Lillasyster sitter med en ryggkliare i handen och för en utförlig argumentation med sig själv medan hon pekar med ryggkliaren på en fiktiv tavla av något slag… Hon använder ord som ”naturligtvis” och ”det betyder” men jag blir inte helt klar över vad det hela går ut på… Fnissar dock lite för mig själv och tycker det är ganska sött att hon redan nu utnyttjar sina verbala förmågor!
När dagen lider mot sitt slut parkerar jag flickebarnet i badbaljan och fortsätter sedan med mitt – hon verkar trivas där i baljan och hon småpratar med sig själv. Min misstanke väcks när hon ropar ”det finns inget mera vatten”… Hmm… Jag går ut i badrummet och det liknar självklart en minde insjö. Jag utbrister ”Men Lillasyster”!! – hon vänder sig hastigt om och spänner ögonen i mig och säger förargat:
-”Nu skrämde du mig”!
-”Men du får inte ösa ut allt vatten på golvet”!! Nu är det alldeles blött! (De facto har ju det ingen betydelse – det är ju trots allt ett badrum. Men bekväm som jag är vill jag ju helst slippa torka HELA golvet varje gång hon badar…)
Jag plockar resolut upp Lillasyster ur baljan (efter tvål, schampo, balsam och allt det där – och hon protesterar inte ens???) När jag lindat in henne i handduken och håller henne i famnen säger jag igen ”Du får inte ösa ut allt vatten på golvet..”. Ännu en gång spänner hon ögonen i mig och säger stilla ”Lägg ägg”! VA!! Min unge säger åt mig att lägga ägg! Vem tror hon att hon är!!! Och det skulle bli bättre ännu! Med ett leende spelande i mungiporna är det min tur att spänna ögonen i min dotter och säga ”Nu tycker jag att du är lite busig och bråkig” varpå jag har en liten barnnäsa 3 mm från min egen näsa och jag hör en allvarlig röst som säger ”Bråkig – det kan du vara själv”!
Jodå, det ska nog bli något av henne när hon blir stor!
Idag är ingen bra dag. Lillasyster har 40-gradig feber och är allmänt loj – glad men loj. Hon har bokstavligt talat kokat hela natten så idag blir det hemmadag för hela slanten. Kanske borde mamma passa på att storstäda?? Vädret visar sig ju ändå från sin sämre sida så ingen skada är ju skedd om man stannar inne hela dagen!
Idag har det varit en sådan där avslappnad och enkel dag som gör att det känns fridfullt inuti! Lillasyster inledde dagen med att spritt språngande naken hoppa studsmatta medan hon tjoade och sjöng för full hals. Jag började lite försiktigt planera och jämna till vårt tilltänkta jordgubbsland med hennes glada bubbel i bakgrunden – en härlig och harmonisk känsla. Lite senare kom en lekkamrat på besök men när båda är tre år och när båda är i trotsåldern föds onekligen vissa onödiga konflikter då båda alltid måste leka med samma sak samtidigt eller göra samma sak samtidigt – oavsett vad det gäller!!
Nu sover flickebarnet sött, det nya jordgubbslandet är mer eller mindre färdigt och lämpligt nog började det regna på de nya plantorna!
Varma dagar måste kompletteras med kalla sysselsättningar!! Och somriga dagar måste ackompanjeras med somriga göromål!! Varför inte bada, tvångsvattna hunden och plantera lite??
Även fast man inte är så gammal kan man vara stolt. Naturligtvis vet man inte vad det ordet betyder när man inte ens är 3 år – men stolt kan man vara i alla fall! Jag och Lillayster hade äran att få titta på 3:ornas Vårsoaré tidigare under veckan och när storbror kom in på scenen blev Lillasyster helt till sig – pekade, vinkade, fnittrade och ropade ”HEJ storebror!” Jag måste säga att de var jätteduktiga och till min stora förvåning genomförde storebror ett solonummer – jajjamen, han stod och sjöng solo inför hela publiken!! Ordet stolt passar även in på moderskapet – jättestolt!!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – flickebarnet pratar ofta, gärna och hela tiden! Ordförrådet är enormt och tilläggsorden haglar som spön i backen – vilket är underbart och fantastiskt kul! Man har verkligen känslan av att föra ett samtal och vardagen blir så mycket roligare när man kan informera varandra om vad man vill och inte vill, komma fram till lösningar genom att uttrycka önskemål och kompromissa. Nåja, Lillasyster är väl ingen klippa på kompromisser ännu och vid behov har ju mamma fortfarande veto. Visst har hon fortfarande många roliga ändelser och böjningar på ord men det är ingen tvekan om vilket ord hon menar! ”Kan du ge mig syltorna” (kan du ge mig sylten) ”jag vill ha stövlorna på”, ”jag har springit i en vattenpöööl”, ”har du skärit den”?
Härom dagen när jag hämtade Lillasyster på förskolan visade hon stolt upp ett vackert tandavtryck som hon hade i pannan – 6 fina övertänder och 6 fina undertänder i en symmetrisk cirkel mitt i pannan. ”Maja har bitat mig”. Rent konkret var det ju sant – men sanningen var att de hade sprungit runt och råkat krocka med varandra. Till Lillasysters stora förtret är märket borta nu.
Idag har vi varit ensamma – bara vi två, du och jag. Inga måsten har fått störa, inga plikter har kunnat stjäla utrymme – bara vi två, du och jag! Frukost i morgonsolen – lite småprat och lite ”sitta nära”. Hoppa studsmatta till håret blir helt elektriskt. Äta frukt med kompisarna. Läsa böcker i solstolen. Äta lunch. Cykla till affären och köpa skor. Gå hand i hand nedför gatan mot vårt hus. Inga måsten – bara vi två, du och jag. Det är helt enkelt befriande att bara släppa allt man har för händer och göra sådant som Lillasyster vill – när hon vill det. Dagen i dag har varit totalt underbar och givande på alla sätt. Det känns verkligen som vi tagit oss kvalitetstid som inte kan jämföras med något annat!
Liksom i många andra familjer är fredagsmyset även i vår familj ett viktigt inslag under veckan – även om Lillasyster nu helst hade sett att det var Let’s dance hela året runt. Trots att det är ett antal veckor sedan just Let’s dance slutade så ser hennes kretskort fortfarande ut som följer – fredag →fredagsmys→Let’s dance→sockerchock→somna lycklig. Under fredags eftermiddagarna när vi kommit hem kan hon hoppa jämfota och utbrista ”Ikväll kommer det Let’s dance”!! Att det numera kommer Talang spelar ingen nämnvärd roll.
Lycka i en två-årings ögonhöjd – kladdkaka och salta pinnar….
Bad henne att se glad ut – detta är alltså ett happy face…. Och see food…
Tja – har man ett happy face att visa upp måste ju moderskapet självklart be om en arg bild också, och Lillasyster levererar gärna! Även om hon var lite dålig på att fokusera och blev lite suddig i konturen….
Den där lite truliga minen kom visst med inbyggd fördröjning för den höll i sig en stund trots att Lillasyster var glad??
Att vakna tillsammans – det är det mysigaste som finns! För Lillasyster är det fortfarande tryggt att sova en stund i mammas säng, att kura ihop sig i mammas famn och ligga nära, nära – gärna kind mot kind. Det har blivit en ritual att busa lite i sängen innan vi stiger upp, bara för att vi kan och har tiden – men huvudtemat är fortfarande närhet med kramar och kittellekar. Just nu är hon inne i en fas i livet där fysisk beröring är viktig för henne, hon kommer för en kort beröring och susar vidare, vill bli buren en liten stund – eller göra halsbrytande konster när hon står på mina axlar för att nästa sekund hitta på något eget! Det är underbart – helt enkelt underbart!
En mjuk, varm, busig pratkvarn som med glittrande ögon säger – ”jag älskar dig mamma”….
Lillasyster har alltid vetat vad hon vill och INGEN sätter sig på henne i onödan! Men ibland blir det bara löjligt… Två gånger – just det – inte mindre än TVÅ gånger under gårdagen var raseriet ett faktum. Det är inget halvhjärtat missnöje när det sätter igång – 100 % ilska och hela kvarteret (skulle jag tro) hör att unga fröken Lillasyster inte får som hon vill….
I över en timme skrek och gormade hon, kastade sig baklänges och segade ihop som en trasdocka, tårarna sprutade och snoret rann… Mysigt? I don’t think so…. När tröttheten tar vid och raseriets skrik byts ut av gäspningar – ja då kan hon ju inte sluta även om hon vill… Hulkningarna fortsätter ett bra tag efter sista tåren har fallit…
Att detta humör kommer till ytan under dagtid må ju vara hänt, men när samma procedur upprepar sig efter midnatt är det lätt att hålla sig för skratt! Nu är dessutom flickebarnet inte ens helt vaken utan famlar halvt i sömn med sina kloliknande fingrar i sin jakt på någon att grabba tag i. Kanske drömde hon om dagens händelse? Lite komiskt och med en suck av lättnad från undertecknad tystnar oljudet från en sekund till en annan – barnet sover sött?? Bara så där!!
Lillasyster är i en helt underbar fas av sitt liv! Hon har utvecklats till en teaterapa och underhållare av rang. Visst- hon kan vara supergnällig och på gränsen till olidlig emellanåt – men för det mesta är hon trots allt idel solsken!
Vi hade födelsedags kalas för en vecka sedan och serpentinerna i taket har hängt kvar sedan dess – fram till idag. Lillasyster kom på någon lek där hon behövde dem till nå’t?? Det slutade med att hon stod och sjöng i ena änden av en serpentin som vore det en mikrofon – uppe på bordet stod hon med yviga rörelser och djup i stämman. När hon var färdig med sina ljuvliga toner log hon sitt bredaste leende, bugade sig men högra handen mot bröstet och sa med stor inlevelse – ”Tack för hjälpen”…
Idag är det lite pyrt och småsjukt för den yngsta av oss. Vi roar oss med att äta köttbullar och dricka kaffe i mängd – gärna med gaffel ihopblandade i en kaffekopp
.JPG)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Just här anser hon att hon håller på att baka bullar…
.jpg)
.jpg)
.jpg)
