Finansmarknadsminister Peter Norman vill ställa högre krav på svenska banker än vad överenskommelsen Basel III stipulerar. Det betyder i klarspråk att Sverige kommer att ställa högre krav på kapitaltäckning än vad som kommer att gälla för utländska banker. Det betyder i sin tur att svenska banker måste ha mer eget kapital i förhållande till utlånat kapital vilket i sin tur kräver högre räntor mot kunderna för att lönsamheten inte ska försämras. Alternativet är givetvis att svenska banker får leva med sämre lönsamhet än utländska banker. Det ger svenska banker en konkurrensnackdel. Så varför vill då Peter Norman och finansminister Anders Borg ställa högre krav på svenska banker?
Jo, de menar dels att det behövs för att skapa ett stabilt banksystem som inte tar högre risker än vad som är hållbart och dels att svenska banker blir mer säkra och att de därmed får bättre kreditbetyg av kreditvärderingsföretagen, det i sin tur leder till lägre upplåningskostnader. Okey, men om det nu är så varför har inte svenska banker redan infört dessa regler frivilligt?
I grunden har Peter Norman och Anders Borg rätt, man ska inte kunna låna ut mer pengar än vad man har täckning för. Men så länge vi har ett system där man hela tiden kan trycka upp nya sedlar utan att koppla dem till något produktivt värde, symboliserat av en guldmyntfot eller någon liknande ädelmetall, kommer hela systemet bygga på att banker lånar ut mer pengar än vad som egentligen borde existera om sedlarna verkligen hade ett reellt värde.
Och varför ska svenska banker straffas? Det var ju amerikanska banker som gav startskottet till finanskrisen. Det var isländska banker som skapade stor oro i Europa och det var baltiska, grekiska, irländska, portugisiska och spanska banker som följde efter. Förvisso spekulerade Swedbank och SEB en massa pengar i Baltikum utan att ha full koll på kapitaltäckningen (eller också struntade de i att hålla koll på den), men de har ju i praktiken själva ordnat upp situationen, även om den statliga garantin var nödvändig för att inte hela det ekonomiska systemet skulle riskera en kollaps. Då borde det ju i logikens namn vara isländska, irländska, grekiska samt tyska och franska banker som förlånat sig på grekiska konsumtionsfester som ska få högre kapitaltäckningskrav. Inte svenska.
Men missförstå mig rätt, jag vill precis som Anders Borg och Peter Norman ha högre kapitaltäckningkrav för att undvika att skattebetalare ska riskera att betala notan för nästa kasinoyra. Men då ska de hårda reglerna gälla alla, på en fri marknad ska spelreglerna vara lika för alla.
Ännu mindre logiskt blir det när Peter Norman ska besvara hotet från Nordeas ordförande Björn Wahlroos om att flytta bankens huvudkontor från Sverige om Alliansregeringen genomför sina planer på hårdare krav på svenska banker.
Då låter det så här:
”Det är en klassisk konflikt mellan allmänintresset, som vi alltid företräder, och ett särintresse, där bankerna ser till att aktieägarna är nöjda. Då kommer man fram till olika slutsatser.”
Låt oss bortse från lögnen om att Alliansregeringen alltid står på allmänintressets sida. Ipred-lagen som innebär att upphovsrättsorganisationer upphöjs till polismyndigheter visar med all tydlighet att det inte alltid är allmänintresset som styr.
Det Norman säger är att det inte ligger i vårt allmänintresse att Nordea har sitt huvudkontor i Sverige, trots att svenska staten fortfarande är delägare i bolaget. Han säger också att det tidigare argumentet att det gynnar svenska banker bara var skitsnack. Eller menar Norman att han är en bättre affärsman än Björn Wahlroos?
Slutsats: Peter Norman anser att det ligger i vårt allmänintresse att jaga ut svenska företag från den svenska marknaden och att svenska banker har misskött sig mer än isländska och amerikanska banker.
