Idag lämnade vår försvarsminister Mikael Odenberg in sin avskedsansökan p.g.a att han enligt egen utsago inte kunde stå för de planerade budgetnedskärningarna.
Snabbt ute med en kommentar var naturligvis Mååna. Låt oss titta på vad hon kan tyckas tänka om denna händelse.
”- Mikael Odenbergs plötsliga avgång faller först och främst tillbaka på statsminister Fredrik Reinfeldt i hans roll som regeringsbildare och moderatledare. Det är statsministerns främsta och exklusiva uppgift att utse statsråd och bilda regering, och det är en partiledares grundläggande uppgift att hålla ihop sitt parti i viktiga sakfrågor.”
Hur menar hon här? Om vi har en försvarsminister som inte kan stå för den politik som övriga regeringen är överens om att föra, är det då statsministerns ”grundläggande uppgift” att se till att han trots detta stannar kvar som minister? Om något tyder det väl på att Odenberg har integritet nog att avgå om han inte känner att han kan stå för det som skall komma ske?
”Vi såg redan förra året hur flera moderata statsråd tvingades lämna regeringen,”
P.g.a att ha anställt svart arbetskraft, och obetalt tv-avgift. Om det låter märkligt bekant för er beror det på att sahlin har gjort båda två sakerna själv. (Plus en hel del till, som att ”ta ut ett förskott på lönen” i ordningen flera 10000tals kronor med statens kreditkort, samt betalt hyrbilar och köpt varor med detsamma). Märkligt hur det där fungerar, no?
”nu kom nästa slag mot Reinfeldts förmåga att hålla ihop sin regering och sitt parti. Det är ett djupt misslyckande.”
Till skillnad från hur Göran Person framgångsrikt lyckades hålla ihop partiet och återinsätta henne i regeringen som arbetsmarknadsminister efter hennes skattebetalda ”time out” med familjen, en assistent och två livvakter på Mauritius efter hennes bedrägeriskandal.
”- Avgången är allvarlig också eftersom den handlar om splittring inom regeringen i en så grundläggande fråga som försvarspolitik,”
Sagt av ordföranden för det parti som regerat med hjälp av (v) och (mp)s stöd. Nästan lustigt.
”om vårt lands försvarsförmåga och därmed ytterst svenska medborgares säkerhet. Även detta faller tungt tillbaka på statsminister Fredrik Reinfeldt. Facit av hur hans regering hanterat försvarsfrågan har därmed givit oss tre tydliga förlorare; statsministern i hans roll som regeringsbildare, finansministern som i närtid inte kommer att kunna leverera de fyra miljarder kronor i besparingar på försvaret som han utfäst sig till och försvarsministern som redan tagit konsekvensen av haveriet i försvarsfrågan och avgått.”
Att det finns olika åsikter inom ett parti anses uppenbarligen i vänsterkretsar som ett haveri. Bättre att partipiskan viner hårt så att alla förstår att det är rättning i ledet som gäller.
Försvarsministern kände inte att han kunde fortsätta sitt jobb på de premisserna som fanns, så han avgick självmant. Svårare är det inte. Regeringens fastlagda försvarspolitik ligger fast. Odenberg lär inte ha några problem att hitta ett nytt jobb där han trivs bättre. Det innebär inget misslyckande, och absolut inget haveri.
Men allt detta vet naturligvis Måna och hennes bihang till parti, men om så Reinfeldt hade skitit ut ett botemedel mot AIDS, cancer och malaria i ett så hade det inte spelat någon roll, kommer det höger ifrån är det dåligt, kommer det från vänster är det bra, slut på ”diskussionen”.
Jag önskar herr Odenberg all framgång och lycka i vad han företar sig härnäst.