Jag var en bov, ja en riktig jättebov.
Jag hade nämligen blivit bekant med en kille ( som visade sig vara en riktig bov ) som hade blivit vän med en av mina systrar.
Jag fick veta att han hade gjort en del saker, ( Men vem har inte gjort det? Jag har själv fått böta för att ha åkt sjuss på moped, så jag har väl inte så mycket att säga ), men han lovade bot och bättring så jag ville vara hjälpsam.
Jag var därför ofta och hälsade på honom för vi hade många gemensamma intressen: Bla.a. datorer ( jag hade en comodore VIC20 som vi kopplade till TVn ).Jag ville att han skulle leva lagligt.
Han hade en gammal bil som han körde med och vi var ute och åkte ibland och han hade kört upp mig till lassarettet när jag fick större besvär av min astma.
En dag kommer han och säger att han vill jävlas med polisen ( Dom hade tagit hans körkort vilket jag inte hade fått reda på ) men jag tyckte inte att det var så lämpligt med tanke på att polisen tidigare varit hemma hos mig och gjort husransakan efter att en broder hade stulit en skrotad växellåda på soptippen. En annan broder hade skrivit en hiskelig insändare om saken i lokaltidningen. ( Som jag har anonymiserat och skrivit om i då-form och lagt ut på denna blogg. )  Till slut gav jag med mig ( efter mycket tjat ) och föreslog att vi skulle måla om hans bil på ett sätt och med en färg som mig veterligt ingen bil har blivit målad med.
Han tyckte det var en bra idé och med enastående nit skred vi till verket.
Först slipade vi hela bilen och torkade av den.
Sedan sprayade vi klarlack på bilen och innan den hade torkan hällde vi på fin sand och lät det torka. Vi borstade bort lös sand och sprayade ett lager till med klarlack och innan den hade torkat hällde vi på mer fin sand och lät det torka.
När det var tort borstade vi av lös sand och sedan tog vi en burk med FALU-rödfärg och blandade i lite linolja.
Vi kokade upp färgen och målade bilen medan färgen ännu var varm.
Färgen fäste bra på den sandiga ytan på bilen och vi var väldigt stolta över resultatet.
Var han än parkerade bilen kom folk ( även en del poliser ) fram och kände på färgen och kunde konstatera att den satt fast.

Så en dag när jag var hemma hos honom så fick jag ett stort astma-anfall och förlorade medvetandet.
Han släpade mig ut i bilen som stod bakom huset och la mig i baksätet.
Sedan startade han bilen och körde ut på vägen mot stan till lassarettet.
Polisen som hade tagit hans körkort visste att han körde med bilen då och då hade en patrull i närheten som följde efter honom ( oss ). ( Jag fick veta vad som hände i polisbilen för någon hade spelat in det på band från polisradion och därför kan jag redogöra för detta . )
En av poliserna ( Känd som ”Grisen” – han  var mycket nitisk – och hade en gång vunnit en gris i ”Gissa griens vikt” ) tar mikrofonen och anropar stationen (  Han håller mikrofonen helt in till munnen så det hörs bara ett mumlande ) : Vi – mummel – mummel –ter mummel-bil mummel-mummel!. medan kolegan kör.
Dom på stationen svarar: Var god repetera.
Polisen ( ”Grisen”) säger: Vi – mummel – mummel –ter mummel-bil mummel-mummel i mum-tjugo.
Dom på stationen svarar: Vi hör inte! Var god repetera!
Polisen ( ”Grisen”) skriker: Vi – mummel – mummel –ter prof-mummels mumla-bil mummel- mummel i mum-tjugo.
Kolegorna på stationen svarar: Om herr NN ( skall inte tolkas som ”Nöff Nöff” ) ville låta bli att svälja mikrofonen så skulle allt höras mycket bättre! Var god repetera!
Uäff! skriker polismannen ( ”Grisen” ) och slänger över mikrofonen till kollegan som  tar den och rapporterar: Just nu svänger Professor Kalkyls röda bil in på akuten och vi följer efter! samtidigt som han kör.
Samtidigt hör man hur polismannen ( ”Grisen” ) mumla i bakgrunden: Vadå, svälja mokrofonen!… mummel mummel…
När polisbilen stannat rusar poliserna ut och ställer sig och blänger på oss samtidigt som personal från akuten kommer rusande och tar ut mig ur bilen.
Polismannen ( ”Grisen” ) säger: Jahapp, Jahapp, Så var vi där igen! samtidigt som han bankar sig själv med batongen i näven.
Den andre polismannen  ( kolegan ) säger: Tänk om den där killen verkligen är sjuk?
Vi får gå in och kontrolera den saken. svarar polismannen ( ”Grisen” ) och tillägger: Du ska köra hem bilen så kommer jag och hämtar dig sedan,
Det skall bli. svarar kollegan och meddelar stationen.
Jag kom under vård och klarade mig  tack vare att han ( den kimminelle ) hade kört ner mig till lassarettet  och han slapp åtal för olovlig körning.
Poliskolegan körde hem hans bil och han ( den kriminelle ) blev hem-skjutsad av polismannen ( ”Grisen” ) sedan denne hade fått veta hur det gick med mig.
Jag fich senare kasettbandet, men det förstördes i branden som ödelade mitt barndomshem och än i dag händer det att vissa äldre poliser kallar mig ”Professor Kalkyl” men det är inte ofta…

Vänligen Professor Kronvrak

PS. Jag måste väl erkänna att jag förtjänade det med tanke på att en del saker jag har gjort i mina dar… DS.

PPS.

Alla Kronvrakbloggarna…
http://www.metrobloggen.se/kronvrak  Den förstahttp://www.metrobloggen.se/likaarbete  Lite mer om mig…http://www.metrobloggen.se/hamina Amina Huseins Blogghttp://www.metrobloggen.se/hedern Om hederskultur…http://www.metrobloggen.se/friatanken Öppen Blogg…http://www.metrobloggen.se/ryckteut Polisen….http://www.metrobloggen.se/idemakare Idér….http://www.metrobloggen.se/piratebay Om downloads…http://www.metrobloggen.se/facebook Akta dina bilder… DDS.