Jag hade tänkt skriva en snutt om Lars Vilks uppmärksammade teckningar av muhammed som en rondellhund. Sen läste jag Johan Norbergs text på samma tema, och i enlighet med god vetenskaplig sed så bestämde jag mig för att inte återuppfinna hjulet, utan citerar helt enkelt hans klockrena inlägg här. 

”Lilla Torg Liberalerna wonder why I don´t write about the Swedish artist Lars Vilks and Iran´s and Pakistan´s demands that Sweden should punish him for his drawing of Muhammed as a roundabout dog. (This is what makes this sad story hilarious: How do you explain the concept of a roundabout dog for the Mullahs?)

One reason is that I rarely write about things where most people already say the right things. It´s fairly obvious that the day we accept Iran´s standards for what you can and cannot say we´ll end up like…well, Iran. And for them, it´s not really about Muhammed – you can buy images of him in the streets of Teheran if you wish. It´s just about diverting dissatisfaction from their own sick government.

But one thing needs to be said: A lot of people describe Vilks´ attempt to make fun of religion and people who want to ban his drawings as a conflict between free speech and religious freedom, even journalists and some people who defend free speech. That is a total misunderstanding of the concept of religious freedom. Having the freedom to believe in whatever you want does not include a right to dictate what others think and say about those beliefs, just like free speech does not include the right to dictate what others print and say, and the freedom to vote does not include the right to force others to vote for the same party. In the western, liberal tradition, freedom is a ”negative right” – it protects you from coercion from others, it does not give you the right to coerce others. Those who want to punish Vilks are opponents of religious freedom.

Whenever a journalist call this a conflict between those who believe in free spech and those who believe in religious freedom Iran has won a tiny victory.”

Källa:  http://johannorberg.net/

Idag lämnade vår försvarsminister Mikael Odenberg in sin avskedsansökan p.g.a att han enligt egen utsago inte kunde stå för de planerade budgetnedskärningarna.

Snabbt ute med en kommentar var naturligvis Mååna. Låt oss titta på vad hon kan tyckas tänka om denna händelse.

”- Mikael Odenbergs plötsliga avgång faller först och främst tillbaka på statsminister Fredrik Reinfeldt i hans roll som regeringsbildare och moderatledare. Det är statsministerns främsta och exklusiva uppgift att utse statsråd och bilda regering, och det är en partiledares grundläggande uppgift att hålla ihop sitt parti i viktiga sakfrågor.”

Hur menar hon här? Om vi har en försvarsminister som inte kan stå för den politik som övriga regeringen är överens om att föra, är det då statsministerns ”grundläggande uppgift” att se till att han trots detta stannar kvar som minister? Om något tyder det väl på att Odenberg har integritet nog att avgå om han inte känner att han kan stå för det som skall komma ske?

”Vi såg redan förra året hur flera moderata statsråd tvingades lämna regeringen,”

P.g.a att ha anställt svart arbetskraft, och obetalt tv-avgift. Om det låter märkligt bekant för er beror det på att sahlin har gjort båda två sakerna själv. (Plus en hel del till, som att ”ta ut ett förskott på lönen” i ordningen flera 10000tals kronor med statens kreditkort, samt betalt hyrbilar och köpt varor med detsamma). Märkligt hur det där fungerar, no?

”nu kom nästa slag mot Reinfeldts förmåga att hålla ihop sin regering och sitt parti. Det är ett djupt misslyckande.”

Till skillnad från hur Göran Person framgångsrikt lyckades hålla ihop partiet och återinsätta henne i regeringen som arbetsmarknadsminister efter hennes skattebetalda ”time out” med familjen, en assistent och två livvakter på Mauritius efter hennes bedrägeriskandal.

”- Avgången är allvarlig också eftersom den handlar om splittring inom regeringen i en så grundläggande fråga som försvarspolitik,”

Sagt av ordföranden för det parti som regerat med hjälp av (v) och (mp)s stöd. Nästan lustigt.

”om vårt lands försvarsförmåga och därmed ytterst svenska medborgares säkerhet. Även detta faller tungt tillbaka på statsminister Fredrik Reinfeldt. Facit av hur hans regering hanterat försvarsfrågan har därmed givit oss tre tydliga förlorare; statsministern i hans roll som regeringsbildare, finansministern som i närtid inte kommer att kunna leverera de fyra miljarder kronor i besparingar på försvaret som han utfäst sig till och försvarsministern som redan tagit konsekvensen av haveriet i försvarsfrågan och avgått.”

Att det finns olika åsikter inom ett parti anses uppenbarligen i vänsterkretsar som ett haveri. Bättre att partipiskan viner hårt så att alla förstår att det är rättning i ledet som gäller.

Försvarsministern kände inte att han kunde fortsätta sitt jobb på de premisserna som fanns, så han avgick självmant. Svårare är det inte. Regeringens fastlagda försvarspolitik ligger fast. Odenberg lär inte ha några problem att hitta ett nytt jobb där han trivs bättre. Det innebär inget misslyckande, och absolut inget haveri.

Men allt detta vet naturligvis Måna och hennes bihang till parti, men om så Reinfeldt hade skitit ut ett botemedel mot AIDS, cancer och malaria i ett så hade det inte spelat någon roll, kommer det höger ifrån är det dåligt, kommer det från vänster är det bra, slut på ”diskussionen”.

Jag önskar herr Odenberg all framgång och lycka i vad han företar sig härnäst.

Japp, så är det, ännu en blog som aldrig någonsin kommer revolutionera världen. Så varför börja skriva en blog med den inställningen? Tja, det finns ett ganska stort mellanrum mellan de flesta bloggars snittkvalité och revolutionera-världen-kvalité, och kan den här bloggen hamna någonstans där vore det schyst. Till skillnad från många egocentriska bloggar är den här dock tänkt att vara raka motsatsen, den är tänkt att handla om allting förutom mig, och då företrädelsevis om politik, musik, film, och alla tänkbara korsningar dem imellan.

Välkommna alla och envar!