På nyhterna har vi sett resportage om inställda operationer i sjuvkården, p g a blodbrist. För några veckor sen fick jag inte lämna blod på blodbussen i Täby, för att mitt järnvärde var två streck under lägre gränsen.

Är det för blodkvalitén, eller för min skull? frågade jag. Kvinnan som tog hand om mig svarade,  för Din skull, vi vill att Du ska klara av dagen.

Jösses sade jag, jag dimper inte, är i otrolig god form, jag tränar styrketräning tre gånger i veckan. Gör ett undantag!

Det går inte sade kvinnan, jag måste följs socialstyrelsens regler. Nu hade hon intagit en pose av myndighetsperson.

Det är väl bara att käka lite järnpiller, sade jag. Det är emot reglerna, då stänger vi av Dig, sade kvinnan.

Du får komma tillbaka om ett halvår o kolla järnvärdet. Ett halvår! sade jag.

Ja, det är ingen idé tidigare och om Ditt järnvärde då är för lågt är det lika bra att vi stänger av Dig.

Vilken trevlig attityd, inte ett ord att jag kanske borde prata med min husläkare om vad det låga järnvärdet kan bero på, eller vad jag ska göra åt det.

Jag riktigt kände hur denna grötmyndiga kvinna njöt av att kunna få bestämma över och tillrättavisa mig.

När jag gick ut ur blodbussen, kände jag mig som en pestsmittad, eller som om jag knarkat och försökt lämna blod.

Är det så man vill få nya blodgivare? Vid andra tillfällen har jag alltid bliviv mycket trevligt bemött när jag lämnat blod.

Det var länge sen jag lämnade blod, har inte passerat någon blodcentral vid rätt tillfälle. De har mitt mobilnummer, kan de inte skicka ett sms när blodbussen är i mina hemtrakter och det ser att jag inte lämnat på länge? I stället får jag ett brev där man säger att om jag inte lämnat blod inom tio veckor så kommer jag inte kallas igen…

Många människor föredrar att ha en falsk, flinande men trevlig skitstövel till vän, hellre än att ha en riktig vän, som kanske är lite kantig.

När de sen råkar ut för en tragisk händelse, så beklagar de sig över att ingen av vännerna  bryr sig!. Att ingen av ”vännerna” var en riktig vän. Men det var ju Du som valde vännerna, Du gick ju bara efter ytan, vilka som log och var trevliga!

De som kanske var lite kantiga och odiplomatiska dem valde Du bort, för de var ju så ”otrevliga”, sade som det var och sade saker som de menade. De kanske någon gång hade fräckheten att ifrågasätta Din åsikter eller göranden.

Huvaligen, nej sådana vänner ville Du inte ha. Du ville ha vänner som alltid håller med Dig! Du ville ha såna som smeker Dig medhårs, bäddar in Dig i sockervadd, t o m ljuger för Dig, om det krävs, för att Du skulle kunna få medhåll.

Att Dina vänner skulle ha en moral och etik, ett genomtänkt värdesystem, att hålla vad de lovade och ställa upp för Dig, nä, sådan trams, det brydde Du Dig inte om. Du ville att de skulle vara trevliga och prata om oväsentligheter, hellre än sådan som berör.

Är Du nöjd med ett sådant liv? Är det vad Du vill ha? Yta i stället för djup, falskhet i stället för äkthet,  vacker tal i stället för handling.

Var det det valet Du gjorde och sen på gamla dar tänkte, ”blev inte livet mer än så här, det fattades något…”??

Jag har misst mina två bästa vänner. En av dem har tappat fotfästet i tillvaron, psykiskt och i vardagen, fastnat i fixa idéer och ruinerat och spräckt sin familj. Saknar insikt, slutat höra av sig, verkar det som.

Den andre, säger att allt är bra, men vi umgås inte längre, för att han behövde ”markera distans”.  Men vill inte tala om för mig varför. Förut alltid otroligt hjärtlig, nu sista (?) gången vi sågs, kylig o distanserad.

Väldigt tråkigt och sorgligt är det för jag tycker så mycket om dessa personer. Varför får jag inte en chans? Varför är allt så svart och vitt. Alla gånger jag varit juste, hjälpt till med saker och givit översvallande beröm, det räknas inte. Det enda som räknas är mina misstag, de är tydligen oförlåtliga, tråkigt…

Men det positiva är att jag lyckats vara i nuet och inte gräva ner i mitt medberoende och…

In kom ”Petta” min vän, som visat sig besitta ofattbara djup som människa och som förstår och kan förklara för mig vad jag går igenom och en människa som det går att prata med, helt underbart!

Varför har så många, så svårt att prata om saker?

Jösses, halv tolv, dags att släcka…

Skulle byta en punkterad innerslang på cykeln. Tänkte att däcken såg ganska slitna ut, men de håller kanske sommaren ut,  jag byter slang, fast det är det värsta jag vet, kränga av däcket och än värre kränga på det igen.

Det finns ju verktyg, men de kan jag inte använda när jag kränger på däcket, då brukar jag klämma hål på den nya slagen.

Krängde och krängde, men fick inte på sista biten, ofattbart. Knackade på hos grannen under, han är mycket kralligare (och klokare) än jag, han gav upp rätt snart, ”det går inte”.

Jag provade ett tag till, till slut tog jag verktygen och fick på däcket och mycket riktigt, hade klämt hål på slangen. Det blir att åka till cykelhandlaren…

Förspillt 1,5 timmar och blev tvungen att dammsuga balkongen, suck…

Inte blev det någon gympass heller, mina händer är bokstavligen skinnflådda. Har droppat vodka på de rinnande såren.

Lärdom, fortsätt inte med en metod som ej fungerar!

Jag lyckades inte få bli sommarpratare i år heller, konstaterar jag bittert och magsurt, trots att jag har talets gåva och en vass penna.

Jag skulle inte sagt något, om SR inte presenterade så många nollor.

Personer som inte kan skilja på personligt och privat och berättar på ett pinsamt, plumpt och vulgärt sätt om sitt sexliv. Allting är kryddat med en mängd svordomar, som om det skulle göra anrättningen mer smaklig.

Vart har självkritiken tagit vägen? Varför vill man göra ett sommarprogram, om man inte har något att säga????

Ett lysande undantag var Erika Bjerström som är Europakorrespondent på Svt. Jag mailade till henne och tackade för ett lysande program, med humor, intressanta erfarenheter, välformulerat och med stil, klass och ett trevligt språk.

Men, kära redaktion för Sommar, med några undantag, vilka är kriterierna? Det viktiga verkar vara att man är kändis, inte att man har något att säga, trist…

Jag förstår mig inte på ytligheten i det sociala livet. Varför säger vi inte som det är? Varför låtsas vi?

Narcicissm tyck vara vad som gäller för dagen, i par- såväl som i vänskapsrelationer. Kasta bort partner eller vännen om hon/han inte omedelbart uppfyller Dina behov och kan läsa Din tankar (krav).
Skulle en gammal vänskap vara värd att man lägger tid på och reder ut problemet? Nej, gudbevars, det kan ju vara jobbigt och obehagligt, det är bättre att säga att allt är bra och sluta umgås.

Det gäller ju att UNDVIKA obehag, eller hur?

Kafka skulle nog gillat denna dialog, eller är det en monolog?

A: Är vi fortfarande vänner?

B: Ja, det är vi.

A: Men vi umgås ju inte längre?

B: Jag behövde lite distans.

A: Men hur kan vi vara vänner om vi inte umgås längre?

B: Jag har ju sagt att vi är vänner, men jag behöver vara ifred,

A: Kan vi inte prata om saken? Tala om vad jag har gjort för fel!

B: Du har inte gjort något fel…

A: Men det är inte som förr, hur kan man vara vänner om man inte umgås längre? Kan Du inte berätta vad som är fel?

B: Jag har inte tid, jag måste jobba nu.

A: Om Du har fimpat mig, så säg det, men låt mig åtminstone få veta varför!

B: Jag har inte fimpat Dig

A: Men vi hörs ju aldrig av?

B: Allt är bra, jag har inte tid längre, Du får gå nu…

Jag ber om ursäkt för att jag inte förmått att vara en tillräckligt bra vän till Dig.

Jag ber om ursäkt för att jag inte ägt förmågan att ge Dig den största gåvan, att acceptera Dig som du är.

Jag ber om ursäkt för att jag kritiserat Dig. Ord kan skära som knivar och de kan aldrig tas tillbaka, aldrig göras osagda. Jag ber om ursäkt i fall jag inte respekterat Din integritet.

Jag ber att Du ska se att det finns gott också i mig, att jag inte är någon ond människa.

Jag hoppas att Du vill minnas alla trevliga möten vi haft.

Jag hoppas att Du vill minnas det beröm jag givit Dig och förlåta mig för den kritik jag utdelat.

Jag vill tacka Dig för att Du korsat min väg, för alla skratt Du givit mig, all glädje Du spridit, för Din generositet och den värme Du visat mina nära, för att Du sprider ljus på denna jord, för den hjälp Du givit mig och för att Du givit mig gåvan att ta emot min hjälp, för så många trevliga minnen, så många trevliga, riktiga möten, så många upplivande, livgivande och andliga samtal – som jag så länge Gud låter mig vandra på denna jord kommer att minnas med värme, ljus och kärlek och förhoppningsvis utan sorg.
Framför allt vill jag tacka Dig för att Du har varit en nära vän, en stor gåva, som många människor aldrig får uppleva under en livstid…

Känner mig något mör. I helgen har jag planterat om alla krukväxter och fortsatt att torka av överskottsolja från balkongmöblerna som jag behandlade förra helgen. Nu är det äntligen klart, så jag kan njuta av min underbara balkong som går över både vardagsrum och kök, med utgång från båda. Det enda som solkar trevnaden är motorvägsbruset, jag bor i Grindtorp, precis före Täby Galopp, när man kommer från stan. Motorvägen är verklikgen en sanitär olägenhet, den borde grävas ner.

Körde ett riktigt bra styrkepass på gymet idag, hälsade på Morsan och åt sen lunch.

Apropå blommorna, otroligt vilken energi det ger, att fixa till något som jag borde gjort för länge sen, det ger energi att göra andra saker och lär mig, att skjuta upp saker, det konsumerar enorma mängder energi.

Nu är det dags för nästa ”surdeg”, deklarationen och hela årets bokföring, som jag alltid gör samtidigt. Har rensat en pärm för 2008, håller på med rörelsens pärm, att plocka ut underlag, sen väntar summering och åter summering. Som tur var sitter alla papper prydligt insorterade i pärmen, men tänk om jag hade gjort bokföringen löpande…

Det verkar som det börjar lossna i min verksamhet, har ett par företag på g, som förhoppningsvis kommer köpa hemsida av mig. Livet är spännande! Det är verkligen otroligt stimulerande att ha en egen verksamhet, även om jag måste dra in fyra, fem gånger mer pengar än jag gör nu.

Rensa cookies, säger Metrobloggens support när jag loggas av hela tiden! Jag rensar cookies, det hjälper inte. Det visste jag redan innan, de är den p-ss dåliga funktionaliteten.

Ska se om det funkar nu. Har haft en underbar vecka. Ett stycke mirakel. En person som jag haft ett samarbete med som nu är avslutat var skyldig mig 1.000:-. Det har han smitit undan hela tiden, jag skrev ett brev till honom för ett och ett halvt år sen, ingen reaktion. Nu kom det ett mail, vill minnas att jag är skydlig Dig 1.000:- Vilket konto kan jag sätta in dem på? Vad har hänt med karln?

Börjar få riktig bra stuk på mina bokningssamtal nu. Tänk att det tog nästan två år för mig också att fatta att jag inte ska spilla tid på fel prospect. Så nu är det bara disciplinen, volymen samtal måste upp.

Igår och idag har jag slipat av balkongmöblerna med sandpapper och oljat in dem o planterat pelargoner i balkonglådorna. Samt skurat det äckligt snuskiga balkongolvet med fågelskit och smuts. Vilket jobb. Hade tänkt byta jord i blomkrukorna inomhus men det hanns inte med, får bli nästa helg.

Hälsade på morsan, snabbvisit o käkade middag. Kvällen avslutade med ett AA-möte i Täby. Det var helt underbart, jag har inte varit på möte på en månad. Mötet avslutas alltid med att vi står i en ring, håller varandra i händerna och läser sinnesrobönen. Idag kändes det stort, jag blev rörd och ögonen tårades. Sen hoppade jag upp på min 12-växlade Nishiki med bockstyre för den dryga halvmila cykelturen hem. Det är en sån frihetskänsla och kick att cykla på en sådan cykel. En underbar dag, dags att kasta mig i säng.

Får se om det här går att publicera nu…kopierar för säkerhets skull…

”Nu ska vi tillsätta en utredning för att ta reda på vad vi beslutat.” Underbart Wanja, det stod i protokollen, det stod AMF:s årsredovisningar, men Du ”känner Dig lurad”.

Har hon sovit, eller inte fattat någonting? Har man inget ansvar som ledamot? Thunhammar förtjänar också en känga, hur kan man rösta igenom sådant.? Är det någon som på allvar tror att utlandet vill ha svenska direktörer? Löjligt, klia varandra på ryggen o rösta igenom feta avtal.

Direktörsvälde, kallas det, i brist på starka aktieägare.

Gud måste haft humor, när han skapade denna planet. Är inte allt en komisk teater?

Stackars Annika Falkengren, hur ska hon klara sig på bara sju miljoner. Ska hon handla på Sparlivs?