När farbror polisen glömde bort att komma ihåg att han inte fick glömma bort att komma ihåg att han hade dåligt minne.
Eller den sanna historien om ett bensinkort på villovägar och en polisman på tjänsteuppdrag i en annan landsända och en ärlig (men skämtsam) mopedist.
Jag var ute och körde moped (på den tiden när jag hade moped så körde jag moped) och jag hade kört så mycket att bensinen var nästan slut så jag körde in på JET-macken för att tanka.
Där var folktomt så jag körde fram till pumpen och stannade motorn på mopeden.
Jag tog fram flaskan med tvåtaktolja och hällde den mängd olja (som jag hade räknat ut för att det skulle bli rätt blandning) i tanken och skulle till att tanka bensin så jag tog fram mitt bensin-kort.
Då när jag skulle stoppa in mitt kort i kortläsaren så började det tuta i kortläsaren och där satt redan ett kort.
Jag tänkte att någon hade glömt det så jag tog ut kortet som satt där och tittade på det och där stod mycket riktigt ett namn.
Jag tänkte att jag letar reda på den som äger kortet i telefonkatalogen så jag la det upphittade kortet i min plånbok.
Sedan tankade jag min moped på mitt kort och körde till vidare till jobbet.
När så jag kom till jobbet så lånade jag telefonkatalogen (på fikarasten) och letade reda på namnet som fanns på kortet och ringde denne personen nummer.
En kvinna svarade och jag sa att jag hade hittat något som kunde tillhöra mannen som hade numret jag hade ringt.
Hon frågade vad detta kunde vara så jag rablade upp lite av numret som stod på bensin-kortet.
”Det är min mans bensinkort” svarade hon och frågade var jag hade hittat det.
Jag berättade att jag hade hittat det när jag tankade min moped på morgonen och förklarade att jag ville lämna tillbaka kortet till dess rätte ägare.
”Han är på tjänsteuppdrag uppåt landet och får tanka kontant, för han är polis.” svarade damen i luren.
”Jamen du jobbar väl någonstans!” sa jag och och hon sa: ”Ja, Jag jobbar på kommunen”.
”Bra, Då kör jag dit efter jobbet och lämnar kortet till dig så du kan lämna det ill din man.” sa jag och tillade: Är det OK?
”Ja, Det är OK. Hej. svarade kvinnan och jag sa:”Hej” och la på luren.
En arbetskamrat kom förbi och sa: ”Vad har du där?”
”Ett bensinkort som jag hittat och nu har jag hittat ägaren.” svarade jag och tillade: ”Jag ska lämna tillbaka det i eftermiddag.
”Har du tankat på det?” frågade arbetskaraten och flinade.
Nej, Det har jag inte och det ska jag inte heller göra.”svarade jag och tillade: ”Jag ska vara grymmare än så” och gick och hämtade en gul NOTE-lapp med klent klister.
Jag letade fram en penna och skrev något på lappen innan jag satte den på bensinkortet och la tillbaka det i plånboken.
Efter jobbet körde jag ner till kommunens hus där jag skulle möta kvinnan ja talat med.
Hon var där och jag överämnade bensinkortet och den vidhängande lappen med texten:
”Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne”
Det värsta av alltihop är att polismannen förnekar att det har hänt och det är tråkigt tycker jag som ändå vill försöka vara ärlig i fortsättningen också…
Vänligen Professor Kronvrak med hälsningar från Amina.
