Att byta soppåse är normalt inte något man bloggar om (eller, jo det är det, men kalla mig drömmare), men ibland dyker det upp häpnadsväckande rön i samband med så vardagliga aktiviteter. Det hände mig just.
I vanliga fall, när jag byter soppåse, så är såväl den fulla som jag tar ut som den tomma som jag sätter in, av samma typ: bärkassar i plast från den lokala Konsumbutiken. Likt många andra bedriver jag en hård kamp mot påsberget under diskbänken, genom att i största möjliga utsträckning undvika att köpa nya påsar, och istället återanvända. Den här kampen påminner mycket om en utdragen armbrytningsmatch, där överläget pendlar fram och tillbaka, och där båda sidor kan förefalla helt uträknade bara för att plötsligt komma tillbaka som ett resultat av någon veckas slapphet eller duktighet, beroende på vilken sida det är som kommer tillbaka. Vinner gör man när man måste köpa ett paket avfallspåsar i butiken för att man har slut på alla andra sorters påsar. Förlorar gör man när man kommer på sig själv med att upprepade gånger gå ut med soporna innan påsen är försvarligt full (och inte heller innehåller något illaluktande).
I höstas tog jag och min bättre hälft, fåfängt, ut segern långt i förskott, och köpte avfallspåsar på förnämliga Coop Forum i Västberga. Den här gesten fungerade dock bara som tändvätska för vaskskåpet, som alltsedan dess har hållit minst jämna steg med oss.
Men tillbaka till världsfrågorna. Jag brukar alltså byta en konsumkasse mot en annan, och de brukar vara lite, lite för små för sopkorgen. Ingen jättenagel i ögat, men tillräckligt för att man ska uppmärksamma (och till viss del förbanna) det varje gång det ”är dags”. Och framför allt tillräckligt för att man ska sätta kvällsteet i halsen när det påsen en vacker dag med lätthet, men samtidigt utan onödigt överflödsfladder, glider runt korgens kant.
Det var, som ni redan förstått, den här gången inte frågan om en Konsumkasse som stod näst på tur för vad som måste vara ett av de smutsigaste jobben around. Men det var inte långt därifrån, och det är det som fascinerar mig. Det var en bärkasse från Ica i Ånge.
Frågan jag ställer den här gången är varför påsen var större. Är det Ica som har större påsar än Coop generellt, eller har man större matkassar på landet? Och oavsett vilket, vilka slutsatser kan vi dra av detta? Är det de stora avstånden i Norrland som gör att folk måste handla mer åt gången, eller är det en komplott från Icas sida, ett sätt att få oss (dem) att handla mer?
Jakten på sanningen börjar i och med detta, och jag kommer inte ge upp förrän jag kan dela den med er, alternativt sitter i en jordhåla med en (ganska rymlig) Ica-kasse över huvudet och blir skendränkt av han gubben som ser ut som om han har sprungit in i ett badmintonnät.
Vår första ledtråd: Ica-påsen kommer från Rimpac och är en så kallad eco-bag. Konsumkassen kommer från Lundins. Spänningen tätnar …
