Lena funderar

Lena och sonen Max passar också på att insupa solens värmande strålar. Lena ligger på sin handduk medans Max och hans kompis Albin, adopterad från Albanien, springer runt och spelar fotboll.

Lena har ögonen åt ett helt annat håll, hon har fått syn på ett gäng män med solglasögon, hattar och rockar. Det ser fruktansvärt varmt ut tycker Lena, och hon tycker sig se att de svettas ganska bra under de svarta hattarna, fastän de sitter långt ifrån. De byter väskor med varandra huller om buller och Lena är ganska säker på att det är någon slags skumrask affär på gång. Hon funderar över vad man skulle kunna tjäna på att sälja knark.

Max och Albin springer runt med den varma sanden silandes mellan tårna. Då får Max till ett praktskott och bollen flyger i en perfekt båge och landar rakt på en mans mage. De springer dit och ber om ursäkt för bollens olyckliga bana, men de kan inte låta bli att skratta samtidigt.

Jörgen som faktiskt spanat in Lena tidigare tänker att han nu har chansen att i alla fall få hälsa till henne genom hennes son. Han harklar sig och vrider på sig innan han säger: ”Jo, du, säg hej till din mamma från mig.” Han vänder sig mot barnen och ser att de redan är halvvägs tillbaka där de spelade för bara en minut sedan.

Jörgen lägger sig på rygg igen och kollar upp mot molnen som börjar torna upp sig så smått. ”Nåväl, det är en fin dag ändå.” säger han högt för sig själv och sluter ögonen.