Innan jag fyller resten av den här rutan med bullshit måste jag bara tacka er läsare – ni är helt fantastiska! Jag har misshandlat den här bloggen å det grövsta och inte egentligen skrivit något vettigt på ett helt år… ändå är ni kvar!?
Men devisen är så här: har jag inget vettigt/underhållande /osmakligt att berätta så låter jag bli. Den här bloggen handlar om kvalitet före kvantitet. Visst kan jag fylla ut tiden emellan roliga inlägg med Youtube-klipp, bilder på dagens outfit eller min serratus posterior som växt 2 cm. Men det vill jag inte. Jag vill att den här bloggen skall vara rolig. Inget annat. Är jag inte rolig på ett helt år, ja då skriver jag heller inget. Men jag lägger INTE ner bloggen. Den dagen jag lägger ner den så kommer det att stå klart och tydligt, och det är inget jag har några planer på. Därför vilar den emellanåt, men hursomhelst är jag glad att så många läsare är kvar… iofs spelar det ingen roll, jag hade skrivit ändå… men det är ju roligare om nån läser, så än en gång tack! Men jag förstår er, jag var tvungen att läsa en massa inlägg för att komma ihåg vad jag kallar alla mina polare, så det blir nån slags kontinuitet i det hela, och jag flabbade arslet av mig! Jävla rolig blogg det här. *Klappar sig själv på axeln*
Så, vad har då Scandal B hittat på sen sist? En del faktiskt! På något förunderligt sätt (stavas a.v.su.g.n.i.n.g. om du frågar rektorn) har jag hängt mig kvar på läkarlinjen, ända tills termin 6! Det roliga är att vi fr.o.m. termin 5 befinner oss ute på praktik för jämnan. Jag skall alltså anses vara en fullt fungerande medlem av ett sjukvårdsteam numera. Sist jag var fullt fungerande var nog i högstadiet. Eller nej, inte då heller. Det kallades väl in nåt kristeam när de misstänkte asocial personlighetsstörning med tendenser av promiskuitet och pyromani… men ja, även den skolan hade en studierektor med en glappande gylf. Så jag fick gå färdigt nian. Sedan tillbringade jag mina gymnasieår med att vara raggarbrud. Inget super-attraktivt med att åka runt dyngrak i en nercabbad Impala iklädd skinnväst och gapa Eddie Meduza-refränger, men heller inget farligt för allmänheten (förutom den gången jag svepte en halv dunk hemkört och plöjde Pelle Pontiacs Bonneville 59a genom ett gatukök). Så jag var raggarbrud tills jag var typ 23 (ja, min gymnasieperiod var något längre än alla andras med tanke på att jag hade mer 98-oktanig bensin i skallen än franska glosor större delen av tiden). Och sedan började Scandal B’s storhetstid, och då skall gudarna veta att jag var allt annat än fungerande!
Så här står jag, ansvarig för andra människors liv och hälsa och de enda kliniska kunskaperna jag har är hur man kopplar upp sig själv till intravenös tillgång av benzodiazepiner. Men, som den oärliga, manipulerande och sliskiga individ som jag är lyckas jag dölja min okunskap rätt bra. Som idag, schemalagd på dagkirurgin skulle jag vara ansvarig för att sätta nålar på alla patienter som skulle opereras. Jag har alltså tagit på mig rätt uniform, kommit till rätt avdelning på rätt tid… och så kan de med att kräva att jag skall göra… typ grejor. Lyckligtvis är den engelska sjukvården helt ur funktion och de flesta är helt inkompetenta, så en mer eller mindre märks liksom inte. Dessutom har jag spelat in ljudet av Landstingets personsökare på min iphone och varje gång jag hamnar i en situation där jag förväntas de facto veta något spelar jag bara upp den, tittar menande på överläkaren och drar till Wilbur’s café och surplar latte. DET kan jag!
Så ja, skolan går bra.
Vad mer? Kärlekslivet kanske? Sedan det tog slut mellan mig och Johnny den otrogna narkomanen i augusti 2010 har det varit lugnt på den fronten. Efter det förhållandet likställde jag länge män med insektssprej: de fyller en funktion men det svider förjävla mycket att inhalera.
Ok, det kanske inte var världens bästa liknelse men ni fattar poängen. Så jag var lyckligt singel ett halvår tills jag blev besatt av HGG, alias Hot Gym Guy. Nu snackar vi inte förälskad, eller intresserad, eller sådär som katter blir när de skall para sig, vi snackar BESATT! Jag var väl besatt under de 2-3 månader vi flörtade med varandra på gymmet, och sedan bestämde jag mig en dag för att faktiskt gå fram och prata med snubben. Cool idé. Har ni sett den där tecknade serien med den gula kanariefågeln Tweety och katten Sylvester? Snubben pratar alltså som Thylvethter… sådär sexigt. Plus att han hade tjej. Nån asfräsch blondis som fick mig att verka som typ Martha Stewart på sexighetsskalan. Så det rann ut i sanden.
Sen händer något märkligt som vänder upp-och-ner på hela mitt liv. Sommaren 2011 anländer. Jag tillbringar den som vanligt hemma hos mor och far i Svedala. En ganska deppig sommar, dåligt väder, jag fick tenta om fyra terminers arbete plus Dostojevskis samlade verk (det har ingenting med medicin att göra men de gör så för att sålla ut elever ibland, eller ja, inte elever i största allmänhet, mest mig. Men de glömde att jag har magiska talanger. Talanger starkt associerade till Electrolux Z950). Förvisso hade jag och F varit i Thailand några veckor men med tanke på att man kan köpa Xanax på apoteket där vet jag egentligen inte huruvida det var en bra semester eller inte, men om jag har legat helt sönderfluddrad på en strand nånstans så var det väl det. F har minnen från semestern. Såna han inte gärna vill ha gällande mig, en lady-boy, absinth, röd currypasta, 15000 baht och en strippstång… men jag får fråga honom om det och göra ett eget litet inlägg om den episoden.
Hursomhelst, sommaren sög. Och den rörde sig mot sitt slut. Det var augusti, jag satt hemma hos mor och far och scrollade håglöst genom Facebook. Och gissa vem som uppdaterar sin status med frågan ”vem vill köra min bil ikväll”? Pelle Pontiac! I ett ögonblick av total sinnesförvirring svarar jag att ”jag vill”! Jag har inte sett Pelle Pontiac sedan den tiden jag tyckte det var okej att klä sig i skinnjacka med fransar och lyssna på Snowstorm, men det hindrar mig icke! Nädu! Jag far iväg hem till Pelle Pontiac som bosatt sig ute åt helvete nånstans på landet och intar rollen som kvällens chaufför. Bilen fylls med raggare och vi åker till nån raggarklubb som har fest och sedan vidare in till Göteborg för att dra en repa på Avenyn. I vanliga fall hade jag stått i en krogkö vid den tiden, i mina skyhöga Louboutins, flörtandes med nån vakt, en ihoprullad tusenlapp fast förankrad i näsan sniffandes på nåt illegalt… men nu åkte jag upp och ner för Avenyn med låtar med titlar som ”Snoppmätartävling”, ”Knulla lite röv” och ”Jag tror jag har fått bagg” på högsta volym med ett gäng raggare som skrek könsord för fulla halsar… och jag tyckte det var skitskoj!! (Det tar emot att erkänna, men det var hemskt kul)!
Helt plötsligt mindes jag hur förbannat mycket jag älskar amerikanska bilar, rockabillymusik och femtiotalet och jag skyndade mig hem för att gräva fram min favvo-bok ”Great American Dream Machines”, mina rockabilly-skivor och krinolinkjolar. Scandal B i pin-up tappning var ett faktum!
Och sedan råkade jag bli lite kär i Pontiac Pelle där i ett svagt ögonblick. Varför förstår jag inte själv, killen ser ut som en valross med myggjagare och en halvmeter Elvis-frisyr, F var till och med så bedrövad över föremålet för mina amors pilar att han försökte få mig tvångsintagen… men, men, även detta rann ut i sanden. Jag var tvungen att återvända till mitt sunkiga liv på andra sidan Nordsjön och Pelle Pontiac hittade en ny tjej. I vanliga fall hade jag ödslat några spaltmeter på att nedvärdera henne med personangrepp eftersom hon vann duellen om snubben som ser ut som en blandning av Jerry Williams och en gråsäl. Men det går inte. Lina är en fantastisk människa och det var fullständigt omöjligt att vara arg på henne. Det var t.o.m. så att jag blev glad när de Facebook-outade sitt förhållande, satte t.o.m. ett sånt där Facebook-hjärta i loggen. Och ja, på den vägen är det! Nu är vi vänner allihopa. No hard feelings alls. Så istället för att ta Linas man skall jag hitta en egen. Elvis-frisyr får han gärna ha, men för övrigt vill jag inte ha några liknelser till något som norrmän harpunerar.
Förutom då att hänga mig kvar på utbildningen i 6 terminer, bli besatt av HGG och omvandlas till RockaBetty så har jag även skrivit ett film-manus. Ni som följer den här bloggen vet ju att det var snack om det a while back, nu är det klart. Den har varit ute på ett första varv av granskning bland vänner och bekanta, jag skall jobba lite till på det och sedan förhoppningsvis skicka det för granskning hos någon som de facto kan något om filmmanus, så har ni förslag/känningar så droppa en kommentar! Filmmanus nummer 2 är påbörjat (båda är givetvis i sann Scandalbeauty-stil) och jag hoppas detta blir min (och alla patienters) räddning från sjukvården!
Så. Det var en update. Säkert längsta inlägget hittills, men så har jag varit frånvarande ett år med.
Klockan är nu 04.06 och om några timmar måste jag upp och försätta andra männsikor i livsfara med min brist på medicinskt kunnande så nu är det over and out!
