//Remington.

 Det fanns en man i min barndom som kom att betyda en del, han har till viss del format mig till den jag är idag. Han var ovanligt omtänksam och snäll med oss barn i jämförelse hur jag upplevde andra vuxna som ofta ställde krav och ultimatum på oss. Denna söndagskolelärare och flitiga besökare vid kapellet i Edsta var omtyckt av alla vad jag minns. Som liten visste vi var vi hade honom och att han aldrig skulle straffa oss för något ofog vi gjorde. Även om vi ibland skulle göra saker mot honom som inte var tillåtet av de vuxna.

Som alla känner till var hösten och mörkret perioden då allt spännande kunde göras och upptäckt var begränsad. Hilding var en av få som ägde underbara äppelträd fyllda med glasäpplen. Att knacka på dörren och fråga om vi kunde få plocka en kasse av överflödet var inte tänkbart, för var fanns då spänningen? Nej! Olovligt tagande var bättre när mörkret fallit. Och varför försöka plocka ett och ett för att fylla fickorna när en gren av äpplen kunde släpas iväg. Sagt och gjort! Tre grabbar hängande, gungande i grenen fick den plötsligt att brista. Saken var klar! Grenen släpades efter grusvägen till gårdens uppfart 200 meter för att gömmas bakom verkstaden där den givetvis upptäcktes dagen efter. Telefonsamtal till föräldrar, en uppsträckning i vett och etikett och livet rullade vidare igen mot nya hyss.

En dag uppsökte Hilding en av grannarnas utedass då nöden var stor. När behovet var uträttat var dörrens haspel från utsidan lagd i stängt läge. Denna händelse kom senare att av Hilding hitta på följande om oss barn. ”När ni står håller ni på att tänka ut något rackartyg, när ni går är ni på väg att göra något, när ni springer har ni gjort det”. Detta innebär att jag i nästan uteslutande av min vakna tid skulle ha utfört något rackartyg, för enligt min moster stod jag aldrig still utan sprang jämnt.

Som liten kunde jag höra honom mana på hästen med svordomar i skogen ovan huset. Hästen var inte alltid den som frivilligt ville dra timmerdoningen (doning=släde vilket timmerstockar lastades på) då den var väl överlastad för att få med så mycket som möjligt. Hilding hade antagligen mer kunskap i möbelsnickeri än att vara jordbrukare. Ingen hade så provisoriskt lagade redskap som Hilding. Vid ett tillfälle när ungdjur skulle förflyttas med vagn råkade ett djur trampa igenom den utnötta botten i vagnen. Tur var att någon medhjälpare fanns med och kunde framföra händelsen till Hilding då han mycket sällan tittade vad som inträffade bakom traktorn. Blicken var alltid riktad framåt.

Många goda minnen finns om denne man. De gånger han lyfte upp mig på det höga hölasset där jag kunde ordna mig en grop i höet, känna lukten av det torkade, värmen, känslan och ljudet från hästens hovar och senare traktorns tuffande. Sittande på de avverkade granarna som släpades ner på snön från skogen. Lukten, känslan och friheten! Det är nu många år sedan Hilding lämnade jordelivet och nya har tagit över hus och ladugård. Hästar går idag där häst har gått tidigare, skillnaden är bara färg och storlek. Den tidigare Ardennern var något att skåda, de som befinner sig där idag finns i tusen och åter tusen och ses över allt. //Remington

En bra dag har ofta något som inte är förstklassigt att visa upp. Denna dag var det psykiatrin som fallerar och visar sin sämsta sida. En ung människa förtvivlad, självmordsbenägen och hjälpsökande har under natten försökt skära av sig sina vener på armen i förtvivlan över att ingen tar h*n på allvar. Inte prioriterad säger psykiatrins läkare. Vem är prioriterad i detta system tänker Remington? Kanske läkaren, sköterskan eller deras bekantas barn får plats inom psykiatrins väggar, för någon annan desperat finns ingen plats. ”Vi kan tyvärr inte lägga in dig, eller påbörja en utredning, kön är lång”

”Vi hoppas att vi kan hjälpa er om ca två månader”. Till dess är det bäst att du åker tillbaka till den SiS institution du tidigare vistats på.

Vem vill tillbaka till institutionen belägen 100 mil söderut?

Vem vill transporteras av Kriminalvården och övernatta på häkten efter vägen?

Vilken förälder vill se sitt barn utsättas för detta?

Vem tar ansvaret för den unge som med alla medel vill ta sitt liv?

Detta är Landstinget Västernorrland där man betalar 140 000kr/mån under en treårsperiod för en sjukhusdirektör som omplacerats efter första året men har lönen kvar. I den nya överenskommelsen kommer han att omplaceras först i sex månader, följt av ytterligare sex månader. Utredningsuppdrag som det så fint heter och arbetet sker hemifrån, i detta fall Sthlm. Vilken sandlåda?

Landstinget där sparkade chefer kostat skattebetalarna knappt fyra miljoner det sista året. Pengar som kunnat användas för barn och unga som vill ta sina liv och tillåts göra det. //Remington

Så har veckan kommit till sin sjunde dag, söndag. Dagen som var tänkt för vila, vila för att orka med kommande arbetsvecka. När denna begivenhet lämnade människan vet jag inte men det lär vara rätt länge sedan. Kanske var det i samband med övergången från industrisamhället till informationssamhället. Matvarubutikerna såg sin chans att hålla öppet även sju dagar i veckan. IKEA var inte sen att locka kunderna ur hemmens sköna vrår till att se en soffas sköna design även på en söndag. Husmanskost i form av potatis och köttbullar kunde serveras till rimligt pris. Ett avskilt hörn för män att inmundiga en billig korv lättade upp stämningen och plånbokens läder.

Tidigare var det kyrkorna som hade monopol på söndagen och lockade besökare med bibliska texter, förmaningar och hotelser om skärselden. En sedel eller några skramlande mynt för kyrkans räkning fick även gälla som botgöring. IKEA tillsammans med andra internationella jättar har idag övertagit monopolet att få styra söndagen i den riktning de önskar. De nöjer sig inte med den gamla modellen av kollekthåv utan vill se betal och kontokort dras i kassorna. Vilodagen har blivit kapitalismens dag, en dag då så mycket som möjligt ska sugas ur innehavarens konto. Det var nog bättre med två timmar i stillhet i de stora stenkyrkorna även om text och innehåll inte kändes så verklig. Det kostade i alla fall inte en sömnlös natt efter överskridna konton, eller köp av saker vi inte visste vi behövde förrän vi kom dit. //Remington

Tvingade anställd bära tjuvskylt – får böta (metro.se) 

Smittorisken av detta Brittiska påhitt har funnit sin väg till Sverige. Eller är det svenska Dollar Store som först kommit med idén?

Dollar Store ett företag in i framtiden, eller ett företag hämtad ur forntiden? Att komma på en sådan bisarr idé som att låta snattare bära runt på en skylt som talar om att de stulit ur företaget känns långsökt. Hur gör de om den egna personalen tar ut sin löneförmån ur kassa eller butikshylla? Ska även de bära runt på skylten? Straff ska vara rättvist och gälla alla, anställd som kund. Dollar Store! Ställ denna skylt till försäljning för en tia. Idén som sådan kan exporteras till diktaturernas länder för en något högre summa, om det finns några kvar efter att revolutionerna gjort sitt. //Remington

Ett ensamt kvarvarande glas till dess nya kommit från Tjeckien. Vill inte vara utan dess underbara känsla att hålla och dricka ur. Innehållet kan variera även om ursprungsdrycken helst ska fylla utrymmet. //Remington

Dödlig mask nu i Sverige (svd.se) 

Inte roligt med denna nya fara, men inte oväntad! Kommer med den ökade invandringen av djur som endera vandrat in i landet eller smugglats. Har den nu fått fäste i de södra delarna av landet kommer den snart att finnas i de norra, med hjälp av invandrad Mårdhund.

Mårdhunden är den största faran förutom människans egna aktiviteter av smugglande. Det är just av denna anledning alla hundar från Europa behöver förtullas och avmaskas innan de landar i hemmens ljuva vrå. Finns inga utrymmen för chansning när det gäller parasiten dvärgbandmask.

Mårdhunden har påbörjat sin vandring från Finland till Sverige över isen. Föregående vinter kom en individ vandrande så långt ned som Höga Kusten i Västernorrlands län. Experter bedömde att den kommit över den frusna viken från Finland efter att studerat de utslitna tassarna. Lyckligtvis gick den i fällan och avlivades. Med tanke på den snabba reproduktion och spridning detta djur besitter är snart de norra delarna av landet bebott av detta djur.

I söder kommer de vandrande, simmande eller transporterad av människor från Danmark där de redan etablerat sig, om än i mindre skala. I Finland skjuts ca 150 000 per/år. Ca 300 000 dör i trafiken. Dom är inte få, de är många och de är spridare av Dvärgbandmask, och Rabies om det vill sig illa. //Remington

Ibland är livet som bäst! Denna morgon tillhör en sådan dag. Några centimeter nysnö har fallit under natten och delvis täckt tidigare spår av människor och djur. Som brukligt denna vinter tittar Remington ut genom det stora hallfönstret för att se om rådjuren passerat på väg till sina foderplatser. Denna morgon fastnar ögonen på ett spår där tassarna inte lyfts så högt utan bildat ett släpmönster i snön mellan avtrycken. Blicken fastnar, hjärtat står still en stund innan hjärnan sammanfattat vad ögonen sett, ett stort Lodjursspår. 

Nu är tiden knapp! Här gäller det att snabbt koka sitt morgonkaffe, äta ett par smörgåsar samtidigt som planering sker. Ska det börjas med bakspårning eller ska djuret följas i bakhasorna på dess väg genom terrängen? Beslutar mig för bakspårning till att börja med för att se varifrån det kommit och om något rådjur fått sätta livet till. Känns tomt att åka med enbart midjeväska så bössan får följa med. Liten lapp av frystejp över pipmynningen för att inte snö ska samlas i loppet. Kan inte riskera pipsprängning ifall den skulle behöva användas. Jakt på Lo får inte förekomma denna årstid men Räv finns i området och får skjutas. Gevärets medverkan på ryggen är mer en känsla än ett behov och kom aldrig till användning denna dag.

Efter att bakspårning gjorts genom tät skog på isigt underlag och branta bergssidor kändes denna del klar. Inga rivna rådjur i vildkattens spår. Återvänder mot starpunkten och följer därifrån spåret framåt. Uppför, nedför och i tät skogsterräng följs spåret envetet och beslutsamt. Ibland så trångt att skidorna inte går att svänga bland träden, ibland så halt att trädstammarna får fångas upp med hjälp av händer och armar för att bromsa framfarten.

När spåret drar brant uppför genom snötyngda böjda träd vid Svedjeberget säger den svettiga blöta ryggen, dalande energin och törst att det är dags att börja återfärden. Denna hane till Lodjur var antagligen samma individ som gästade oss för några veckor sedan och lämnade ett rivet rådjur efter sig. Den passerade exakt samma plats i diket där det tog sitt tidigare byte. Denna morgon blev utdelningen noll i detta område. Denna naturens gäst kommer snart tillbaka. Den vet var maten finns att hämta, de som Remington kostat på för att överleva vintern. Feta fina, de som finns kvar vill säga. //Remington  

Inte mycket går upp mot en solig vinterdag. Att få sätta sig ned i den soliga backen med skogen i ryggen, blunda och känna solen värma huden är underbart. Kaffe, choklad och något gott att tugga på. En liten eld att lägga bränsle på är inte fel. Snart mars månad och de fina dagarna kan läggas på varandra. En dag i taget och vi kommer dit. //Remington

Tusentals har de varit som lagt sin hand på statyn och önskat sig något. Att se den strida strömmen av människor som passerar över denna berömda bro i Prag, vika av mot denna staty för att lägga sin hand på är fantastiskt. Tro är en stark drivkraft i männskligheten, tron att denna bild ska avgöra eller göra skillnad på just denna dag. Ingen kan heller veta hur skillnaden varit för just denna person på bilden om h*n inte lagt sin hand på just denna staty, just denna dag. //Remington

Genomsnittspriset för en lunch i landet 76.30. Vad får vi då för denna tilltagna summa? Åt ute på en lite finare restaurang med gamla anor för ett par dagar sedan. Lunchpris 80kr för potatismos och köttbullar! Gången innan fiskgratäng 85kr. Kinarestaurang buffé, ris, friterat fläsk, bambuskott och pasta 80kr. Känns tungt att lägga fram betalkortet för denna fattiga kost, ibland upplagd på tallrik ibland självserverad.

Snabbmatskedjorna gör blomstrande tider. Hamburgare, Pizza och Thaimat ”Take away” ordninggjord i billiga Friggebodar och mobila vagnar placerade i kanten av ordinarie handlare. Mättnaden är näst intill lika bra av en hamburgermeny som av lunchkökets billiga ingredienser. Skillnad kanske är näringsinnehållet. Ibland styr ändå börsens och inte magen. //Remington