Skvallerträning

Hej igen.

Jag kopierar här in ett inlägg i FB – Lightschapsgruppen ang. Skvallerträning. Har länge utlovat en beskrivning på det fenomen samt video. Har inte hunnit så långt men nu gör jag det lätt för mig och lånar texten av Julia som är en kommande valpköpare, passare av Elza i morgon samt som jag lärde känna då hon kom som kursdeltagare.

Julia Brenk;

Jag ber redan nu om ursäkt för ett lååååångt inlägg, och hoppas att det är till någon nytta!

Marie, länken som Susanna la upp i en kommentar under ditt inlägg är bra! Läs den, där är en beskrivning på skvallerträningen går till. Nu kommer

jag dock beskriva hur jag har tränat i situationer som Marie beskriver, alltså att problemet inte infaller vid hundmöten utan just när någon passerar utanför trädgården eller skall från andra hundar längre bort osv. Och det är alltså min erfarenhet som beskrivs, om alla sen inte håller med om detta så är ni välkomna att lämna åsikter. Men det är som sagt min erfarenhet inom ämnet. Bara så att det inte blir några missförstånd från någon part!

När min Shabi kom till mig var han fruktansvärt rädd för allting, han höll på att krypa ur skinnet bara av att se en bil, av att höra dammsugaren, av en fågel som flög för nära. Han visste inte var han skulle ta vägen när flugsmällan kom fram, eller om man tappade ett grytlock i golvet. Han fick panik när halsbandet skulle på eller om man höjde händerna för att antingen sträcka på sig, eller ta något på en hylla ovanför honom. Han ville helst av allt försvinna om han såg andra människor, och jag vet inte hur många gånger han har försökt slita sig när han såg barn, och då främst pojkar. Anledningen till detta är nog av den värre sorten, dvs att familjen han bodde hos tidigare inte behandlade honom särskilt bra alls. Och jag vill verkligen inte anklaga någon för att ha skadat honom, men med tanke på hur han såg ut och betedde sig när han kom till mig, 6 månader gammal, så har någon varit riktigt hemsk mot honom, och det är både fysisk och psykisk misshandel det handlar om.

Förra sommaren, då Shabi hade bott hos mig i ett och ett halvt år fick jag höra talas om Bonizas hundskola och blev rekommenderad att anmäla mig till en kurs hos Monica Ottoson. Sagt och gjort, jag kollade in hemsidan och hittade en kurs i vardagslydnad. Den skulle kanske passa oss tänkte jag och kollade priset. 1200:- skulle den kosta. Det här måste vara ett skämt, på brukshundsklubben kostar denna kursen 2800:- så det här var ju ett rejält underpris. Men jag hade ju som sagt blivit rekommenderad, så jag anmälde mig och kom till första kursträffen. Påväg dit tänkte jag att jag ger det en chans. Jag ger det idag helt enkelt, och om Shabi inte visar någon vilja överhuvudtaget att ändra på sig så ger jag upp. Då får jag omplacera honom till någon som klarar av det, för jag orkar inte mer! Jag kan säga att kursen inte alls blev som jag tänkt mig, utan så betydligt mycket bättre! Även om ingenting stämde, ingenting fungerade, jag grät av frustration när jag berättade varför Shabi var som han är och varför vi inte kommit till någon kurs tidigare, jag var avundsjuk på alla andra som hade hundar som ”fungerade”. Men så kom Monica fram och pratade med mig, hon trängde sig inte på utan frågade om lov. Om hon fick lov att prata med honom, med Shabi alltså. Hon förstod min frustration och varför jag tänkte som jag gjorde. Rådet jag fick var att fortsätta komma till kurserna, men att jag bara skulle klicka och belöna för alla rörelser Shabi gjorde. Om han tittade från höger till vänster så var det klick-godis. Om han flyttade tassen en millimeter så var det klick-godis. Om han tittade på en annan hund var det klick-godis. Helt enkelt för varje liten frivillig rörelse. Det tog två kurskvällar innan vi kunde vara med på den ”riktiga” kursen. Och det krävdes enormt mycket träning hemma.

Och det är här min version av ”skvallerträningen” kommer in.

Jag har ännu inte lagt någon vidare träning på att skvallra på just ett enda föremål, dvs katter eller hundar, utan jag har valt att köra en version av den träningen som Monica visade för oss under en kurskväll i träningsgruppen. Den gick ut på att klicka och belöna för varje sak hunden tittade på. Om det så var en ekorre, en and, en pojke, en man i hatt, en buss eller en soptunna så skulle man klicka och belöna. Därefter la vi på ”titta”-kommandot. Dvs när hunden tittade på något vi önskade, så sa vi titta, klickade och belönade. Efter bara några repetitioner satt det och när vi gav kommandot ”titta” så tittade hunden på oss. Detta har jag sen använt mig av, dock utan kommando vid alla träningar av detta slaget. Jag kan ta Shabi med mig och sätta mig vid en parkering, utanför en affär, mitt i skogen eller på ett tåg just för att han ska söka min kontakt istället för att stressa upp sig i situationer med mycket folk, hundar och övrigt. Detta var alltså för min del en metod för att min hund inte skulle stressa upp sig i nya situationer och miljöer.

Och jag tror att detta är en metod ni också skulle kunna använda er av. Är det bara hundar som hon reagerar på som går utanför trädgården? Eller är det även barn och fåglar exempelvis? För är det allt möjligt det reageras på så tror jag att metoden att klicka för allt som rör sig är ett bra sätt att börja med. Dvs att hon tittar på något (utan att skälla eller morra) och du klickar och belönar. Varenda gång är det klick-godis, klick-godis, så länge hon tittar på den som går förbi och är lugn och fin. Efter ett tag avvaktar du med klicket när hon tittar på något och om hon förstått det hela rätt så kommer hon ganska snart att titta på dig och undra var belöningen tar vägen. Och det är här du ska belöna med godisregn, eller superrolig lek etc, för det är just det beteendet du vill att hon ska ha. Helt enkelt, om där går någon förbi så ska hon ”skvallra”, dvs ta kontakt med dig och visa att där är någon. Har man dock en hund som blir stressad av detta, av att hålla koll på allting till höger och vänster så är det tyvärr ingen bra ide. Finns risk att hunden istället blir stressad över att ”hålla koll”. Men då hoppas jag att det finns fler här som kan ge tips om hur du kan lösa problemet. För min hund har det helt enkelt blivit så att han har ”sökt tryggheten” hos mig genom att ta kontakt.

Är det bara hundar som en hund reagerar på utanför trädgården? Då hade jag börjat med att göra precis som det står i länken som Susanna lämnade, börja med hundmöten. Liksom att ni startar upp träningen därifrån. Och gör steg för steg som det står i länken. Även om hon inte har några problem med hundmöten idag, så kan man alltid träna för ännu bättre fokus på husse och matte under promenaden, när ni möter andra hundar. Och sen går det förhoppningsvis att överföra till trädgården hemma. Att hon helt enkelt kopplar ihop träningen med fokus på kontakt under promenaden, till att det gäller samma sak hemma i trädgården när det kommer förbi hundar. MEN, ett tips är ju att börja från noll även hemma i trädgården. Bara för att det fungerar kanon på promenaden så fungerar det ju kanske inte på samma sätt hemma i trädgården. Dvs att ni tränar skvallerträning från steg ett i länken, både hemma och under promenaden. Och öka inte svårighetsgraden förrän ni känner att hon fixar det.

Det är som Emma säger, en metod som kräver ganska mycket tålamod, ett rättare sagt, mycket tid och tålamod. Men den som ger sig fan på något.. Den brukar klara det! Hoppas det inte var ett alltför rörigt inlägg! Och fråga gärna om det är något du undrar över. Och som sagt, läs länken som susanna tipsade om tidigare! (Denna länk finns i mitt tidigare inlägg idag).

dDenna metoden kan du även använda med ett ”lyssna” kommando, istället för ”titta”, för problemen du beskriver inne. Bjud hem folk att föra liv och oväsen utanför dörren eller trädgården (i måttlig mängd, såklart!) och klicka-belö

na då hunden visar intresse för ljudet, men dock innan hon hunnit skälla/morra på det. På detta viset kan du också få en hund som tar kontakt med dig när det kör förbi bilar, eller en hund som skäller ute, när någon knackar på dörren osv. Jag använder däremot BARA denna träningen vid ”onödiga” ljud. Dvs om det åskar exempelvis, eller han hör ett flygplan/helikopter (ganska vanligt här), eller om kossorna kallar på varandra, eller katterna bråkar ute, eller telefonen ringer etc. Helt enkelt såna ljud som jag inte tycker att han behöver skälla lungorna ut sig för att han hör. Kommer det däremot en bil så är han mer än välkommen att säga ifrån, eftersom vi bor på landet och här ”ska” det inte komma några bilar, mer än posten. Knackar det på dörren är han också välkommen att säga ifrån då jag inte hör det om jag sitter i andra änden av huset och lyssnar på musik (vilket jag mestadels gör). Så som sagt, den här träningen kan du variera till höger och vänster och hur mycket du vill. Och utforma den på ett sätt som du själv tycker fungerar. Sen är det samma sak här, gäller det hundar som blir stressade av ljud, så är det inte någon bra metod att träna med. Eftersom du då kan få en hund som stressar upp sig totalt och börjar skälla för att det blåser i träden, eller ännu värre börjar skälla för minsta lilla sak inomhus också som hon aldrig har reagerat på. Men som jag sagt tidigare så gissar jag att du som ägare själv vet var gränsen för just din hund går, och därför kan du också själv avgöra hur pass du kan träna detta. Kanske är det helt enkelt bara enklare att ignorera hunden när den skäller på onödiga ljud? För vissa fungerar det betydligt bättre än att ta fram godispåsen!

Lycka till!