Nej, nu är jag less på metrobloggen. Och jag har fixat till min wordpress blogg som legat och väntat på att jag skulle ha ett par timmar över.

Så, från och med NU så bloggar jag här:

http://sarasliv.wordpress.com

Visst ses vi där???

Hittade de här två bilderna i lill-sis Mias blogg (se länkar till vänster):

Hahaha, och nu slog det mig att det visst måste vara ett släktdrag att inte vilja le stort på bild…

Överst så är det småsyskonen Mia, Tim och Linnéa.

Underst så är det ju jag och Tim.

Härligt med sommarkvällar då man kan hänga ute i gräset med shorts! Nog för att det började bli lite kallt frammåt 02-snåret, men det vart det värt.

Nu: Slut på lunch!

Jag fick ju ett presentkort på MQ i morsdagspresent, och jag har kikat förbi lilla MQ i forumgallerian ett par gånger, men inte hittat något jag fastnat för.

Så idag på väg från tandläkaren så kunde jag inte motstå att springa in på ”stora MQ” på gågatan. Jag har ju sällan vägarna förbi där, och mina stadsrundor är oftast väldigt snabba nu förtiden. När senast gick jag och strosade runt och hade hur mycket tid som helst liksom? Men, jaja, det jag skulle komma fram till att de ju hade Mango på stora MQ! Yey!

För mitt presentkort så fick dessa två plagg följa med hem, blev väl en rätt fin outfit desssutom?

Jag har vart lite sugen på lite ”army” inspirerade byxor, så dessa satt ju finemang! Och ja, jag såg sen att locket på ena fickan står upp, men jag orkade inte ta om bilderna då.

Detta linne skrek ”SAAAAARAAAAAA!!!”, så jag var ju tvungen att ta med det.

Jag är mycket nöjd med min morsdagspresent. Skönt att ha det presentkortet uppshoppat så man slipper känna hur det ligger i plånboken och bränner och skaver och vill ut hela tiden. Hehe.

Nu ska jag kolla på min The Hills-box. Blev ingen fotbollsträning idag för att Simon inte hann hem innan jag skulle åka.  Men jag tog en 40 min löprunda istället.

Ciao!

Visst har jag väl nämnt några gånger att Tuva älskar sin morbror. Jag tror inte att jag skulle vara helt ute och cykla om jag sa att det är hennes största idol…

Ville fjantar sig för kameran på storebrors student, och lill-Tuvisen håller på och dör av skratt.

Sötnosarna mina (ja, Ville är också min, min lillebror ju!)!

Jag tror att jag minsann kan ha världens bästa tandläkare.

Idag har jag vart och lagat ett hål, och som jag grämt mig innan dess! Jag skulle liksom ha lagat det för 2 år sedan (det var därför den där förbannade visdomstanden togs bort, för att den skavde på tanden framför så att det blivit ett litet hål) men jag har skjutit upp det och lämnat sjuttioelva återbud (senast var det dock befogat eftersom jag hade halsfluss) men idag tog jag alltså tjuren vid hornen och gick dit.

Jag har ju absolut inte haft tandläkarskräck innan jag drog ut visdomstanden, men efter det så kände jag ”aldrig mer, aldrig i helvete mer” och ”behövs någon mer visdomstand dras ut, ja, då får den tamigfan ruttna bort av sig själv”.

(Jag tror att det var i slutet av juni 2008 som jag drog ut tandhelvetet, om det är någon som är intresserad av att gå tillbaka i arkivet och läsa hur man hanterar extrem smärta, inflammation, inte kunna varken äta, dricka eller sova samtidigt som man har en helammandes två månaders kolik baby. Att ens fundera på att kunna producera mat åt någon annan när man själv mår så, det funkar ju inte.)

Tidigare så har jag tyckt att min tandläkare var lite mesig, jag har ju trots allt dragit ut 4 tänder hos henne innan jag fick tandställningen (när jag var 18 år) och tyckte liksom ”men ta i och dra ut tandjäkeln någongång då!”.

Men nu tycker jag om ”daltandet”. Hon var så bra, så försiktig, lugn och berättade precis vad hon gjorde. Och jag fick bedövning innan där de skulle ta bedövningssprutan! För det är ju själva sprutan i munnen jag har mest problem med, om tandläkaren inte är sjövild och hårdhänt (som han som drog ut min visdomstand. Grrr…) sen så har jag inga problem med lite borrande.

Puh. Skönt att ha detta över. Men jag känner mig ju som en liten tönt som gått och grämt mig så över detta, när det gick så bra!

Jag ska aldrig byta tandläkare.

Frågan var vilka som var stoltast, familjen som var där och grattade eller studenten själv?

Jag vet att jag är mycket stolt över min lillebror.

Grattis igen Tim!

Att det var strålande sol gjorde ju inte saken sämre hellre. Och jag var mycket stolt över mig själv som lyckades ta mig från Kapellgärdet (Djäknegatan, där jag bor alltså) till Bolandskolan med barnvagn, ett ton packning och ett mycket tungt paket på mindre är 20 min (Tuva tyckte att det var dags att göra ”nr 2″ precis när vi ska gå…). Det var dagens träningspass det! Och de bitarna jag gick så satt min ”lilla tränare” i vagnen och skrek ”Skynda mamma!” ”Spjing igen!”.

Pust!

Men det var lätt värt det.

So long.

Till Farmor, Tuva sover gott med hennes ”Teddy”.

Vet ni vad jag lyckades med idag? Inte?

Jo, jag blev utelåst! Gahhhh!!!!!!!!

Felet var ju enbart mitt eget, för när jag gick till jobbet imorse då Simon och Tuva fortfarande var hemma så tog jag inte med mig någon nyckel. Det kom jag på när jag var på väg hem vid 16.45 med Tuva och två kassar mat.

Grrrrr!

Men som tur är har jag världens bästa pappa som ryckte in och kom och hämtade mig och Tuvisen. Så vi fick åka ut till Funbo i väntan på att Simon skulle sluta (han hade nå viktigt på jobbet så han skulle inte komma hem förrens vid 19). Ute i Funbo så bjöd världens bästa mamma på god mat också, och Tuvisen fick leka med sin älskade Ville. Så det gick ju ingen nöd på oss om man säger så.

Men det var en trött stjärna som inte ville sova (inte så bra kombination) när vi kom hem.

Men nu har hon somnat, och jag har lagat mat till min kärlek.

Dags för att röja upp lite!

Hörs senare.

Tuva var så söt imorse, när jag stod och sminkade mig så kom hon in i badrummet och då lät det så här:

M (som i mamman): ”Ska det bli kul att leka med Danny idag då?”

B (som i barnet): ”Nej, ja ska vaja hemma idag, gå till dagis imojjon”

Och då kände mamman med ens att det var skönt att det var pappan som skulle lämna på dagis idag…

I fredags när jag var på väg hem någon gång på natten så lyckas jag tappa ut innehållet i min väska och allt åkte i backen. Värst gick det med min kamera som alla lösa delar for åt håll och kanter (nu kom jag på att jag hoppas att den funkar! Har inte testat den sen dess…). Igår skulle jag sätta ihop delarna som jag bara slängt ner i väskan och jag såg då att minneskortet fattades… Typiskt tänkte jag, men tänkte att jag kan ju kika efter det på vägen till jobbet idag.

Och mycket riktigt, där ligger lilla minneskortet kvar! Trots gassande sol och regn så funkade det fortfarande och jag kunde lägga över bilderna.

Bevis på att minneskortet fungerade, lillebror och jag på Framfickan i fredagskväll.

Typiskt att inte mobiler har lika bra hållbarhet.

Nu: LUNCH!

Ciao.