Det känns som om det var evigheter sedan som jag skrev här på bloggen, och det är det också. Det finns verkligen inte en lugn stund just nu. Jag får bara inte tiden att räcka till. Visst allt handlar om prioriteringar och just nu priar jag annat än att skriva här. Bra eller dåligt vet jag inte vilket det är. Men det känns iaf rätt val att ta hand om den tid jag har på det sätt som jag just nu vill iaf.
Detta blir en kort blogg idag, men jag kommer ändå ta med det vesäntliga som hänt sista dagarna.
I helgen var jag på dansbandskampen och jobbade. Jag och Tobbe gjorde ett reportage och intervjuade bland annat Peter Settman. Det var kul, artikeln den fick bli publicerad på vår hemsida Dansmaffian.se och för att läsa den kan ni klicka på länken längst ner i bloggen.
Vad har jag mer hunnit med? Varit och Dansat i Ljungsbro, helt sjukt kul kväll var det och ofantligt många härliga människor som jag inte sett på evigheter. Vet att det var minst ett år sen jag var där sist iaf. Kan vara ännu längre sen.
Fick mig några underbara danser med väldigt mysiga och trevliga tjejer
och det är aldrig fel. Vet inte vad det är med östergötland men det fullkomligt vimlar av snygga sexiga och supersöta tjejer där. Inte nog med det så är dem väldigt trevliga och mysiga att umgås med. Så denna kväll var en jackpot.
Men det mest intressanta är nog att jag har sett en varelse som i mina ögon är något utöver det vanliga. Det sjuka är att jag träffat denna varelse tidigare, men då tänkte jag inte mycket mer på det utan jag hälsade bara när hon stod och pratade med en vän till mig. För att vara artig helt enkelt. Sedan förra veckan tyckte jag mig känna igen henne när jag var förbi lokalen och lattjade med polarna, men då visste jag inte vem det var.
I tisdags däremot så mötte jag ett par ögon som smälte mitt hjärta. Jag fick en syn som inte var av denna värld. Jag blev helt tagen.
En känsla for inom mig och jag tror att jag då föll direkt.Dock sa vi inte ett ord till varandra vad jag minns iaf. Jag fegade nog ur måste jag erkänna. Det e larvigt jag vet, men jag kan väl inte rå för att jag är blyg av mig. Då jag har råkat ut för sånt tidigare och snabbt kom jag på andra tankar och beslöt mig för att jag bara intalade mig själv något. Det var min hjärna som spelade mig ett spratt. Eller???
Idag var jag återigen förbi lokalen och gissa om jag blev förvånad när jag såg henne där. Helst sanslöst, jag blev helt varm i kroppen. Kände av lite handsvett och blev helt röd i ansiktet. Kan iofs ha att göra med att jag just då dansade en rätt snabb bugglåt vilket kan ha varit det som gett mig dessa symptom i kroppen.
Men jag tänkte att denna gång ska jag bjuda upp henne. Jag ska säga hej. När jag var färdig med dansen jag höll på med gick jag och satte mig hos en vän och började småprata lite medan jag pustade ut. Döm om min förvåning när denna varelse dök upp och gick fram till oss och började prata.
Hon kände tydligen min vän oxå vilket gjorde saker och ting mycket bättre
.
Då jag oftast har lättare att bjuda upp nån som jag redan pratat med var detta perfekt. Jag inväntade rätt tillfälle och bara någon minut senare kom en perfekt låt. Nu minns jag inte vilken det var, men en bra låt och jag bjöd upp. Hon sa att hon inte var så duktig men vem bryr sig. Det handlar inte om det. Det handlar om att ha kul och det sa jag till henne. Och kul hade vi. Vi småpratade hela tiden och lärde känna varandra.
Kvällen försvann, hur sjukt fort kan egentligen två timmar gå egentligen? Helt plötsligt var det dags att börja röra sig hemåt och gentleman som jag är ( ibland) så erbjöd jag mig att följa henne till T-banan, visserligen åt fel håll för mig, men vad spelar en station för roll när jag inte har brådis hem. Så hon tackade ja och förklarade att hon tyckte det var lite obehagligt att gå själv från lokalen och det förstår jag. Det finns mycket rötägg ute. Men i just detta område är jag HELT orädd, dels för att jag bott där förut, men mest för att jag känner på tok för många av de ligister som finns där. Och numera arbetar jag i området. Så JAG är då aldrig rädd där, inte ens om ett helt gäng står och för ett liv i centrum. De bekommer inte mig. För jag vet att jag kan gå där utan att någon vågar eller vill göra mig illa. Vad det beror på ska jag inte gå in på nu, men det är iaf saker som är bra och laglydiga sådana. Jag har arbetat mig upp till den respekt som jag får av dessa ligister där ute. Men nu finns väl antagligen inte många kvar antar jag. De från min generation sitter väl antagligen på kåken, är inte i liv eller flyttat därifrån. De få som är kvar ser man sällan. Så jag kanske borde vara nojjig men det är jag inte.
Nu kom jag av mig ju. Och detta var tänkt att bli en kortis. Kvällen slutade iaf väldigt bra och trevligt sällskap fick jag. Men vi får se, jag tänker inte ta ut någe i förskott. Inte ett dugg. Jag går in med en approach att det är en ny blivande vän. Jag tänker ta det väldigt piano. Har blivit bränd så många gånger så chanserna är inte stora om jag säger så. Men man vet aldrig vad som sker. Människan är trevlig och det är ett stort plus:)
Länken till artikeln