Tredje avsnittet – Ludde, en snäll kille

Ludwig är nog, utan att överdriva, Ljungstrandsviks raraste gosse. Han steg upp samtidigt som solen i morse i sin mormors lägenhet. Eller lägenhet var kanske lite väl positiva ordalag. Ruckel, skjul eller utedass passar sig nog bättre. Men där bor han hur som helst, tillsammans med sin mormor. Föräldrar har han inga, de miste han när han var 12, nu är han 15 och till skillnad mot sina jämnåriga kamrater (om han haft några) så skulle han vara överlycklig om han kunde gå i skolan.

Istället går dagarna åt till att samla pantburkar, tigga och sälja upphittade saker. Men Ludwig är inte den som klagar, och det gör inte hans mormor heller, som har det lika illa ställt hon. Egentligen är det väldigt synd om Ludwig och hans mormor, men folk som går förbi Ludwig där han sitter med kepsen på gatan och tigger om lite pengar till bröd, kanske smör, eller hans mormor som sitter med sina kompisar på stadens station med annat löst folk och värmer sig vid flaskan, bryr sig inte det minsta. Oftast. En och annan person kan slänga till Ludde, som han mest kallas, en peng eller två.

Man kanske skulle kunna tro att Ludde stjäl för att överleva, men det gör han inte, det har hans mormor lärt honom att man inte ska göra. Och då är det så.

Ludde är en väldigt snäll kille, som bara haft lite otur.