Vi närmar oss årets slut, 2009 ska ringas ut.
Men jag vill inte riktigt släppa taget.. Det har på många sätt och vis varit ett bra år men förlusten av min vän Klas överskuggar detta och lägger sig som ett tunt lager av damm över alla de fina händelser som varit. Kanske jag borde ta tag i allt, och kanske jag bara behöver prata mer om det som hänt, men varje gång jag tar upp det så gör det bara mer ont. Men att gå vidare och glömma går ju inte heller, det vet vi ju allihop. Jag tror egentligen att det finns en lösning, men för den lösningen måste man vara två, och jag vet att det inte är tal om på lång tid. Vi får se vad som kommer att ske.
Julafton kan vara stor del i att jag just nu går runt som i en dimma och inte riktigt känner någon glädje. Men på något sätt känner jag en frid som lägger sig i mitt bröst. Det gjorde inget att jag grät i kyrkan för alla förstod, jag visste att dom skulle förstå, mitt enda mål var att klara av min solodel sen fick det gå som det ville vilket det ju också gjorde. Snart kommer änglarna att landa, kommer för all framtid att förknippas med dig Klas, men någon gång i framtiden kanske det kan ses som något riktigt bra. Något som ändå gör dig levande. Det är otroligt vad jag saknar dig, jag önskar att du var här.
Nu ska jag snart gå och lägga mig lite på spikmattan jag är ägare till sedan paketet den låg i under granen öppnades av mig igår. Ja, den är helt klart årets julklapp! Ska börja förbereda mig för detoxen imorgon, och kolla upp hur mitt träning&hälsoår ska få sin början..
Det är det 2010 kommer att stå för. Iallafall början av det
Vi får se, inga nyårslöften här inte, då vet man bara att det kommer att misslyckas. Men jag ska inte misslyckas, det ska gå precis som jag vill. Sedan börjar jag jobba den 8 januari. Det kanske också kan få min tillvaro att bli som den borde vara igen!
Nog om detta nu, sov gott.


