Det här är ett skolfoto från när jag gick i femman. Det kan kännas som en evighet sedan. Tänk då vad mycket tid innan som passerat för att den tiden en gång i tiden skulle bli nutid. Tänk vad många människor som funnits innan dig som möjliggjort att du finns.

Min pappa har varit jätteliten

och min farmor har varit ung konfirmand…

här är pappa och hans syster små och blir körda av sin morfar…

och här är farmor med sin pappa…dvs. samma man som kör på fotot ovan som då alltså blir min gammelmorfar på pappas sida eller något sådant…

farmors mormor och morfar…

ja och sen fortsätter det bara längre och längre och längre bakåt (tyvärr gör ju dock inte kamerafotona det…)