Katastrof kan man väl kortfattat säga. Jag skyller en del på magsjukan jag fick i onsdagsnatt jag kände i benen på fredagkväll att där fanns inte ett uns av explosivitet. Gameplanen var att hålla det lugnt i första ronden och explodera i andra men den lyckades jag verkligen inte hålla. Vi visste att jag bara hade energi för 1-2 ronder i kroppen pga av sjukdomen så jag blev alldeles för stressad att jaga knocken. Så istället hamnade jag där på marken efter 51 sekunder..världen snurrade och jag funderade på varför mina ben inte ville stå upp.

Men jag gjorde det iaf, en riktig thaimatch med armbågar och hela kitet, så jag är faktiskt ganska glad ändå..låg och ältade matchen i 4 timmar inatt men det gör man ju jämt efteråt..funderar på varför gjorde jag inte så eller så.. värsta är att man skäms inför campet och Paeng att man inte gjorde bättre ifrån sig. Jag fick iaf inte nån utskällning efteråt som Mia fick efter sin förra match

Så har jag ju fått känna hur det känns att bli knockad också

Tack o hej leverpastej !