Jag insåg just en sak. Jag är en hjälpare….en helper. En som alltid ger och ger men aldrig får något.
Har någon jag känner ett problem är jag den förste att hjälpa. Jag kastar mitt pick å pack, mina egna problem och tankarna på omvärlden, allt i syfte att hjälpa kompisen. Inte bara i hopp om att en dag få det återgäldat av kompisen utan för att det känns rätt. Det känns nämligen fel att inte hjälpa någon som behöver hjälp; skulle jag inte vilja ha hjälp om jag  var i nöd?
Det är kanske just därför som jag alltid blir så besviken när jag ett tag senare själv behöver hjälp och ingen hjälper mig lika innerligt som jag hjälper andra. Jag blir inte bara besviken, jag blir uppriktigt ledsen också, jag närmast arg.

Nu börjar jag förstå hur tjejerna jag har sex med måste känna sig…..