Uppfinningen

Vår vän Ludde är hemma hos Loffe nu och han är väldigt nervös och stammar när han pratar. Det är trots allt inte varje dag som han följer med okända män hem. Tur är väl det. Hans mormor har varnat honom för att göra det, hon har berättat vilka hemska saker som kan hända. Och med Luddes otur så händer säkert det värsta. Men samtidigt kände han en väldig glädje och vänlighet strömma från Loffe när de sågs.

Och vad har han att förlora egentligen. ”Kom här” ropar Loffe från rummet bredvid. När han kommer in i rummet så ser han Loffe stå och hålla i ett lakan som täcker något riktigt stort. Halva rummet tar det faktiskt upp. När lakanet dras bort så ser Ludde en garderobsliknande tingest. Lite som en hiss ser det ut.

”Det är en tidsmaskin” förklarar Loffe. ”Går du in här trycker på några knappar och väntar fem minuter så har du färdats fem minuter framåt i tiden. Otroligt va?”

Ludde skakar bara på huvudet och går ut till köket igen.

Slut på semestern

Helgen har precis tagit slut, och för Lena är det början på en ny jobbig arbetsvecka. Hon suckar tungt och gäspar stort när hon reser sig ur sängen, ty till jobbet ska hon. Hon har ju både sig själv och Max att försörja. Och iväg kommer hon, om än någon minut senare än hon borde, men ändå tillräckligt tidigt för att komma i tid.

När hon öppnar dörren till sitt kontor möts hon av en varm luft som luktar instängt. Hon öppnar ett fönster och sätter sig ner på kontorsstolen, fortfarande riktigt trött. Hon loggar in på datorn och kollar sin mail och läser lite nyheter innan hon går iväg för att hämta sig en kopp med brännhett kaffe. Det ska väl ändå få liv i henne.

Vid kaffeautomaten står Birgit och Lars, två av Lenas arbetskamrater. Birgit med en bunt papper under armen och Lars smuttandes en varm kopp choklad, för kaffe kan han bara inte med. ”Hur har din semester varit?” frågar Birgit och fortsätter. ”Åkte du bort från stan?” Lena vet inte riktigt varför, men lite skamset svarar hon att hon trots allt blev tvungen att ha semester på hemmaplan i år. Hon hade inte haft ork att åka bort. De pratar på ett tag om allt möjligt och Lars berättar om hans hund som blivit påkörd av en bil som hade väjt för en annan hund, mycket tragiskt.

Lena känner att det visst inte enbart var negativt att komma tillbaka efter semestern, hon får t.o.m. ett leende på läpparna när hon går tillbaka mot kontoret.

Mötet

Loffe, uppfinnaren som höll på med någon uppfinning var ute på stan idag. Gick från affär till affär innan han hittade en butik som sålde begagnat skrot till nästan inget pris alls, liggandes på torget i Ljungstrandsvik. Där stannade han en bra stund letandes bland mojänger och molejoxer eller vad Mulle Meck nu skulle säga. Efter att ha hittat en del för Loffe viktiga saker, betalat och fått det nerstoppat i en låda går han ut ur butiken. Han skyndar runt hörnet på torget för att gå till bilen och fara hem.

Men riktigt så långt kom han inte förrän han gått rakt in i en liten pojke med trasiga kläder och fett hår. Han ramlar baklänges och tappar sitt paket. Pojken, som förstås är Ludde, faller också, men de reser sig nästan lika snabbt båda två och Ludde ber så hemskt mycket om ursäkt.

”Ingen fara killen”, säger Loffe och pekar på lådan med saker han precis införskaffat. ”Skulle du vilja hjälpa mig med en uppfinning som ska förändra världen?” fortsatte han.

Ludde funderade ett litet tag, vägde för- och nackdelar mot varandra och kom till sist fram till att det skulle ju kunna gå fint. Ett tag i alla fall, och han är ju ändå 15 år, han kan ta hand om sig.

”Ja visst kan jag det. Ludwig heter jag.” säger Ludde artigt.
”Mig kan du kalla Loffe.” svarar Loffe och de går till Loffes bil med paketet.

Tiggarlördag

Ludde är inte på stranden denna lördagen, för honom är en lördag som vilken annan dag som helst i veckan. Han hoppas istället på att lyckas få dagen att gå ihop, han kanske t.o.m. kan spara någon krona för framtida behov. Han har en alldeles egen burk hemma där han brukar lägga i de kronor som han inte behövt under dagen. Det är otroligt att bara några få kronor kan räcka för en hel dag. För ofta kan han hitta något ätbart någonstans, kvarlämnat på någon uteservering eller liknande. Vissa dagar beger han sig faktiskt till stranden för att pröva lyckan, det kan ge väldigt varierat resultat, och just idag funderar han över om han ska dit senare ikväll.

Nu kom det sig som så att idag gav sig Ludwig och hans mormor ut på var sitt håll. I vanliga fall håller de oftast ihop. På sin väg genom stan går han och spanar på folk som han möter, han är på väg till sitt favoritställe att tigga på. I ett av hörnen på torget brukar det gå förbi rätt trevligt folk som brukar kunna unna honom en krona eller två. Nu är det som en tävling mot mormor för Ludde och utan att se sig för springer han runt hörnet ut på torget. Rakt in i en äldre man. Både mannen och Ludde faller baklänges och paketet som mannen bar på hamnar i backen.

Lena funderar

Lena och sonen Max passar också på att insupa solens värmande strålar. Lena ligger på sin handduk medans Max och hans kompis Albin, adopterad från Albanien, springer runt och spelar fotboll.

Lena har ögonen åt ett helt annat håll, hon har fått syn på ett gäng män med solglasögon, hattar och rockar. Det ser fruktansvärt varmt ut tycker Lena, och hon tycker sig se att de svettas ganska bra under de svarta hattarna, fastän de sitter långt ifrån. De byter väskor med varandra huller om buller och Lena är ganska säker på att det är någon slags skumrask affär på gång. Hon funderar över vad man skulle kunna tjäna på att sälja knark.

Max och Albin springer runt med den varma sanden silandes mellan tårna. Då får Max till ett praktskott och bollen flyger i en perfekt båge och landar rakt på en mans mage. De springer dit och ber om ursäkt för bollens olyckliga bana, men de kan inte låta bli att skratta samtidigt.

Jörgen som faktiskt spanat in Lena tidigare tänker att han nu har chansen att i alla fall få hälsa till henne genom hennes son. Han harklar sig och vrider på sig innan han säger: ”Jo, du, säg hej till din mamma från mig.” Han vänder sig mot barnen och ser att de redan är halvvägs tillbaka där de spelade för bara en minut sedan.

Jörgen lägger sig på rygg igen och kollar upp mot molnen som börjar torna upp sig så smått. ”Nåväl, det är en fin dag ändå.” säger han högt för sig själv och sluter ögonen.

En dag på stranden

Äntligen lördag, och vädret är på topp i Ljungstrandsvik. Det är början på augusti och det är ungefär 25 grader i skuggan. Alldeles lagom tycker Jörgen som ligger på stranden nere vid sjön. Han är långt ifrån ensam, det kryllar verkligen av människor en sådan här dag.

Han tänker på hur lyckligt lottad han är ändå. Han har ett jobb han trivs med, han är frisk, det är strålande väder och nästa vecka ska hans bror komma och hälsa på. Hans bror, som för övrigt heter just Bror, bor en bra bit bort, bortanför bergen, så de ses inte mer än några gånger per år. Det är ändå 20 mil emellan dem, och både Jörgen och Bror har mycket annat för sig.

Poff, Jörgen väcks ur sina tankar av något som studsar till mot hans mage. En fotboll kom vinandes genom luften och träffade Jörgen. Han sätter sig snabbt upp i ren reflex och ser sig omkring. En liten bit bort ser han två killar komma rusandes mot honom.

Loffe mekar

Nåväl, låt oss lämna sjuklingarna för stunden och kolla upp vad Loffe gör. Vem Loffe är? Alla i Ljungstadsvik vet väl vem det är? Alla städer har väl sitt original och Loffe är denna stadens.

Han står och gräver i en låda, han letar efter något verkar det som. Aha, han plockar fram en liten metallbit och går till sitt arbetsbord där han skruvar fast den i en hög med annat skrot. Undrar vad det kan bli av det här. Låt oss hoppas att det blir ett bättre resultat än när han försökte sig på att bygga en självgående gräsklippare. Synd bara på hans katt Pluttens svans, men som han själv brukar säga: ”Liten sveda för underverk.”

Plutten ligger på Loffes säng, det mesta verkar vara i sin ordning då.

”Kom här Plutten ska du få se!” ropar Loffe mot sängen. ”Nu ska jag testa min senaste uppfinning.” Han stoppar i en sladd i eluttaget. Det slår gnistor och det fräser lite, Plutten fräser tillbaka. Men sedan händer inget mer.

Kan nog behövas lite mer finslip alltså. Uppfinnare och allt-i-allo, det är Loffe det, 63 år med glasögon och stort, grått skägg.

Sjuksystrar

Anna och Lisa är systrar. Tvillingar faktiskt. De gör allt tillsammans och de börjar båda klass 9B på Ljungstrandsviks högstadie efter sommarlovet, bästa vänner som de samtidigt är. De är (båda två) döttrar till artisten Agneta Karlsson, känd för låtar som Ingen sommar utan regn och När jag blir två – schizo edit, och megamogulen Bernt Karlsson.

Just nu ligger Anna och Lisa i sina sängar nerbäddade. Klockan är bara åtta, men Anna mådde inte riktigt bra, och då kände Lisa direkt att hon inte var riktigt kry hon heller. Men sova har de svårt för, de ligger och pratar om alla planer inför skolstarten om drygt en vecka. Hur de ska lyckas få den snygga killen, han som liknar Peter Jöback lite grann, att gilla dem och andra livsviktiga frågor.

Tredje avsnittet – Ludde, en snäll kille

Ludwig är nog, utan att överdriva, Ljungstrandsviks raraste gosse. Han steg upp samtidigt som solen i morse i sin mormors lägenhet. Eller lägenhet var kanske lite väl positiva ordalag. Ruckel, skjul eller utedass passar sig nog bättre. Men där bor han hur som helst, tillsammans med sin mormor. Föräldrar har han inga, de miste han när han var 12, nu är han 15 och till skillnad mot sina jämnåriga kamrater (om han haft några) så skulle han vara överlycklig om han kunde gå i skolan.

Istället går dagarna åt till att samla pantburkar, tigga och sälja upphittade saker. Men Ludwig är inte den som klagar, och det gör inte hans mormor heller, som har det lika illa ställt hon. Egentligen är det väldigt synd om Ludwig och hans mormor, men folk som går förbi Ludwig där han sitter med kepsen på gatan och tigger om lite pengar till bröd, kanske smör, eller hans mormor som sitter med sina kompisar på stadens station med annat löst folk och värmer sig vid flaskan, bryr sig inte det minsta. Oftast. En och annan person kan slänga till Ludde, som han mest kallas, en peng eller två.

Man kanske skulle kunna tro att Ludde stjäl för att överleva, men det gör han inte, det har hans mormor lärt honom att man inte ska göra. Och då är det så.

Ludde är en väldigt snäll kille, som bara haft lite otur.

Inblick i Lenas vardag

Medan Jörgen sliter på jobbet går Lena omkring hemma och gör mest ingenting alls: Hon har semester och ska inte till jobbet förrän på måndag. Med andra ord är idag sista semesterdagen. Det försöker hon utnyttja fullt ut genom att inte göra just precis ingenting. Lena är 39 år, har långt svart hår, bruna ögon, lite lagom rund och bor i sin lägenhet tillsammans med sin tioårige son Max. Hur beskriver man honom då? Jo, ni vet kanske att det finns två slags människor här i världen. Den ena tycker det är kul att suga upp vatten med dammsugaren, den andra inte. Max gillar att suga upp vatten. Hinkvis. All annan förklaring är onödig.

Lena sätter sig i soffan och drar en djup suck. Det har gått lite knaggligt på jobbet den senaste tiden så hon ser inte fram emot att börja jobbet som sjuksyster på måndag igen. Max har en kompis hos sig och båda killarna är ute på gräsmattan och springer runt. De spelar fotboll så vitt Lena kan se, ut genom vardagsrumsfönstret. Hon stoppar i sig en chokladpralin från den öppnade asken som står på bordet framför henne. ”Man kanske skulle ringa någon och be denne komma över en stund.” funderar hon, men kommer snabbt på att det är något hon inte ids sista semesterdagen. Istället blir det nog någon eller några dåliga filmer hela kvällen för Lena. Det är hon värd.