeg från igår, så snart kommer vi att ha nygräddat att äta igen! Ska snart sitta med tyskan, tentorna kommer allt närmare… Vi ska också tvätta upp mannens arbetskläder, ta hand om disken och lite annat smått och gott.

Middagen blir rester från gårdagens soppa. Jag gjorde extra mycket av den så att jag skulle slippa tänka på middag idag och det känns så skönt!

Nu önskar jag er alla en underbar söndag!!