Annons:
 

Om att leva i nuet

Hur gör man? Ett citat som jag tycker är rätt klockrent är ”om man lever hälften av tiden i det förflutna och hälften i framtiden pissar man på nuet” . Jo det är ju visserligen sant men än en gång, hur gör man?

Carpe diem, fånga dagen, lev varje dag som den sista etc.. Jo det låter ju jättefint. Men är det inte rätt ohållbart? Skulle jag leva varje dag som den sista inte *** skulle jag gå till jobbet. Vilket innebär att jag inte skulle ha någon inkomst och då skulle jag inte kunna göra mycket av nåt. Men det är ju inte att förringa att det ligger en vettig tanke bakom talesätten. Det enda man kan göra är väl att så mycket som möjligt sträva åt att ta vara på det som är nu, just nu. Det förflutna kan man inte göra något åt mer än att lära sig av det. Och framtiden vet man ingenting alls om, faktiskt. Jag själv försöker bli glad av alla småsaker i mtit liv som man väldigt lätt annars missar. Typ ett trevligt leende från en granne, ett riktigt roligt skämt, en snygg kille  hehe, en skön låt, en frisk vind, solstrålar.. osv..

Haha bra dum man måste se ut ibland när man går och ler för sig själv, men ett leende är väl bättre än en likgiltig min?

Lämna kommentar

Vad är en groda utan ben?

Hopplös!

He he..

Lämna kommentar

Orkar inte mer..

..är helt slut.. Har städat, diskat och tvättat hela kvällen. Och jag har inte ens hunnit äta middag.. Haha jag är så hungrig. Vill ha mat.. och sommar..

Mer somrigt än såhär blir det inte..

Lämna kommentar

Manlig och kvinnligt!

Är alltid en lika intressant diskussion. Jag tror på vissa medfödda egenskapar men har haft hetsiga diskussioner med de som inte gör det. För mig verkar det helt orimligt att människor skulle födas helt tomma, det är som att säga att DNA inte existerar. Vi vet att vissa saker är genetiska, såsom tex. sjukdomar. Varför skulle inte egenskaper vara det då? Det har ju gjorts undersökningar på tvillingpar som varit skilda sedan födelsen men ändå utvecklat närmast identiska liv. En slump? I don´t think so.

Däremot tror jag inte att  manliga egenskaper behöver ligga medfödda hos männen och vise versa. Jag tror att man formas in i könsroller som samället skapat. Tex. att har man en busig pojke avfärdar man det med uttryck som ”boys will be boys” medan tjejer blir nertystade. Därför tror jag att kvinnor har ett starkare band med sitt barn som utgångsläge. Hur skulle man inte kunna ha det efter att ha haft barnet i sig i 9 månader? Plus att jag tror inte att det är någon slump att det är fler fäder som lämnar sina barn än vad mammor gör. Däremot tycker jag att en pappa kan älska sitt barn precis lika mycket som mamman gör men det är nog alltid på lite olika sätt.

Det är oerhört intressant med manliga och kvinnliga egenskaper. Jag tror själv att jag har en näst intill 50-50 blandning. Å ena sidan är jag omtänksam, mild, emotionell ;) vårdande osv å åt andra sidan stark, logisk, intelligent och har typiska ledaregenskaper. Jag tror att i ett förehållande tex. behövs både manligt och kvinnligt men att de egenskaperna gärna kan rotera runt i olika situationer. Att man tar på sig olika roller beroende på situation.

Men det som är så trist när man diskuterar manligt och kvinnligt är att man just gör den uppdelningen av egenskaper. Kanske dags att sudda ut gränserna och prata om mänskliga egenskaper? Vad tycker du?

Lämna kommentar

Vackert!

Hittade detta klippet från en kompis sida, så vackert.

Lämna kommentar

Note to self..

.. inse att det är brist på jobb och att ta tillvara på varje chans du får.

Okej background story: sitter på jobbet/praktiken och mobilen ringer. Det är från ett jobb som jag sökt som ledledare för barn på en kryssning i sommar. Samtalet börjar bra men sedan går det ju bara utför.. Hon frågar frågor som ”har du tidigare erfarenhet av att arbeta med barn” och jag svarar ”jag har kusiner”. Hon säger att barnen är i åldrarna 7-12 och jag kommenterar ”det är en bra ålder, barn är ju så olika i olika åldrar, men 7-åringar brukar vara trevliga” (what!!!!!). Hon frågar vad jag skulle tycka om att jobba med barn och jag säger ”barn är bra” bara.. inget mer. ”Barn är bra” är även något jag upprepar flera gånger och är pretty much det enda jag säger. Whyyy.. är ju då frågan.. Hjärnsläpp lutar nog svaret ut. Det blev så hemskt att  hon mot slutet säger ”Okeeeeeeej, men jag tror nog vi vet allt vi behöver veta”. Måste jag tillägga att jag inte väntar på ett samtal?

Denna tillfälliga brist på allt vett kan beror på en uttömning av intelligens från igår. Ja jag pratar om Moviequiz.. wihooo. Vi vann eller aaa inte mitt lag.. hööhööuumm… utan de vi satt med. Beror dock inte på mig. Jag insitrerade på att Danny DeVito var över 60 men mina teammates röstade ner mig och sa att han var mellan 40 och 50. Var han typ 12 när han gjorde Twins då eller? haha Aja nee för jag är inte en dålig förlorare .

Jag är så fruktansvärt glad idag.. måste vara vårvädret.. lovely. Nu ska jag dock tvätta och vara allmänt nyttig.

Förresten har haft 100 läsare av min blogg på 5 dagar . Vilka är ni? Lämna gärna en kommentar..

1 Kommentar

Ska alla vara stöpta i samma form?

Vad hände med individualitet? Jag efterlyser lite ren och underbar originalitet!! Where aaaaare uuu?

Fick bara en tankeställare igår. Det verkar nästan som att livet blir lite enklare om man tillhör en viss grupp och har en viss etikett. Som att människor tycker det är enklare att bemöta en då. Fy *** va trist säger jag åt det. Jag hyllar underbara individer som går sin väg. Sedan behöver man inte vara superkonstig, om man inte vill hehe. Det räcker väl att som rocker gå in på Avenyns mest bratiga ställe och hålla huvudet högt. Men i vår värld, kanske rockern inte ens kommer in.. Aaa denna diskussionen kan hålla på hur länge som helst.

Jag har så mycket att göra idag. Ska fixa till mig lite, sedan ta cyckeln och bege mig ner til stan. Söka jobb och lite andra ärenden. Sedan kommer en kompis hit och vi ska hitta något budget alternativ att ha kul på hehe. Blir öl och sol om jag får bestämma .

Nu ska jag kickstarta dagen på riktigt.. talk to you soon.

Lämna kommentar

Kan man vara en privat bloggare?

Jag hoppas verkligen det! Jag har ingen lust att lägga upp hela mitt privatliv online och kommer inte att göra det heller. Människor måste generellt sett bli bättre på att tänka efter före. Så vad borde man då tänka på innan man publicerar ett inlägg online? Jag tänker exempelvis att det jag lägger upp skall kunna läsas av samtliga personer i mitt liv, även dem jag inte känner. Då pratar vi om vänner och familj såväl som ens chef. Visst kan man vara helt anonym på Internet med sin blogg men då skulle den vara väldigt svår att marknadsföra och så skulle den bli väldigt opersonlig, därav generera få läsare. Det man skriver om kommer att ligga online för alltid, därför bör man se till att man ska stå för sina inlägg idag, imon och föralltid. Det är något jag kommer att leva efter i alla fall. Vad har du för tankar?

1 Kommentar

Resan mot Hollywood har börjat!

Så länge jag minns har jag drömt om att skådespela i filmer. Jag har ingen utbildning inom det eller erfarenhet. Mer än att jag spelade unge/mus i pjäsen Häxorna när jag var 10 år. Men drömmen har alltid funnits kvar likt en kärlekskrank stalker hänger fast på en blyg tjej med bekräftelsebehov (!?). Any how.. jag befinner mig lite i det stadiet i livet där jag inser att åren börjar onekligen att ticka på och det kan lätt hända att man vips är 50 år och sitter och tänker ”varför gjorde jag inte det..”. Sedan måste väl sätta igång nu innan rynkorna börjar visa sin fula nuna om man ska ta hem den där Oscarn för bästa kvinnliga skådespelerska .

För tillfället håller jag på att slutföra min utbildning och i sommar skall jag jobba och tjäna ihop pengar. Men till hösten bär det av, mot drömmarnas land. Men helt naiv är man ju inte, man vet ju att myntet aldrig har två sidor. Men är inte det något man skall upptäcka själv? Man vet ju hur oerhört svårt det är att ta till sig av andra råd och livserfarenheter. De biter inte riktigt eftersom det är svårt att associeras till om det inte är självupplevt, right!?

Avslutningsvis, välkommen till min nya blogg. Min förra blogg blev något av ett misslyckande då den förvandlades till en dokumenation aka. skadeblogg. Då varje inlägg handlade om hur min stackars lilla kropp blev blåslagen om och om igen. Kombination hal is och höga klackar. Men ny blogg, ny början.. ni kan se fram emot en blandning av vardag, drömmar/mål, filosofiska fungeringar, humor, debatt, politik, ytligheter etc.

1 Kommentar
Annonser: