Just det… Getingbon… Vem fan kan få för sig att stjäla getingbon? Och från polisen desutom?
Och dessutom tjäna pengar på det?

Jag gjorde det i alla fall och jag måste erkänna att jag var en riktig skurk, men farbror polisen gjorde också fel som glappade trut och tog betalt när han inte skulle det.

Det är väl lika bra att berätta vad som egentligen hände och varför farbror polisen blev bestulen på getingbon.

Jag bodde i mitt barndomshem på landet där jag växte upp och trivdes där.
Jag hade ofta besök av syskon och vänner som kom och hälsade på och eftersom jag hade svets och annat så gjorde vi ganska många saker tillsammans.
En gång hade det varit inbrott i garaget och en del saker hade blivit stulna.
Tjuven hade brutit upp en dörr in till förådet bak i garaget med en kofot och tagit en del saker.
Tjuven eller tjuvarna hade lämnat kvar kofoten så vi rörde ingenting och ringde polisen.
Dagen efter kom 2 poliser för att undersöka brottsplatsen och min brorson (som var i tusenfråge åldern)  var på besök gick fram till poliserna och pratade med dem.
Poliserna som var vänliga svarade på alla hans frågor och vi hörde följande samtal:
”Hej. Vad gör ni?”
”Hej. Vi är poliser och vi vill veta vem som har varit här och stulit saker.”
”Varför då?”
”Tjuvar ska inte stjäla saker och vi ska ta dom som stjäl andras saker.”
”Hur vet ni vem som stjäl andras saker?”
”Det vet vi inte, men det vill vi veta.”
”Hur då?”
”Om du står där och inte rör någonting så skall vi visa dig vad vi gör och varför vi gör det.”
Poliserna visade hur man tar fingeravtryck (på kofoten) och undersökte den uppbrutna dörren.
De fotograferade inne i förrådet och dörren och undersökte om det fanns fingeravtryck och andra spår.
De pratade sins emellan och min brorson lyssnade noga.
När de var färdiga frågade min brorson: ”Vet ni vem som har stulit sakerna?”
”Nej, Vi vet inte vem som har stultit sakerna, men vi skall ta de spår vi har hittat till polisstationen så dom kan se om tjuven har varit någon annan stans.”
”Vi vet hur tjuven har gjort.” sa den andra polisen.
”Hur då?”
”Dom har tagit den här kofoten och brutit upp dörren så här…”
Poliserna visade med kofoten hur tjuven hade brutit upp dörren.
”Jaha, Han kofotade sig in…”
”Ja, det kan man säga” sa poliserna och skrattade.
Min brorson sa ”Hej” och sprang till sin mamma och berättade vad som hänt.
Poliserna gjorde sig klara och körde i väg.

En tid därefter kunde man läsa detta lilla samtal i skvallertidningarna och att honorar hade skickats till polisen som hade skrivit det.
Nu får en tjänstgörande polis inte ta emot honorar eller annan ersättning från press eller annan så länge han eller hon är anställd som polis även om polisen har meddelande frihet om det kan ske utan att det drabbar någon part (i det här fallet oss som hade drabbats av inbrott).
Jag kontaktade polisshefen och frågade om inte den tjänstgörande polisen hade brutit mot reglerna eftersom han hade tagit emot honorar.
Polisshefen höll med om det, men sa att: Det är för litet att ta upp. jag kan inte göra mer.
Jag tyckte inte det och gick därifrån för jag hade fått en idé.

Den sommaren tjänade jag lite extra (svart) på att åka runt med moped och ta bort getingbon hos folk och letade reda på var polismannen bodde.
Sen la jag en lapp i hans brevlåda där jag erbjöd mig att ta bort getingbon mot betalning.
Hans fru som hittat lappen i brevlådan ringde mig och vi kom överens om att hon skulle hämta mig och min utrustning.
Hon hämtade mig på överenskommen tid och vi körde hem till henne.
Hans fru berättade för mig att han var på tjänstgöring och att hon skulle visa var getinbona fanns.
När vi kom hem till henne tog jag på mig mina hemma gjorda skyddskläder och plockade fram min utrustning.
Därefter avlägsnade jag tre getingbon i skjulet och ett i garaget samt två i vedbon.
Dessa getingbon med avdödade getingar lade jag i en stor svart säck medan hans fru höll sig på behörigt avstånd.
Sedan avlägsnade jag ett getingbo på vinden i bostadshuset och var därmed klar med arbetet.
Även detta getingbo la jag i den svarta säcken.
Denna svarta säck lade jag i bagageutrymmet i bilen för jag skulle ta den med mig.
Hans fru körde mig hem och gav mig bra betalt för att jag tagit bort alla getingbon.
Hon frågade mig vad jag skulle med säcken med getingbon.
Jag sa att jag hade fått en idè och att hon skulle vänta och se.
Jag bad henne hålla tyst om saken för alla och att jag skulle berätta mer sedan.

När hon hade kört tog jag säcken med getingbon in i garaget och ställde den där.
Dagen efter köpte jag genomskinlig gjutplast och sedan tillverkade jag smycken av gjutplast med ingjutna getingar.
Jag tillverkade både armband och halsband.
Dessa sålde jag till skolelever som tyckte att smyckena var tuffa och jag lät även skolelever som jag kände sälja till andra skolelever. För att många skulle köpa kallade jag dom Polisgetingar.
På detta sätt spreds det till många skolor…
Efter en tid så hade polimannens grannars barn köpt getingsmycken och polismannen undrade vad som egentligen hade hänt.
Hans fru berättade att hon hade låtit någon ta bort alla getingbon i garaget och skjulet och vedbon samt huset.
Hon berättade att hon inte för sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att denna någon skulle göra smycken av dessa getingar och sälja till skolbarn.