Nej, inte denna gången och inte blev dom inblandade i detta… (som väl var).
Bussminnen från barndomen – Eller vad som hände med några skrotade biljettmaskiner och ett antal sopsäckar som ett bussbolag dumpade på soptippen utanför byn.
Jag var en bov, en riktig jättebov. Jag har nämligen tjuvåkt med bussen, och det fick man ju inte göra, det var ju rent av krimminelt. Att jag dessutom fixade så andra kunde åka, gjorde inte precis saken bättre. Det bevisar ju bara att jag var en riktig bov. Och bovar skulle ju haffas och därpå straffas det vet ju alla, eller hur. Och straff uteblev inte, även om det inte blev utdelat av rättsväsendet.
Så nu när brottet är preskriberat är väl lika bra att krypa till korset och berätta om vad som egentligen hände och hur det kom sig att jag och andra tjuvåkte med bussen när jag var 12 år…
Jag och mina föräldrar och syskon bodde ute på landet en bra bit utanför centralorten. Jag och mina syskon åkte således buss när vi skulle till skolan och vi hade terminskort.
Vi var också vana vid att cykla eller gå om vi skulle hälsa på någon granne eller någon annanstans.
Vi var vana vid att leka själva när vi hade gjort det vi skulle varje dag.
Vi odlade potatis och grönsaker och vi hade kaniner och höns samt gäss och ankor samt en gris. Ett tag hade vi också en get och två killingar. Vi ungar skulle bl.a. samla in gräs och hjälpa till med allt möjligt, så vi hade en hel del att göra. Vi gjorde rätt mycket saker som när jag och en av mina bröder hade byggt en lådbil av delar från en barnvagn och några brädor vi hade hittat. Det gick att bygga lådbilar av barnvagnar på den tiden, men dagens barnvagnar håller inte för sådant. Vi skulle även hämta mjölk varje dag som vi köpte av grannen och jag och min broder tog naturligtvis lådbilen och körde till grannen. En gång välte vi med lådbil och tre liter mjölk så resten av den dagen blev det husarrest.
Nu var det inte lådbilar och spilld mjölk jag skulle berätta om utan jag skulle berätta om hur det blev att vi och en del grannars barn tjuvåkte med bussen.
När vi åkte buss till och från skolan hände det ganska ofta att jag och några av mina skolkamrater satt längst bak i bussen och spelade skitgubbe.
En dag lade vi märke till att det fanns nya biljettmaskiner på bussen och vi pratade om det. En av mina skolkamrater sa att det hade slängts en del grejor på tippen som låg en bit utanför byn. Jag sa att jag skulle cykla dit och kolla om det var något roligt att ha.
På den tiden dumpades avfall och annat skräp ut på tippar lite varstans och det var hur lätt som helst att ta vad man ville där eftersom det inte fanns några staket.
Så den efterföljande helgen cyklade jag till tippen med min cykel och en mjölkkärra som jag hade lånat av grannen.
Där hittade jag gamla biljettmaskiner och säckar med verktyg och annat.
Jag tog med mig en biljetmaskin och några verktyg och cyklade hem och berättade om det för två av mina bröder.
Så vi cyklade till tippen och hämtade alla biljettmaskiner och alla verktygen.
Vi kollade alla säckarna och hittade även en massa oanvända klippkort och några klipptänger och en vev som vi tog med oss.
Väl hemma så gömde vi alla biljettmaskinerna (utom en som vi bar upp på mitt och brorsans rum) i vedboden bakom en stor hög med ved.
Klippkorten och verktygen gömde vi i en låda under sängen på mitt rum.
Det dröjde inte länge förrän vi hade fått i gång biljettmaskinen och kunde trycka ut biljetter.
Vi klippte ut ett papper så det var lika stort som ett klippkort och stoppade det i biljettmaskinen och vevade på veven.
Det blev en stämpel på pappertet så vi jämförde med ett klippkort.
Vi såg stämpeln satt rätt men vi ville kolla med ett använt klippkort så vi skulle försöka hitta ett i en av papperskorgarna på bussen när vi åkte till skolan.
Vi gömde därför biljettmaskinen och de andra sakerna bakom andra prylar vi hade på rummet innan vi la oss.
Dagen efter, När vi tog bussen till skolan kollade jag och mina bröder papperskorgarna om det fanns några använda klippkort där och min broder hittade ett som var rivet i två delar.
Han stoppade det i fickan.
När vi kom hem så jämförde vi stämplarna och ställde in rätt pris och datum innan vi provade på ett klippkort.
Dagen efter smusslade jag ner klippkortet i väskan hos en dam som brukade använda klippkort.
De nästföljande dagarna satt jag längs fram för att se om bussföraren skulle märka att damen åkte på ett klippkort med stämpel från en gammal biljettmaskin. För säkerhets skull hade jag gjort ett litet märke på båda sidor om klippkortet.
Bussföraren märkte ingenting och damen trodde att hon hade glömt att använda kortet tidigare.
Så vi tryckte upp fler klippkort och började åka på dem (försiktigt i början så det inte skulle väcka misstankar) och snart var det ingen som brydde sig om att vi åkte så mycket buss. Klippkorten såg ju riktiga ut.
Vi delade ut klippkort till andra kompisar så de kunde åka och ingen verkade bry sig.
Det hela fick dock ett abruppt slut då min pappa hittade ett halvt använt klippkort.
Det blev rumsarrest hela helgen utom när vi skulle sköta våra sysslor.
Han hittade aldrig resten av klippkorten och vi åkte bara i bland tills klippkorten var slut.
Vad hände då med biljettmaskinerna? kanske någon undrar.
Jo, Det var en broder som ville se hur en biljettmaskin fungerade så han skruvade sönder den och för att sätta ihop den igen så skruvade han sönder de andra för att se hur den satt ihop med resultat att alla blev sönderskruvade…
Så summa summarum: Tjuvåk INTE med bussen, förr eller senare får du skit för det…
Vänligen Professor Kronvrak.
.gif)
.gif)
