Vilken stjärna skall födas denna gång i (S)

Fastnat i soffan! Ägnade förmiddagen till snön som fallit och lite annat. Efter lunch blev det skidåkning i alla dess former, utför, på längden och med bössa på ryggen, inte live utan på teve. Varför anstränga sig när all motion finns att se på denna inglasade platta väggtavla. Har sedan dess knappt orkat lyfta mig ur gropen som bildats under arslet. Har ändå lyckats fylla i lite papper som skall till överförmyndarnämnden om förvaltarskapets skyldighet till redovisning. Spotify musik i hörlurarna (DNA) och Laptop i knät. En sådan söndag kväll! Mååååste resa mig upp för att sätta i motorvärmaren inför kommande morgon.

Äh! Kanske bättre att fylla på vinglaset med några centiliter rött livselixir. Tänker på min kollega som säger att livet skulle vara för tråkigt om det röda vinet inte fanns. Låter lite Franskt över det hela men hon vet, det är jag övertygad om. Juholt behöver nog ett antal flaskor i dagsläget vilket jag skulle kunnat ordna om jag visste var de skulle skickas. Är bara lite rädd att Vanja Lundby-Wedin kommer över dem och drar i sig dem tillsammans med Carin Jämtin och en ny (S) skandal blir till. Det vill jag inte bära på mitt samvete.

Rätt märkligt att S kunde välja en partiordförande som redan innan deklarerat att han lider brist på både omdöme och självkontroll. Nu är det som det är och både Mona Sahlin och Håkan Juholt har lämnat i förtid. Olof Palme måste snurra i sin grav av ilska över de partiledningens misslyckanden. Ska detta parti återta makten behövs ett under likt Jesus vandring på vattnet. Nu tror jag att Jesus var bättre på att bedöma läget, han kände antagligen till vilka hala stenar han kunde sätta sina fötter på till skillnad av S-partiet som verkat halka okontrollerat. De har sladdat än hit än dit, och ibland ner i diket.

Det gröna Miljöpartiet vinner tillsammans med socialistpartiet Vänstern, båda klappar händerna medan de ser på hur Socialdemokraterna förblöder. Från Alliansens sida hörs inget, de väntar på att defillibratorn ska sättas in och återuppliva det som går av partiet. De får nog vänta för just nu är pulsen låg och alla befinner sig i koma. Doktorn har inte ställt diagnosen ännu och någon ersättare finns inte att uppbringa mer än Tomas Östros vilket är den ende som ännu inte tackat nej till partiledarposten. Finns det någon form av självinsikt i detta åderlåtna parti så väljer man inte honom oavsett hur mycket bönande som sker. Han är vidbränd redan innan start, sveket personifierad i och med det krypskytte han och andra bedrivit mot Juholt.

Ska landet nu få fotbollsspelaren och advokaten Thomas Bodström till oppositionsledare? Ja det verkar vara det närmast tänkbara. Ja, han kan ju försöka hålla lite koll på Juholt som nu kan lalla runt i riksdagshuset med ett arvode på 144 000 i månaden, mingla och dricka kaffe med partikollegor. Kanske är han den enda vettiga kandidaten. Käften har han och charm nog att förföra alla tanter på vårdhemmen och en och annan medelålders kvinna. Men varför inte! Partiet kommer ändå aldrig att bli det det en gång varit oavsett alla böner de partitrogna ber. Blivande generationers pensionärer kommer inte ur arbetarrörelsens led utan tjänstemän med andra värderingar än enbart frihet, broderskap och jämlikhet som ledstjärna. //Remington

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Lagomt med snö

När jag söker mig utanför det egna hemmet kan jag läsa mig till att snön fallit tungt idag. Min dotter boende i Sidensjö upplever en vinter med ovanligt mycket snö. Bloggaren Jonna Jinton, Grundtjärn ser ut att fått mängder av snö att hantera. Remington själv har lagomt av det vita och ser en ljus vår framför sig utan överflödigt med vatten vid avsmältningen.
Har idag med hjälp av traktor skottat upp en plats ovan huset där vårens fika ska serveras så fort solen börjat värma. Det är livet det. //Remington

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Släpp taget.

Så komplett text hittar man sällan som låten ”Just nu”. Den säger allt om ett tillstånd vi ibland befinner oss i. Att få känna är det viktiga, känna av de stadier vi som människor går igenom och upplever. Hade aldrig lyssnat på texten så mycket innan Laleh sjöng den i programmet ”Så mycket bättre”. Ibland säger musiken och dess innehåll så mycket, mer än vad som är hanterbart vissa stunder.

Att få lyssna och låta musiken ta mig med i den oändliga rymden av variationer, känslor och händelser. Livet är så mycket, så mycket mer än att bara vakna en morgon för att lägga sig om natten. Tiden mellan morgon och kväll är tid som ska fyllas av innehåll. En bekant i 27 års ålder hade fastnat i sitt beroende och antog att den vakna tiden på dygnet skulle fyllas med handel och intag av droger istället för mat, arbete och normala umgängen. Hans längtan efter livet vi andra hade var stor men äktenskapet han hade ingått med drogen var starkare, och den släppte honom inte fri. Några dagar in på det nya året klarade inte längre kroppen att hantera de regelbundna intagen utan släckte den lilla låga som funnits. Önskar att han får lyssna på musik och njuta av den tid han har där någonstans där inget vet vart det är eller vad som händer. Önskar att jag ännu en gång fick lägga min hand i hans och säga att det ordnar sig om du vågar släppa taget om ditt äktenskap och lita på att vi tar dig med till livet du längtar efter. //Remington

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

En härlig kväll.

Härlig kväll med goda vänner, bonden och bonderinnan som tagit sig tid att umgås denna sista kväll i övergången mellan 2011 – 2012. God mat har frun levererat med för och efterrätt. Förrätten stod bonderinnan för, något gott i urgröpt bröd. Varmrätt att välja mellan oxfilé och älgfilé. Varm kantarellsås. Rött vin osv. Remington njuter i hela sin skepnad. Snart kommer det nya året, ett år av förväntningar. //Remington

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Tre grader varmt.

En sådan skillnad mot föregående år då kylan hade bitit sig fast i rgionen. Denna morgon har några millimeter snö landat på marken som ett tecken på att vintern finns här. Att det vita ska få ligga kvar känns inte troligt då termometern visar på + 3 grader. Ännu så länge kan lågskaftade kängor användas till de öppna ytorna utan problem. Inte ens höjderna är speciellt snötäckta. Kanske kvarstår detta minimala snödjup även efter årsskiftet då Remikngton är ledig och har tänkt sig få jaga Kronhjortar på hemmaplan. //Remington

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Åter tillbaka…..

….till arbetet efter det korta julfirandet. Är en av några som valt att arbeta mellandagarna. Fyra dagar och därefter ledighet för vila och återhämtning. Ser spåren efter stormen ”Dagmar” som dragit fram med förödande kraft för att vara i Svenska mått mätt. Naturens krafter är spännande när den gör sig gällande. //Remington

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Morgondagen bli spännande

26 december 2011. Natten har varit otroligt stormig. Klass 2 varning över hela Norrland. Alltid lika spännande att se vad naturens krafter åstadkommit. Träden ligger områdesvis staplade på varandra. Stora vackra tallar som fått vika ned sig för de krafter som släpptes lösa. Skönt var det i alla fall att huset stod kvar på sin sockel även om det skakade ordentligt i de kraftiga byarna. Vinden stannade av en del under dagen men sägs ska öka igen under natten, om än inte till samma kraft som natten innan. Morgondagen blir spännande. //Remington.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Ett försök att återvända till denna blogg.

Har varit borta så länge från Metrobloggen att jag inte längre känner igen den. Gör ändå ett försök med detta korta inlägg. Mycket att lära om sedan sist. //Remington

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Har lämnat denna blogg för gott.

Detta blir mitt sista inlägg under Metrobloggen.

Från denna dag kommer Remington att finnas på ny bloggportal. rolfremington.wordpress.com.

Med visst vemod lämnar jag denna invanda blogg för något nytt som ska byggas upp under en framtid. Fyller den inte mina förväntningar lägges allt bloggande på hyllan för evigt. Ett STORT tack till alla er som besökt mig under åren. //Remington

1 Comment

Hemma i Ljustorp

 Det fanns en man i min barndom som kom att betyda en del, han har till viss del format mig till den jag är idag. Han var ovanligt omtänksam och snäll med oss barn i jämförelse hur jag upplevde andra vuxna som ofta ställde krav och ultimatum på oss. Denna söndagskolelärare och flitiga besökare vid kapellet i Edsta var omtyckt av alla vad jag minns. Som liten visste vi var vi hade honom och att han aldrig skulle straffa oss för något ofog vi gjorde. Även om vi ibland skulle göra saker mot honom som inte var tillåtet av de vuxna.

Som alla känner till var hösten och mörkret perioden då allt spännande kunde göras och upptäckt var begränsad. Hilding var en av få som ägde underbara äppelträd fyllda med glasäpplen. Att knacka på dörren och fråga om vi kunde få plocka en kasse av överflödet var inte tänkbart, för var fanns då spänningen? Nej! Olovligt tagande var bättre när mörkret fallit. Och varför försöka plocka ett och ett för att fylla fickorna när en gren av äpplen kunde släpas iväg. Sagt och gjort! Tre grabbar hängande, gungande i grenen fick den plötsligt att brista. Saken var klar! Grenen släpades efter grusvägen till gårdens uppfart 200 meter för att gömmas bakom verkstaden där den givetvis upptäcktes dagen efter. Telefonsamtal till föräldrar, en uppsträckning i vett och etikett och livet rullade vidare igen mot nya hyss.

En dag uppsökte Hilding en av grannarnas utedass då nöden var stor. När behovet var uträttat var dörrens haspel från utsidan lagd i stängt läge. Denna händelse kom senare att av Hilding hitta på följande om oss barn. ”När ni står håller ni på att tänka ut något rackartyg, när ni går är ni på väg att göra något, när ni springer har ni gjort det”. Detta innebär att jag i nästan uteslutande av min vakna tid skulle ha utfört något rackartyg, för enligt min moster stod jag aldrig still utan sprang jämnt.

Som liten kunde jag höra honom mana på hästen med svordomar i skogen ovan huset. Hästen var inte alltid den som frivilligt ville dra timmerdoningen (doning=släde vilket timmerstockar lastades på) då den var väl överlastad för att få med så mycket som möjligt. Hilding hade antagligen mer kunskap i möbelsnickeri än att vara jordbrukare. Ingen hade så provisoriskt lagade redskap som Hilding. Vid ett tillfälle när ungdjur skulle förflyttas med vagn råkade ett djur trampa igenom den utnötta botten i vagnen. Tur var att någon medhjälpare fanns med och kunde framföra händelsen till Hilding då han mycket sällan tittade vad som inträffade bakom traktorn. Blicken var alltid riktad framåt.

Många goda minnen finns om denne man. De gånger han lyfte upp mig på det höga hölasset där jag kunde ordna mig en grop i höet, känna lukten av det torkade, värmen, känslan och ljudet från hästens hovar och senare traktorns tuffande. Sittande på de avverkade granarna som släpades ner på snön från skogen. Lukten, känslan och friheten! Det är nu många år sedan Hilding lämnade jordelivet och nya har tagit över hus och ladugård. Hästar går idag där häst har gått tidigare, skillnaden är bara färg och storlek. Den tidigare Ardennern var något att skåda, de som befinner sig där idag finns i tusen och åter tusen och ses över allt. //Remington

2 Comments