Jag skiter i allt vad ni fyller mig med, jag skiter i ……… Så känns det idag! Trött på att vara! Gör ditt bästa men var beredd på att ta emot ironi, gliringar och tyckanden av de som tycker sig ha facit på vad som är rätt och fel. Var för guds skull inte tvärt emot något, antyd inte en avvikande åsikt. Slicka uppåt, noggrant och effektfullt så att alla är nöjda. Stäng ingen ute oavsett problem då alla har rätt att få, utan skyldighet att ge.
Just nu vill jag leva, just nu vill jag känna. Just nu …… Sjunger Laleh och det är vad vi alla vill. Alla vill vi leva och känna på vårt egna vis. Hade en period i livet då känslan av den inre tryggheten kändes större än idag. Mitt liv kändes mer synkroniserat med ”anden” och en tro på att livet hade en större meningsfullhet än jag upplever idag. Böcker som ”Vinden är min mor” ”Schamanens cirkel” ”Den nionde insikten” ”Den samiska vandringsrösten” ”Känslans intelligens” ”Brottas med änglar” ”Samtal med Gud” och många fler gav insikter och styrka att våga möta världen med en annan inre trygghet var tiden som tilltalade mig.
Varför börjar jag då inte om att läsa dessa insikter, varför når jag inte all den kunskap som finns lagrad/programmerad i minnesbanken för användande? Varför skiljer jag inte ut energierna och materialiserar dem till bilder när de ändå visar sig med jämna mellanrum. Vem, vad, vilka ställer sig i mitt synfält utan att jag kan se? Kan böckerna ta mig tillbaka, kan de ge mig svaren? Vet inte! Böckerna har kanske hjälpt mig och lämnat de svar de kan, resten måste göras på egen hand genom fördjupning och förståelse. Ödmjukhet till det jag inte förstår.
”Tack för allt ovärderligt stöd under den tid som projektet varade” Dessa ord skrev någon under den aktuella tiden då sökandet efter livets meningsfullhet var viktig och grundläggande till vad som är idag.
I varje själ är tusen själar fångna, i varje värld är tusen världar dolda och dessa blinda, dessa undre världar är verkliga och levande, fast ofullgångna så sant jag är verklig. Och vi konungar och furstar av de tusen möjliga inom oss är själva undersåtar, fångna själva i någon större varelse, vars jag och väsen vi lika lite fattar som vår överman sin överman. Av deras död och kärlek har våra egna känslor fått en färgton. //Gunnar Ekelöf
Livet är ett kretslopp från födelse till död. Det enda som återvinns är förhoppningsvis själen. Laila Spik: ”Det är ju bara kroppen som försvinner vid döden, din själ finns kvar och inkarnerar på nytt, men då föds du till något annat. Hela tiden utvecklas du och kommer tillbaka”
”Att vara stark är att våga se livet som det är, att acceptera dess ibland förödande kraft och ta del av den. Att falla hårt till botten, att slå sig ordentligt men att alltid komma upp igen. Att vara stark och våga hoppas när ens tro och självuppfattning är som svagast. Att vara stark är att se ljuset i mörkret och att orka kämpa för att nå dit”. Sunna
Det finns så många kloka ord skrivna av människor som står eller stått närmare det ursprungliga och naturen än vad majoriteten av oss gör idag. Dessa visa människor som tagit med sig erfarenheter i generation av generation genom berättelser och göromål. Dem missar vi för en mängd dagens trams av metoder som inte har med människor grundläggande behov att göra. Vi är vilsna varelser i en vilsen värld och behöver hjälp av de få som finns kvar. Vi är de misslyckade varelserna som snart inte kan fostra våra avkommor, något som djuren kan till hundra procent. Och vi ska vara intelligenta varelser? Äh! kyss mig där bak. Vi ser inte ljuset för det mörka, negativa som sakta drar oss ifrån istället för till ………… //Remington
