Som en urvriden trasa, hängandes lite slappt över en rostig kran, ute i en bortglömd liten stuga, utanför det som vi kallar den stillsamma vardagen!
Japp här är jag igen! Inte alls trött å sliten….hmf… snarare imponerad att jag ens sitter upp och inte ligger avsvimmad på ett oväntat ställe! Man får vara glad för det lilla! Å DET ÄR JAG! Jajjemäääään! *Flinar stort.. men det syns inte för kroppen hänger tydligen inte med…*
Mys helg så det heter duga! JA men visst, det har varit så mysigt att det känns som ett slag i ansiktet att det blivit vardag igen.. Typiskt! MEN vardagen ska inte underskatts, för den ger en… ja, en känsla av att man är en del av alltet, eller nja, det var väll å överdriva när man står själv å försöker få ordning på alltet som någon jä-el håller på att strula till hela tiden… Förbannade jäv…. *MÅÅÅÅNGA fula ord*
Jag är inte bitter, snarare realist med skoskav!
Man får ju vara tacksam att man lever efter komet”faran” som susade förbi jorden för några dagar sedan! JA, det finns alltid något man kan tänka positivt om! Så när man tänker efter är jag nog mer en hjärtlig människa med mycket kärlek, ett bankande huvud, hes röst å ömma leder.. eller va fan vart d nu… ……..
Nog bäst att få lite sömn…
LCHF:n funkar.. i dag… 
En dag i taget!
