Som studerande (arbetslös…) spenderar jag mycket av min tid hemma i lägenheten. Långtråkigt, visst! Men jag får på något vis alltid dagarna att gå. Det känns som att januari svepte förbi i en rasande fart, och ändå kan jag inte påstå att jag har haft speciellt mycket att göra. Hur fungerar det?

Patrik jobbar heltid och upplever exakt samma sak, tidens brutala frammarsch, men att han känner så måste ju vara mer rimligt med tanke på att hans dagar är fyllda av arbete? Som jag brukar säga nuförtiden har jag väldigt mycket tid över för tankeverksamhet. Det här var exempel på några tankar som jag funderat kring ett tag utan att egentligen komma fram till ett bra svar.