
Judas Priest var på Hovet igår och jag var där och fick mig ett stycke metall historia levererad, just Hovet är mycket nostalgi för mig, där såg jag min första konsert med KISS 1983, det är alltså… 29år sen!!!
Kommer fortfarande ihåg var jag satt, hur det kändes och vilket äventyr det var.
Här har jag även sett de flesta hårdrockskonserter, just under 80-talet blev det en hel del, när vi satt där och kände in stämningen kunde jag nästan se mitt tonårs jag springa omkring därnere på parkett helt exalterad över den kommande konserten.
Igår satt vi på läktaren, dels för att parkett var utsåld, dels för att det faktiskt är ganska nice att sitta ner också, vad säger man tiden går, har man stått längst fram i publikhavet vet man vilken genomkörare det är för kroppen så jag satt med glädje på läktaren denna gången:)
Judas Priest är ute på sin avskedsturne och det är andra gången på denna turne som bandet tackar för sig i Sverige, senast jag såg JP live var 91 på ”Ram it down” turnen, en konsert som var sådär vill jag minnas men Robs röst var magisk, med åren har han inte riktigt hållt måttet då låtarna är otroligt krävande, även gårdagens konsert var en prövningen för den 61-åriga rock ikonen, men han sjöng mycket bättre än vad jag trodde han skulle göra, i sina bästa stunder var rösten så genomsyrande stark som den var under glansdagarna.
I min favorit ”The Sentinel” blev han dock tvungen att ta ner sången flera oktaver så den låten blev det ingenting av alls, man kan se att åren börjar ta ut sin rätt men jag tyckte ändå att det var en värdig avslutning, de har så många guldkorn som de snickrat ihop genom åren som sen format en stor del av dagens metallband att det var en fröjd bara att få höra dom en sista gång innan de nu packar ihop turneväskan och åker hem.
