Me: Hey, can you keep it down? Ride your bike or whatever you have to do but don’t scream your little head off while you’re doing it!

Kid: You’re not my mum!

Me: And I thank God for that every day! Now piss off!

Kid: You swore!!

Me: Piss off?? That’s hardly a swear word.

Kid: My mum says it is.

Me: Your mum is retarded.

Kid: No she’s not!

Me: Yes she is. She conceived you and she’s prude. Now fuck off!!

It’s gooey… no, not gooey like that… gooey like soppy…. no, not gooey like vaginal discharge-gooey…

Detta är varför jag inte umgås med de andra läkarstudenterna… när man börjar förklara sina känslor i termer av flytningar så finns inte mycket hopp.

Så jag började tänka tillbaka på Scandal B:s storhetstid, de gamla goda tiderna, hur jag ramlade in i Ghettoborgs undre värld och fastnade i en dimmig röra av gängkrig, pitbullhundar, fotanglar och alldeles för mycket roligt pulver.

Och insåg att jag inte kommer ihåg ett skit. Pulvret kan ha något att göra med det men jag låter det vara öppet.

Alltså hur fan skall jag skriva århundradets generations-skildrande roman när jag inte kommer ihåg vad exakt det är jag skall skildra för jag var helt jävla svängd i nära nog 10 år?

Jag minns att jag ena stunden var skötsam och naiv svenne-brud från kranskommunen som pluggade på socionomprogrammet och tillbringade helgerna med chipspåsen och Bingolotto. Och sen helt plötsligt så var jag värsta ghetto-bruden som hade ett helt nytt ordförråd med substantiv som ”släng”, ”bul”, ”page”, ”tova”, ”gubbe”, ”volta” och ”puffra”, adjektiv som ”bäng”, ”fet” och ”grön” och verb som ”bäckna”, ”mula”, ”torska” och ”gola” som tillbringade helgerna på skyhöga Loubotain-klackar med en ihoprullad tusenlapp i näsan.

Och det där hände nog inte över en natt!

Något… eller någon (om jag känner mig själv rätt… en biffig jugoslav med rakat huvud och mer punkter i belastningsregistret än Svartenbrandt) har lurat mig i fördärvet… men jag kan inte komma ihåg vem…

Förbryllat bestämmer jag mig för att jag måste ringa nån och fråga om min roman skall bli längre än ca. 3 A4-sidor.

Så jag ringer brorsan K (som numera emigrerat till Tunisien). Han vet inledningsvis inte vem jag är (vilket egentligen inte bådar gott för min roman) men efter att han fimpat sin joint i en närliggande kaktus och svept 2 sambuca och en handfull Nozinan klarnar han till.

- Hallå.

- Hej brosh! Har bara en kort fråga – hur träffades vi? Var jag korrupt, lösaktig och extremt drogliberal redan då eller var jag mesig, konservativ och med kärringfrisyr?

- Gick inte du på Skälltorpsskolan med mig och Johnny?

Fan också. Han är inte så klar som jag hade hoppats.

- Nej, verkligen inte.

Han är tyst en stund och jag antar att han funderar. Tills han börjar snarka.

- BRORSAN K!!! FÖR HELVETE!! DET ÄR VIKTIGT!!

Jag hör att en pistol laddas. Great! Nu skall han skjuta mig också! På 250 mils avstånd….

- Va? Vad säger du Mehmet? Bråkar han med dig?

- Det är Scandal B här… Vem fan är Mehmet??

- En hårig iranier från Kortedala…

- Jag ringer dig sen brosh…

Fan också. Jag kommer aldrig få veta hur jag gick från soc kärring till crack-ho…

Om jag inte ringer Johnny…

Jag har inte pratat med Johnny sedan augusti och har ingen större lust att ringa den patetiska, lögnaktiga, otrogna narkomanen men han kanske sitter inne på nyckeln till min roman (eller så sitter han bara inne) så jag ringer motvilligt hans slemmiga nummer och möts av: ”abonnenten ni söker är tungt kriminellt belastad och kraftigt påtänd för tillfället, var god försök igen senare”.

Inte det heller då nej…

Jag ringer Dino, Marko, Sebbe, Patrik, Aziz, Danne, Dragan, Zlatan och Hassan.

Alla sitter inne. Dragan är den som först kommer ut. 2019…

Jag kan tänka på en sista som kanske vet nåt, så jag ringer Dejan.

- Hallåååå mannen!! svarar han glatt. Gödudå?

- Ehm, släktforskar typ… hur lärde vi känna varandra?

Tystnad. Jag känner besvikelsen torna upp sig… Men sedan harklar han sig och svarar:

- Du knullade med min brorsa ett tag.

- Jag knullade med ALLA ett tag, du får vara mer specifik!

- Alex. Rakad. Lång. Tatuerad. Väldigt kriminell.

- Du. får.vara.mer. SPECIFIK!!!

- Hur många Alex har du knullat med??

- Mer än vad du kan ana…

Dejan funderar lite.

- Okej, jag vet inte hur det är med minnet, jag har precis blandat Valium med Tomteskur… MEN jag tror att du praktiserade på nåt socialkontor, Alex kom in för att säga farväl till Adde som blev mulad 2001 – socialtjänst – begravningsgudstjänst – whatever – du vet brorsan… i alla fall… där var du, där var han… och resten vet du…

- Ehm… nä faktiskt inte…

- Okej…?? Ja, han drogade ner dig med Heminevrin, tog med dig på lunch och satte på dig. Sen blev ni kära. Eller så höll han dig nerdrogad. Jag minns inte. Men helt plötsligt pratade du som en äkta tjack-pundare, du lärde dig skjuta med Glocken och visade dig ha en fallenhet för tung narkotika – så vi behöll dig!

Fint. Jag har blivit bortförd från min praktikplats av en kåt jugoslav som tror han är på midnattsmässa och därefter fallit rätt in i ett omfattande kriminellt och drogliberalt beteende som varade i ett decennium. Det här kan bli en intressant roman…

Jag har ju bidragit med anekdoter ur mitt patetiska liv här nu i fem år och nu kräver jag lite tillbaka.

Jag skulle vilja att ni regelbundna läsare lämnar en kommentar där ni talar om 1) om ni är man eller kvinna (alltså hitta bara på ett manligt eller kvinnligt namn, jag har all förståelse om ni inte vill lämna ut några uppgifter till mig, det hade inte jag heller velat!) 2) Yrke 3) Ålder

Har ni ett otroligt identifierande yrke typ huvudtränare för AIK eller redaktör för Aftonbladet eller Rikspolischef så får ni väl hitta på nåt där också då.

Alltså hitta på ett kvinnligt/manligt namn som ni signerar med, och skriv i kommentarsfältet ålder och yrke.

Och farsan, jag vinner inget om det är många som svarar så det räcker du identifierar dig EN gång.

Jag vill skriva ett inlägg om mina läsare så jag hoppas uppslutnignen blir god!

Och att man skulle bli mer empatisk?? Här har vi en tjej som ”glömde” en cancerpatient i strålningen (hon var lite blek och enligt min erfarenhet så kan en stund i solariet få även den sunkigaste individ att fräscha till sig lite). Nu är tyvärr inte UV-strålning och radioaktiv gamma-strålning samma sak men tanken var i alla fall god. (Om patienten håller med mig med tanke på att det kostade henne en lever vet jag inte, men jag anser ändå att jag är empatisk).

Men skolan ger oss ledigt en eftermiddag i veckan och då tänkte jag passa på att utveckla en av mina talanger. Tyvärr fanns det inga kurser som hette ”Promiskuitet”, ”Oralsex med främlingar under svår alkoholpåverkan” eller ”Så sopar du igen spåren om du är inkompetent inom vården” (jag trodde länge att Lex Maria var en släkting till Lex Luthor) så jag fick helt enkelt välja något annat som låg mig varmt om hjärtat – pole-dancing!!

Kan man åla sig runt flaggstänger upp-och-ner på fyllan i underkläderna så borde det vara en ”walk in the park” att göra likadant nykter.

Full av förväntan kom jag till dans-studion krängde snabbt av mig kläderna och hoppade glatt ut på golvet i mitt raffset…. lite ”awkward moment” där när alla andra var klädda i shorts och linne – men det innebär bara att mera snuskgubbar kommer att stoppa femhundringar i mina trosor istället för deras så jag var nöjd. Tills jag insåg att det inte fanns några snuskgubbar.

- Vi dansar för motion här, inte pengar, upplyste instruktören mig.

Whatever, det finns ju inget som hindrar mig för att ta mina moves till nån sleazy strippklubb på min fritid. Vad är det för mening att åla sig mot en stång i underkläderna om man inte har a)har en promillehalt 2‰ över vad som anses vara kliniskt död eller b)slemmiga torskar som stoppar femhundringar i grenen på dina glittriga stringtrosor?

Så jag tog motvilligt på mig shorts och linne och anslöt mig till de andra. De var inga små damer. Hur i allsina dar de tror att någon skall betala för att se dem centrifugera valkarna är en gåta, men med tanke på att de flesta var i samma storleksordning som en mellanstor familjebil så var de jävligt långsamma, så medan de lärde sig gå runt stången sexigt (?), typ som Babben Larsson runt en vissen majstång, så kunde jag redan klättra upp i stången, vända mig upp-och-ner och gå ner i spagat. Jag lade sedan till en snurr på detta (vilket satte mitt balansorgan ur spel) och även om det var rätt schyssta moves så uppskattade inte hon vars bröstkorg jag landade på det hela fullt lika mycket.

Men upp i sadeln igen säger de så jag klättrade glatt upp i stången, gick ner i spagat och lirkade snabbt av mig trosorna (ett trick som jag lärt mig efter många sena nätter i Göteborgs undre värld) och kastade iväg dem över golvet. Shit, just det, vi skulle ju inte försöka ragga dricks utan motionera!

Generat bad jag om att få tillbaka mina trosor… men instruktören verkade tycka att det var roligare att se se mig glida nerför stången utan.

Idag har jag tredje gradens bränskador på mina intima delar (exakt vilka delar hade jag kunnat informera er om om Gray’s Anatomy hade låtit bli att använda såna äckliga bilder) och hon som använde stången efter mig har fått en mycket sällsynt tropisk könssjukdom som dittills bara funnits i Borneos landsbygd under monsun-säsongen…

Bifogar en bild på gårdagens övningar:

Tills jag kommer till kapitlet om fortplantning. Ur boken formligen hoppar den mest ovårdade muff jag någonsin sett – uppfläkt, försedd med etiketter om dess olika beståndsdelar och med mer behåring än Bigfoot på anabola steroider.

Helt seriöst alltså?!?! WTF??? Skojar de med mig eller?? Jag skjuter undan frukosten eftersom jag troligen inte kommer att ha någon aptit igen förrän tidigast 2019. Finns det ingen varningstext på bokjäveln?? Jag trodde det skulle handla om armar och ben… och kanske nån kranialnerv eller två. Men det här? Helt oförlåtligt! Ilsket kollar jag vem som är ansvarig utgivare och författar ett brev:

Kära utgivare,

Jag har köpt ett exemplar av er bok ”Gray’s Anatomy”. Detta är en mycket välformulerad, innehållsrik och tydligt illustrerad bok som har hjälpt mig mycket i mina studier.
Tyvärr så har ni en mycket anstötlig bild på sidan 454. Den påminner mig om Woodstock, Svenne & Lotta, orange-bruna tapeter och utsvängda jeans. DET ÄR 2011 NU!! Den där äckliga busken hör hemma i det förgångna! Skall ni bestämt avbilda kvinnliga könsorgan så INSISTERAR jag på att ni följer trenderna och avbildar en som inte vuxit igen!
Dessutom är det otroligt svårt att (ur anatomisk synpunkt) indentifiera de olika strukturerna på bilden eftersom allting ser ut att vara täckt av ett Leif Pagrotsky-liknande helskägg!
Jag kräver att ni omarbetar denna fruktansvärda bild till er nästa upplaga!!

Med vänlig hälsning, 

Dr Gröndahl

Svaret kom efter ett par dagar:

Nu är inte detta Hustler eller Playboy vi publicerar utan en lärobok i anatomi. Kvinnor (som inte manipulerats av skönhetsindustrin) ser ut såhär i underlivet. Dessutom, som du säkert förstår, så är det verkligen inte lätt för oss att hitta modeller till dessa bilder – så om du själv inte vill ställa upp så föreslår jag att du accepterar hur vissa kvinnor ser ut i underlivet eller köper en annan bok.

Med vänlig hälsning,

Klara Östergren

Jaså minsann! Klara slår ett slag för St Bernhards-muffen! Slår vad om att hon aldrig rakar sig (typ anywhere) klär sig i palestina-sjal, bruna manchesterbyxor och lyssnar på progg medan hon äter tofu och väntar på revolutionen.

Men föreslår hon på fullt allvar att jag skall bli muff-modell? Är det en utmaning?? Hmmm, vad har jag egentligen att förlora? Kan man vara hand-modell, frisyr-modell, fot-modell och fitness-modell så kan man väl vara muff-modell? De flesta har redan sett den ändå…

Snabbt plockar jag fram mobilen och knäpper av ett par bilder på mitt allra heligaste (om den är särskilt fotogenisk låter jag vara osagt) och skickar iväg. Glatt tänker jag på alla dyra handväskor och skor jag skall köpa nu när min muff är modell. Den kanske till och med får gå på filmpremiärer och galor?

Ett par dagar senare kommer ett brev från Klara.

Vi har tyvärr inte användning för dina bilder just nu, men till hösten skall vi släppa en lärobok om veneriska sjukdomar då dina bilder kan bli aktuella.

Vi hörs till hösten!

Klara

Jävla skit! Vad fan är venediska sjukdomar? Jag har aldrig ens varit i Italien. Jävla skitbok, skall aldrig läsa den mer!!