Sorgen byter vekligen skepnad. Pang! Så var du nere på golvet och kämpade för att komma upp. Mitt misstag. Försök inte få bort det, försök stanna kvar i det och acceptera att ”så här mår jag just nu, men det går över”. Träna träna träna. Och just att det smällde så hårt betyder ju att det inte kommer lika ofta längre! Jag hade nästan glömt hur det känns när man ligger på botten!

Det senaste bytet av sorgens skepnad har lett till att jag fått dödsångest och det är ju positivt tycker jag! Det betyder ju att jag verkligen värdesätter livet här på jorden trots det tunga lastet. Sen är det ju självklart inte så mysigt när man ligger om natten och är helt säker på att man ska dö, men jag har gått igenom värre saker.. jag är inne i sluttampen nu och detta verkar vara en fas man skall ta sig igenom för att kunna komma ut som en bättre människa och förhoppningsvis något helare. Det ser jag fram emot! Eller så ska jag gå igenom livet som halv, men då skall det accepteras och hittas fördelar i.

Godnatt alla mina nära och kära. Jag älskar er av hela mitt hjärta och från min ängels enorma hjärta med.

Felicia och Noomi 2 vackra änglabarn

Sorgen är tung. Den är svår. Den går upp o ner.

Min Miilo, du var så vacker. Jag minns hur ditt hår var lite vågigt o samma kvalitet som din pappas. Jag brukade mysa med ditt hår. Men visst hade du mina färger älskling.. Jag minns sista gången jag ammade dig, du tittade stort in i mina ögon. Samma natt, innan du flög iväg, hade du gett ditt första leende till din pappa. Jag önskar att jag också hann se det Miilo.

Jag längtar så tills vi ses min bebis. Lova att vi ses igen.

26 september 2009

Jag saknar min Miilo så mycket… Jag orkar inte mer. Det gör så fruktansvärt ont, jag vill ha honom i min famn… Min lilla monster-bebis…
Jag förstår inte hur jag ska klara av att begrava min lilla baby… jag förstår inte hur..

Snälla Miilo, kom tillbaka..

Väck mig och säg att allt bara är en hemsk mardröm och att du bara ligger o sover… snälla..

Åkte förbi en kyrka idag, klockorna ringde högt. Med ett hugg i bröstet såg jag begravningen framför mig. Så mycket som påminner hela tiden. Jag vill inte att det ska försvinna, jag önskar bara att det kunde göra lite mindre ont.

Men tänk.. han finns i mig.. och nu har han även besökt mitt kärleksberg bland molnen.

Jag älskar.

Jag önskar att alla kan känna det jag känner nu. Tack.

Molnet och kärleksberget förenade med det vackra.

”Mamma, jag har så ont i kroppen.. jag har slut på blod”

”När ska vi flytta hem till djurögran?” (blandar ihop med julgran;))

Har din lillebror kommit? ”Ja, och han är svart!”

”Samipami fillevillevammi fillevillevinkans stinkans sami!”

”Jag har lite ont i ögonen, måste hämta dösögon så jag ser bättre.” Hämtar sina rosa solglasögon som man inte ser ngt alls i.

”Mamma… Jag tappar tålamodet!”

Vad önskar du dig när du fyller år? ”Jag önskar mig ett strykjärn så jag kan stryka mina kläder”

”Åh nej, titta en död mask.. vi måste förgrava den.”

”Mamma, jag älskar dig faktiskt.”

”Godnatt min älskling.”

Första pepparkaksbaket!

Min älskling är så duktig..

Så trött nu.. en hel del bra saker som händer o vissa dåliga, psykiskt påfrestande men det går åt rätt håll, som alltid.

Jag vet att söndag kommer att bli min sons bästa dag, det är ett som är säkert!

Längtar så tills min bebis första födelsedag han kommer att minnas.. Jag har förberett så att han aldrig någonsin kommer att glömma den! Spännande!!

Slagit in presenter idag till min älskling som snart blir 4..

Oj vad han kommer att bli glad… <3