Rasen Schapendoes

Vi på Lightschaps Kennel föder upp den underbara rasen Schapendoes.

Schapendoes är en holländs Vallhund.

En otroligt social vallhund

Schapendoes inte bara härstammar från Nederländerna, det var där den föddes – och återföddes. Vid slutet av 1800- och i början av 1900-talet förekom Schapendoes över hela Holland åtminstone där det fanns beten och fårhjordar.

Då kallades ofta hunden Herdersdoes, Siephond, Olde Grise eller Oud Hollandsche Herdershond. Schapendoes, som betyder fårhund, förefaller emellertid att vara det helt korrekta namnet.

Det kan vara intressant att veta att ordet ”does” inte längre används i nederländskan. Det beskrev en bondhund eller rent av en gatustrykare. I motsats till rashund (”hond”) som var en brukshund.

Herdarna värdesatte oavsett detta Schapendoes för dess outtröttliga lust att arbeta, för dess intelligens och för dess lätthet att lära sig. Hunden är perfekt för att valla fårhjordar. Den används för det ändamålet i viss mån än idag. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

Men eftersom fåraveln successivt försvann, försvann även hunden – nästan.

Andra världskriget tog livet av både människor och djur. Schapendoes var nära att dö ut. Endast ett fåtal individer återstod efter kriget i det svårt sargade Holland.

Schapendoes hade tur. En duktig kynolog och publicist vid namn Pim Toepel hade strax före krigsutbrottet börjat intressera sig för den långhåriga hunden. Sökandet efter en inhemsk herdehund lyckades och han fann en del exemplar i provinserna Drenthe och Veluwe.

Efter kriget kunde han åter ta sig an rasen. Han fortsatte sitt arbete med en då mycket liten population och lyckades rädda den till eftervärlden. Så det är först efter 1945 som man kan tala om en egentlig återuppbyggnad av rasen.

Det är således ingen överdrift att kalla Pim Toepel för rasens nutida skapare. Eller kanske återskapare? Toepel såg också till att fastställa kriterier för hur rasen skall se ut. 1954 fastlades officiellt rasstandarden.

Toepel avvisade varje avvikelse. Han ville inte att hunden skulle bli en modehund eller utställningshund. Den funktionen hade ju aldrig hunden tidigare haft. Istället satte han lydnad och funktionalitet i första rummet. Denna anda återspeglas i de rasregler han fastställde och som 1971 fick det officiella namnet FCI Standard nr 313.

Långhåriga vallhundar med lång historia

Schapendoes tillhör en grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt bepälsade huvuden som förekommer i stora delar av Europa.

Rasen är besläktad med Bearded Collie, Owzarek Nizinny, Old English Sheepdog, Briard och Bergamasco i de varianter som förekommer i Hessen, Odenwald och Niederrhein samt från gränstrakterna mellan Schweiz och Italien, Berger des Pyrenées, Gos d´Atura Catalan från norra Spanien, den tyska Schafpudel i de varianter som förekommer i Hessen, Odenwald och i Niederrhein samt den ungerska Pulin. Alla dessa arter är mutationer av den ursprungliga Bergshunden och därmed alla kusiner med Schapendoes.

I Polen fanns tidigare vallhundar med namn som Sredny och Duzy Ponad. Rasen Sredny utgör stammen för den moderna vallhunden och kommer faktiskt direkt från liknande trakter som den vita pommerska fårpudeln – vilket ju också är ett namn på Schapendoes! Möjligen är de båda raserna genetiskt identiska?

I sökandet efter den moderna vallhunden dyk det i början alltid upp enfärgade, huvudsakligen vita hundar, som då betraktades som oönskade. Man kan lätt anta att genom vandrande fårhjordar och genom att anställa vandrande fåraherdar och deras hundar i stort samma ras förekom över hela området från Polen, norra Tyskland bort mot Nederländerna.

I Polen och i Holland uppskattade även andra än fåraherdar rasen som familjehund och började avla  rasen i liten skala.

Men för att helt förstå sammanhanget måste vi gå tillbaka lite i historien. Redan i den tidiga medeltiden fanns det högt uppskattade herdehundar – Canis pastoralis. Exempelvis talar Lex Bajuvariorum om höga böter för den som tar livet av en fårhund.

I mycket tidiga urkunder finns beskrivningar på hur herdarna släppte lös sina farliga hundar uteslutande för att förfölja varg eller björn som gav sig på hjordarna. Herdehundarna hade endast till uppgift att skydda hjorden och herden från fientliga angrepp – om det så var från människor eller rovdjur. Hundarna hölls vanligtvis i lina och hade sin foder- och sovplats vid herdens fötter. Fast när herden vilade fick han  gå lös.

Det fanns även en hundtyp med ett mycket speciellt utseende. Den beskrivs som stor och elak med kraftig hårväxt och lockar. I Tyskland kallades den Schafrüden. Några av de nutida renrasiga vallhundarna som ännu påminner om de ursprungliga herdehundarna är Mastin de los Pireneos, ungerska Kuvasz eller Sarplaninac

Allteftersom rovdjuren runt om i Europa tvingades dra sig tillbaka och hedar ersattes med odlingsmarker förlorade de här hundarna sina bestämda arbetsuppgifter.
Herdarna vill istället ha lätta, snabbrörliga och lättdresserade hundar. De skulle med andra ord ha just de egenskaper vi idag förknippar med vallhundar. Sålunda började man säkerligen avla fram den mest lämpade hunden genom att korsa med de bondhundar som fanns i området. Uthålliga, vädertåliga och extremt lättlärda måste de vara. Herdehundarna måste kunna sätta sig över fåren och också genom nedärvda kunskaper skapa respekt i fårflocken.

I Europa utvecklade sig den lätta herdehunden relativt snabbt. Flera av raserna har många gånger varit nära att dö ut. Inte minst de många krigen har farit illa med åtskilliga hundraser.

En utpräglad arbetshund som blivit en perfekt familjehund

Som typisk vallhund har Schapendoes lärt sig att leva med människan och försöker att ständigt befinna sig i närheten av sin ägare. Han måste alltid vara där hans husse eller matte befinner sig. Mänsklig närhet hör till hans grundläggande behov. Och gärna också mänsklig närkontakt. Han njuter av att bli smekt.

Att tvinga honom till något är närmast omöjligt. Genom sin stora sociala förmåga lär han sig snabbt att göra både det du förväntar – och det du kanske inte riktigt förväntade!

Hunden är livlig men på inget sätt nervöst lagd. Den är uppmärksam, glad och utomordentligt intelligent. Den är ständigt upplagd för lek och skoj och är tveklöst (och lite oroande) en idealisk familjehund som även älskar barn.

Men man får aldrig glömma att rasen för bara några få generationer sedan var en utpräglad arbetshund. Den förväntar sig också idag att få en förnuftig sysselsättning. En snabbtur runt kvarteret är inte tillräckligt upphetsande och en större trädgård är på inget sätt en bra ersättning för en längre promenad.

En vettig sysselsättning för Schapendoes är att engagera sig – och den – i agility eller lydnad. Genom sina egenskaper blir den snart en mästare.

Också som räddningshund håller rasen utomlands på att få ett genombrott. De högt ställda svenska kraven verkar dock vara lite för tuffa för den livliga hunden. Den arbetar också gärna som ledarhund och som sanitets- och terapihund.

Den är tveklöst en idealisk följeslagare till joggare och cyklister. Som uppfostringsmetod behöver hunden egentligen inget mer än en massa skoj och en kärleksfullt konsekvent ledning. Den är intelligent nog att förstå vad den skall göra och självständig nog att göra det bara du är tydlig med vad du vill. Det du säger skall vara förbjudet måste alltid vara förbjudet. Du måste vara envetet konsekvent. Detta är ingen hund för hårda uppfostringsmetoder.

Av vad som sagts om Schapendoes torde det stå helt klart att rasen är en mycket dålig skydds- och vakthund. Även om förmågan att upptäcka nykomlingar inom reviret är stor leder detta oftast enbart till några välformulerade glädjeskall.

En hund med ett gott humör som standard

Trivsam, vänlig och följsam – det är en Schapendoes. Var helst en Schapendoes dyker upp är det lätt för honom att entusiasmera människorna med sitt vänliga och inställsamma sätt. Schapendoes är helt enkelt den idealiska familjehunden. Trots det – tack och lov – har rasen inte blivit en modehund.

Hunden är glad, livlig, vänlig. uppmärksam och full av gott humör. Dessa egenskaper har gjort att Schapendoes har en stor skara beundrare. För vem vill inte gärna ha en hund som vän som bland sina karaktärsegenskaper har ett gott humör som standard? En hund som är temperamentsfull utan att vara nervös, en frejdig entusiast som inte visar några spår av aggressivitet och som med sin munterhet får solen att skina?

Lyckligtvis har nästan alla Schapendoes en sådan här härligt okomplicerad karaktär. Detta kan man se på träffar och unghunddagar när alla skuttar omkring glatt och kamratligt och mycket snabbt blir goda vänner.

Den har en lätt och fjädrande gång. Detta typiska sätt att röra sig på skiljer Schapendoes från andra till det yttre liknande raser.

I kraven för rasen ingår att den skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.

Det är inte bara det kramiga och mysiga utseendet som gör rasen så attraktiv. Det är en hund med stor social kompetens – långt innan detta blev ett begrepp på modet! Ibland är den krävande under uppfostran. Den är självständig men ändå lätt att bemästra och har en mycket hög toleransnivå gentemot sin omgivning.

Rasen är uppmärksam, intelligent och livlig och gladlynt – men också självständig och självsäker.

Rasen förnekar inte sitt ursprung som vallhund trots att endast ett fåtal numera får en möjlighet att aktivt utöva sina nedärvda kunskaper.

Stora oemotståndliga mörkbruna ögon

Hunden är mycket uppmärksam på vad som händer i familjen. Hans uppträdande, goda humör och kanske – när man ibland kan se dem – stora runda mörkbruna ögon gör honom oemotståndlig för många.

Även om Schapendoes gärna vistas utomhus oavsett väder tycker han bäst om att vara hemma hos sin familj. Det är hans flock och naturligtvis där han trivs bäst som den otroligt sociala varelser han är.

Rasen röner alltmer uppskattning. Numera förekommer Schapendoes förutom i sitt hemland Holland även i Schweiz, Österrike, Tyskland, Frankrike, Finland, Danmark, Belgien, Luxemburg och Sverige.

Till Sverige kom rasen 1996 och idag finns det ett 20-tal seriösa uppfödare och ca 350 hundar.

Med sitt vänliga sinnelag är det svårt att inte falla direkt. Han är uppmärksam, temperamentsfull och mycket intelligent. Han älskar att ha roligt och att leka. Det är lätt att se att detta är den idealiska familjehunden.

Men det finns givetvis en baksida också. Familjen måste göra klart för sig att en del av deras levnadsvanor kanske måste förändras eftersom de kan stå i motsättning till vad man vill hunden skall göra. Eller också vänjer man sig vid att hunden ofta gör det den kanske inte borde göra.

Det rör sig om en mycket smart och lättlärd hund. Den lär sig mycket snabbt vad som är tillåtet eller förbjudet för en enskild familjemedlem. Och tar snabbt efter det beteende den tycker är lämpligast. Här måste man alltså vara mycket konsekvent. Det bör även gälla barnen. Får de göra något som är förbjudet för hunden förstår inte hunden varför inte också den kan göra likadant!

Mycket godmodig och fungerar bra med barn

Schapendoes är mycket godmodig och livfull till sin natur och fungerar mycket väl tillsammans med andra hundar och mindre barn som den gärna – och mycket försiktig – leker med.

Men Schapendoes vill gärna visa sin underdånighet gentemot sin husse och matte och biter då lite lätt i deras händer när han träffar dem. Detta inledningsvis efter en intensiv glädjeyra.

Rasen har ett synnerligen måttligt eller ringa intresse för jakt. En uppflygande fasan eller en flyende hare kan få den att ta några kortare galoppsprång.

Den håller sig helst i närheten av sina invanda stigar. Drar den iväg blir det aldrig särskilt långt bort. Håller man sig ifrån tätbebyggelse eller trafikerade vägar kan man lugnt låta den gå fri.

Den är normalt rätt tystlåten men kan – om den känner det nödvändigt – ge kraftiga skall när någon obekant tränger in på dess revir.

De flesta Schapendoes älskar vatten och simmar gärna. Och att rusa i ett grunt vattendrag ger en alldeles speciell tillfredsställelse.

Han känner väl till mods tillsammans med en sportig familj som gärna tar honom på långa promenader eller cyklar eller springer med honom.

Vana vid självständigt arbete

Schapendoes är vana att arbeta och tänka självständigt sedan länge. Trots det måste du som ägare ge honom arbetsuppgifter och därmed stimulans. Timslånga återhämtningspauser är inget han har behov av – det rör sig om korta andhämtningspauser även efter rejäla språngmarscher med kollegor. Hans uthållighet är remarkabel. Nonchalerar du honom gör han detsamma med dig. Då kan du inte omgående komma och begära full uppmärksamhet igen.

Han älskar när du leker med honom och ägnar dig åt honom. Han blir lätt en mästare i nästan alla aktiva hundsporter och ger sig hän med stor begeistring. Särskilt lämpligt är det att låta honom ägna sig åt agility, flyball och lydnad.

Pälsen är ca 10 cm lång och vågig. Pälsen skall varken trimmas eller klippas. Den vuxna hunden behöver bara en grundlig borstning varannan vecka. Valp och unghund oftare och mer omfattande. Från andra levnadsåret blir pälsen strävare – valpens är silkesmjuk – och filtar sig ofta. Då gäller det att kamma försiktigt för att förhindra filtningen. Använd enbart kam när borstning inte längre är effektiv. Mycket kamning reder ut underpälsen som är så karaktäristisk för rasen.

Vanligtvis behöver inte hunden bada. En frisk päls rengör sig själv. Bara om hunden är väldigt smutsig kan en dusch vara nödvändig. (Här håller jag dock inte med.)

Schapendoes är mycket robusta hundar förskonade från de vanligaste hundsjukdomarna. Den holländska kennelklubben har tillsammans med uppfödare satt upp mycket strikta regler för aveln särskilt med avsikt på de ögonsjukdomar (katarakt) som förekommer bland andra vallhundsraser.

Får din hund leva ett normalt och hälsosamt hundliv med motion och rätt föda kommer den att leva ungefär 12-15 år.

Konsekvent inlärning avgörande för problemfri tillvaro

Man måste vara mycket konsekvent när man lär upp Schapendoes. Börja lekfullt men var bestämd. Rasen tycker om att lära sig och är mycket lättlärd. Men ger du honom bara en gnutta av en chans gör han gärna istället så att du känner dig dum. Överarbeta inte inlärningen med valpen. Bygg upp övningarna och andra aktiviteter successivt tills han är 9-10 månader. Rasen behöver mycket motion. Åtminstone en timmes promenad dagligen är ett krav om du vill ha en frisk och sund hund som inte behöver lida av överskottsenergi.

I regel äter inte Schapendoes särskilt mycket. Varje seriös uppfödare delar gärna med sig av sina erfarenheter så att hunden får rätt mat och rätt mängd.

Det krävs ingen kraft för att träna en Schapendoes. Däremot mycket beslutsamhet och konsekvens. Lär du honom på ett riktigt sätt gör han allt för att lyda dig. Stränga tillsägelser, straff och hårddrillning uppskattar han inte – och behöver han inte. Tvång kommer direkt att skada honom.

Ett otroligt tillgivet djur

Alla vallhundar är högst specialiserade hundar. De har utvecklats som ett resultat av skickligt avelsarbete genom det urval som herdar gjort genom många århundranden.

Storlek och päls samt färger varierar kraftigt beroende på de förhållanden som funnits i deras ursprungliga hemtrakter. Ibland skiljer sig också deras sätt att arbeta. Gemensamt för alla dessa raser är dock deras enorma arbetsvilja, deras förmåga att agera självständigt, deras intensiva relation till människan (jotack, vi vet…!) och att de älskar att ständigt vara i rörelse.

För att helt förstå sig på hundens karaktär är det väsentligt att se tillbaka på rasens historia. En del av dess beteenden kan man förstå först i ljuset av dess bakgrund. Men även om rasen stundtals kan upplevas som jobbig finns slutligen inget annat än stolthet och glädje över att få äga ett sådant fantastiskt och otroligt tillgivet djur.

 

Schapendoes är en vallhund som var vanlig i Holland kring förra sekelskiftet. Ännu idag brukas den till att valla får.
Därför krävs det att den har stor rörlighet, snabbhet och uthållighet. Att kunna hoppa bra är också en mycket viktig egenskap. Den betraktas som mycket lättlärd och duktig på att arbeta självständigt.
Andra världskriget höll rasen på att helt raderas ut i likhet med ett flertal andra raser i Europa. Endast ett fåtal exemplar överlevde kriget. Tack vare den patriotiske holländske kynologen Toepel räddades rasen.
Schapendoes hör till de långhåriga vallhundarna med ett mycket hårigt huvud. Den är släkt med old english sheepdog, bearded collie, owzarek nizinny, puli, briard och bergamasco.
I Holland bildades 1947 en rasklubb  och fem år senare erkändes rasen. 1971 godkändes rasen av FCI.

Rasstandard

HELHETSINTRYCK:
Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.

MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Schapendoes skall vara något längre än den är hög.

KARAKTÄR:
Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.

HUVUD:
Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är.
Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd.
Stopet ska vara väl markerat men inte djupt.
Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig.
Saxbett.
Okbenen ska vara mycket framträdande.
Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen.
Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.

HALS:
Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.

KROPP:
Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande.
Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös.
Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak.
Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen.
Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

EXTREMITETER:
Benstommen ska vara fin.
Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna.
Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och väl musklade. Baktassarna ska vara som framtassarna.
Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.

PÄLS:
Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång,   7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten.
Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg.
Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.

STORLEK:
Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande