Har bestämt mig för att flytta… så nu hittar ni mig i fortsättningen här. Välkommen och stötta mig där också! Tror nog jag kommer trivas mer där. Får ju ha min banner som brorsan så snyggt fixat!

Kommer flytta över mina inlägg dit faktiskt… så mkt nu i början idag söndag, kommer ni redan ha läst sen tidigare. Ses på nya stället istället!

Jag har ju som sagt nytt jobb och tycker förtaget är jätteroligt och flertalet i min personal är jättebra och trevliga. Pendlar dagligen till jobbet som är på annan ort och det tar ju ngt på krafterna men funkar utan problem så här på sommaren. Men inser mer och mer, förmodligen pga min privata livssituation att jag så gärna vill vara närmare min familj. Det känns som man hamnar i sån knivig sits. Jag kommer självklart satsa på mitt jobb, det är inte det. Men jag saknar verkligen att ha mina närmaste nära. En tjejkompis till mig åkte hem till sin mamma igår till exempel som bor precis här utanför stan. Jag kan liksom inte riktigt göra så på samma sätt. Även om jag nu varit tre helger i rad hos familjen och nära och kära. Men det har varit planerat då. Att känna på fredagkväll runt 20.00 att jag vill åka hem till mamma och pappa, eller för den delen på en lördag runt 20.30 som den är nu, det går liksom inte. Vill kanske inte bo granne med dem direkt, bara ha dem närmare. Man får ju helt enkelt acceptera sin situation, det finns enormt många som har det sämre än mig. Men det här är min situation och det är bara den jag kan foga över.

Suck, SeraG grubblar igen… tjänar ju inget på det heller.

Vill gå på bio, vill se Mamma Mia. Nån som sett den som kan berätta hur den var? Sen kommer ju Batman också snart… o jag har inte sett Indiana Jones än o i augusti kommer ju fortsättningen på Arn. Den vill jag också se. Jag gillar film, precis som med texter, böcker, musik så får filmen mig över till min egna fantasivärld det är ngt lättare att leva än just här och nu.

visar klockan här på datorn. Vaknade för ca 1h min sen kanske, kollade på klockan när den visade 07.40 och kände frustrationen gro lite. När jag äntligen kan få sova länge en dag så vaknar jag redan. Tydligt tecken på att kroppen vänjer sig vid att gå upp runt en särskild tid i princip varje dag. Fast nu känner jag ju iofs att jag fortfarande är riktigt trött så jag ska nog gå och lägga mig igen tror jag.

Bror L och svägerska E var på bio igår, Mamma Mia… lite fuskigt ändå va!?! Hoppas de hade kul och att filmen var bra. Jag och AB ska gå nästa vecka tänkte vi. Massa bio nu på sistone och framöver!

Skrev alltid massor när jag var yngre. Är jättenöjd med några av mina texter, använde en av dem till min uppsats för nationella proven i svenskan på gymnasiet och fick MVG på det provet och i svenskan. Älskar språket och önskar jag kunde få fram ännu mer av mitt språk. Jag vill få ner mina tankar på ett annat sätt när jag skriver. Att ha bloggen är ett sätt att få ur det ur huvudet för att inte tänka sönder allt som jag har gjort så ofta. Jag har tidigare nämnt texter som är helt underbara i min värld och ikväll hamnade mina tankar hos Jane Austen. Hon är absolut inte någon favoritförfattare i den bemärkelsen men själva språket. Orden som hon använder är fantastiska och gör att jag skapar en hel fantasivärld i mitt huvud. Drömmarna blir verkliga för en liten stund och jag njuter. Har bara visat nedanstående text för ett fåtal personer tidigare. Det är precis som att sjunga för mig… jag älskar att sjunga men har bara gjort det inför folk vid två olika tillfällen. Var (och är) så rädd för kritiken… varför egentligen? Har aldrig blivit hämmad exempelvis av mina föräldrar när det gäller sånt, men ändå. Allt beror på mina egna krav på mig själv vilket gör mig arg. Men nedanstående text skrev jag för flera, flera år sedan och det märks nog. Men var nöjd med den då och ler något för mig själv nu när jag läser den. Om jag skriver en liknande text idag skulle jag vilja ha en annan balans i den, men det är i alla fall en av de första texter jag skrivit för att skriva av mig mina tankar.

Långsamt.
Klarare och tydligare, tonen anger början.
Friheten.
Starkare och längre, kroppen vaknar till gryning.
Öppet.
Glädjande och välkommet, tillkommer frihet hos omgivningen.
Enkelt.
Fler och vackrare, känslan frigör allas vägar ut.
Lyckligt.
Dansantare och rörligare, människor öppnar sin själ.
Känslosamt.
Ansträngande och positivt, sången förenar liv.

Idag är verkligen inte någon bra dag. Har kännt som om det gått åt rätt håll ett tag nu, men just nu vet jag inte ärligt talat. Känns som om jag drunknar idag… Jag vet man har bakslag men kan man inte få slippa dem så här. Jag vet att det löser sig ju, jag vet att jag har fortsatt tuffa tider framför mig för att komma på rätt köl men ändå.

Vill inte vara ensam…

En av mina vänner fyller år idag så ringde och grattade henne för en stund sen. Det är så himla härligt för just den här vännen pratar jag inte med särskilt ofta egentligen. Vi träffas max 1 gång om året, väldigt sällan som vi pratar i telefon också men varje gång som vi ses eller hörs är det bara som vi tar vid där vi var sist. Vi behöver aldrig gå igenom allt som hänt sen sist utan vi bara babblar på. Gillar henne jättemycket och är verkligen mig själv i hennes sällskap. Hon är 11 år äldre än jag och vi lärde känna varandra för 11 år sen, lite komiskt just nu ju. Men har som sagt under de här 11 åren egentligen aldrig umgåtts särskilt intensivt. Men nu hade hon precis som jag fått nytt jobb vilket är jättekul för henne. Både hon och jag befann oss i liknande situationer när det gäller jobbet kan man väl säga så det var ju fantastiskt kul att höra att hon också fått nytt jobb.

På tors och fre ska jag till västkusten och träffa mina kollegor där motsvarande det jag gjort i huvudstaden nu ungefär. Då kommer jag även passa på att träffa en annan som jag kännt i flera år men som jag nog inte pratat med på flera år nu heller egentligen. Ska bli lite kul! Mina kollegor i Sthlm som jag träffat nu har varit jättetrevliga och kommer nog bli bra vänner med dem också. Pratade med en av dem nu när jag kom hem och det kändes jättebra och avslappnat liksom. Kul att träffa nya människor så här!

Längtar till att få träffa Skånetöserna igen, var alldeles för länge sen nu. Men det ska förhoppningsvis kunna gå att få in i kalendern snarast möjligt! Är glad att jag har mina vänner!

Befinner i trakterna av huvudstaden sen några dagar vilket som vanligt är lika trevligt. Har varit på tjänsteresa här uppe för att gå brevid mina kollegor här och se lite hur de jobbar. Känns riktigt bra att få göra så. Kommer riktigt bra överens med två av dem vilket med största sannolikhet beror på att vi tre är rekryterade med samma bakgrund och på samma premisser så att säga. Det finns ytterligare två stycken med motsvarande roll här varav den ena var på semester. Kändes rätt skönt måste jag säga för det är en sån där person som knappt säger nånting överhuvudtaget och bara är svår. Den andra som haft den här rollen sen ca 2 år är inte otrevlig på något sätt men är istället väldigt negativ och jag förstår inte hur den personen kan vara kvar i den här rollen. Men men, det är inte mitt beslut och inget jag ödslar energi på. Nästa vecka kommer jag åka till kollegorna på en annan ort igen för att göra samma sak. Spännnande och mycket roligt!

Vaknade i torsdags och var helt genomtäppt och bara nös tonvis. Skulle egentligen ha träffat Nanna och hennes man och 1 mån gamla dotter. Men eftersom jag snorat och febrat osv vågade jag inte riskera att göra dotter sjuk ifall att det var något annat än allergi. Istället blev det en mycket trevlig kväll på Söder med kusin och kompis. Tog några öl och hade riktigt trevligt. Fredagen var väldigt lugn och skön. Käkade med bror L och svägerska E och shoppade lite. Lördagen innebar möhippa för svägerska I. En mycket trevlig dag, roligt att I blev överraskad. Hon hade inte trott att det skulle bli en möhippa förrän augusti så hon räknade inte alls med det nu. Kändes som om hon var riktigt nöjd med dagen också, hoppas i alla fall det.

Det som jag uppskattade väldigt mycket var att få lära känna några av I’s kompisar lite mer och framförallt en av dem, samma som är gudmor till brorsdottern. Tyckte hon var riktigt trevlig och det kändes som om vi pratade på helt naturligt liksom. Fick tips av henne om ett ställe i Dalarna som heter ”Bara Vara”, vilket även fler av I’s kompisar också pratade om. Måste helt klart kolla upp det i alla fall. Tar mina långsamma korta steg för att hitta min drägliga verklighet och vardag igen. Ska lösa det här, ska fixa det, ska hitta min självkänsla och kunna känna mig glad åt mig själv igen.

Blev utmanad av Johanna för någon dag sedan o nu fick jag tummen ur… Här kommer innehållet i min väska. Har inte riktigt handväska nu utan dataryggsäck blir det allt som oftast istället.

- Dator
- Anteckningsbok
- Kalender
- Pocketbok
- Medicin
- Eucerin Lip Active
- Pennor
- Uniformsreglemente och lite andra papper
- Vanliga glasögon
- Solglasögon
- Nagelfil
- Huvudvärkstabletter
- Allergitabletter
- Mobiltelefon
- Adrenalinspruta
- Läkerol
- Tuggummi
- Salta Katten
- Liten chokladbit
- Avslappningshjärta
- Handkräm
- Läppglans

Tror jag fick med allt där…

Jag utmanar: Nathalie, Emmut och Ninsan 

Idag har jag fått massage och det var så grymt skönt. Min nya arbetsgivare har ett riktigt bra avtal och bra inställning när det gäller hälsa. Så idag när massören var hos oss passade jag på och det var så skönt och välbehövligt. Typiskt bara att hon inte kommer tillbaka förrän till hösten nu när jag väl är på plats. Men fick väldigt bra tips av henne. Först fick jag börja med att berätta min ”sjukdomsbild”. Fick ryggskott första gången när jag var runt 20 och sen ganska kort därpå igen. När jag var 24 var jag sjukskriven för ischias (en av de gånger i livet som jag haft sån enorm smärta konstant, fruktansvärt obehagligt). Efter att jag för tre år sedan opererade min fot så snedbelastade jag väldigt mycket vilket i sin tur lett till att hela mitt bäcken är förskjutet och lutar fel på något sätt. Samt att jag också svankar väldigt mycket… Låter kul va!? Det massören sa var i alla fall att jag mer än gärna får komma tillbaka till henne flera gånger, men hur många gånger hon än masserar mig så kommer problemen hela tiden återkomma. Jag har ofta väldigt ont i nacken, axlarna, ryggslutet eller nån annanstans vilket då beror på alla de här problemen jag sedan tidigare haft. Varje gång man har haft mer ont än vanligt så har man ju gått till läkare, eller till massör, eller till naprapat. Men jag likt majoriteten av personer, går när det är försent så att säga. Istället bör man ju, ska man ju gå i förebyggande syfte och att man sen skall träna upp sina muskler så de håller kroppen på rätt plats. Så hon rekommenderade mig att gå till en kiropraktor eller naprapat som får hjälpa mig nu för att rätta till framförallt bäckenet. När det väl är gjort så lär vi upptäcka att det sitter fler knutor i svanken och i magmusklerna som behöver lösas upp också, men det primära är att rätta till svanken. Sån tur är har min arbetsgivare även avtal med en kiropraktor i stan så jag ska helt klart höra av mig till honom.

Men varför är man så dum att man inte tar hand om sin kropp ordentligt. Jag har verkligen varit jättenonchalant mot min… för flera flera år sedan tränade jag massor och mådde superbra. Nu är det bara kaos ju. Måste ta mig ut på promenader till att börja med. Måste fixa cykeln så jag kan cykla till tåget varje morgon istället för att vara så här lat som jag är nu.

Skäms på dig SeraG!

Har tidigare skrivit lite kort om mina bröder men tänkte nu skriva lite mer. Är grymt stolt över dem båda och väldigt glad över att jag har så bra förhållande till dem också. Det är trots allt inte alla som har det så bra i sina syskonrelationer. Men jag känner alltid att jag kan lite på brorsorna i vått och torrt, även om jag ofta är för stolt eller kanske för skamsen att berätta allt som jag vill. Börjar dock sakta men säkert klämma ur mig de delar av mitt liv som jag inte har berättat tidigare eller som jag tycker är fruktansvärt jobbigt.

Jag har som sagt två äldre bröder, vilket innebär att jag är yngst och även enda tjejen i familjen (bortsett fr mamma då). Det är åtta år upp till min äldsta bror B och fyra år upp till min äldre ”yngre” bror L. Båda två bor i Sthlm med sina respektive och det är B som nyligen fått barn. Jag och L är nog lika stolta båda två skulle jag tro och vår brorsdotter är definitivt ögonstenen i familjen. Det som är lite kul är att jag vänder mig till mina bröder med olika saker egentligen. Det jag pratar med B om är inte alltid samma saker som jag tar med L. Fast så är det nog i flera relationer man har misstänker jag. Vissa saker tar jag med nån av mina vänner medan jag pratar på ett helt annat sätt och på ett helt annat plan med andra av mina vänner.

B ska gifta sig i sommar och jag längtar till det, är så enormt glad för hans skull att han har träffat sin kärlek i livet och att han vet att det är hon som han ska leva med. Han har inte presenterat särskilt många tjejer som han dejtat eller så för familjen så när han presenterade I visste man att det var riktigt seriöst. L träffade E för några år sedan och hon är så härlig. Hon känns som en syster helt klart och med henne är det så lätt att bara vara också tycker jag. När det gäller I så är hon helt fantastisk också. Hon har ett djup och en erfarenhet som jag dras till. Hon har funderat och tagit reda på vem hon är och hur hon vill leva sitt liv. Hon är fantastisk som mamma, likadant som B är fantastisk som pappa och då är det lilla livet bara 4 månader. När jag träffade L’s sambo första gången hade jag så svårt att förstå att hon är fyra år yngre än jag. Det är flera gånger som jag istället känner mig som betydligt fler år yngre än dem alla. E är så smart och så rätt och jag är stolt över att få ha så fantastiska svägerskor. Hoppas ju förstås att L och E också skaffar barn så småningom för de kommer vara fantastiska föräldrar också, det ser man direkt när de båda umgås med lilltjejen.

När det gäller jag och mina bröder är det lite roligt för när vi tre umgås så känner jag mig alltid som minstingen i gänget. I och för sig är det väl naturligt, jag är ju yngst, men alltså ändå nu när vi alla är vuxna, så med dem två känner jag alltid det lite mer markant av någon anledning. Berättade det för B’s sambo för länge sen och hon förstod inte riktigt varför jag kände så för det är absolut inte så hon ser det. Hon ser oss som jämlika, och det tror jag vi är också men ändå kan jag känna mig så ung när det är jag och brorsorna.

Brukar tänka ibland på när man själv förhoppningsvis får barn. Jag vill gärna ha minst två barn för jag vill att mina barn också ska uppleva en syskonrelation och jag hoppas förstås och tror, mina barn får en så bra relation som jag upplever med mina bröder. Har inte alltid kännt att jag haft en så här bra relation till brorsorna dock. L och jag kivades nog lite när vi var yngre. Det var ju inte jättekul att vara tvungen o dela rum med honom och sen när man var i tonåren var han ju bara knäpp typ. Eftersom det trots allt är åtta år upp till B så är det först när man blivit lite äldre som han och jag har byggt en relation oss emellan, men jag har alltid sett upp till honom.

Tror, eller jag vet, att både jag, L och B haft tunga perioder i våra liv när man knappt vetat ut eller in (jag är iofs i en sån period nu men ändå), men jag ser att L och B har vuxit till så starka individer av det. L sa vid ett tillfälle som jag nog skrivit om tidigare också, att man tror att alla andra runt omkring oss alltid är så mycket bättre än vad man själv är – men att vi alla är lika dåliga människor. Vi alla går omkring och undrar vad andra ska tänka innerst inne även om vi säger att vi inte bryr oss om det. Men slutsatsen var ändå att vi alla är lika dåliga. Det gillar jag, för så tror jag det är. Kanske låter cyniskt på något sätt, men jag tror på det. Sen gillar jag ju att jag kan ha sådana diskussioner med båda bröderna.

Som det är nu så ser jag verkligen upp till båda bröderna och de är helt klart förebilder för mig på gott och ont. Man kan helt enkelt sammanfatta det till att jag är stolt över att vara syster till L och B.

Puss och Kram till er båda!